Befolkningen växer och andelen som vill bo i städer ökar stadigt, vilket skapar behov av ny mark att bygga bostäder på. Tidigare har de flesta städer utvecklats genom att växa utåt, vilket har lett till förlust av naturområden och jordbruksmark och ökat beroendet av bilar. Att bygga staden inåt istället, så kallad förtätning, är numera en populär strategi för att minska bostadsbristen. De gröna inslagen i bostadsområden bidrar till att skapa ett gynnsamt klimat för hälsa och fysisk aktivitet, och förlusten av sådana ytor riskerar att minska det allmänna välbefinnandet i befolkningen.
- Gröna miljöer är inte enbart definierade parker, som ofta är det första vi tänker på, utan även sådant som grannens balkongväxter, kyrkogårdar eller ett grönt dike mellan två vägar. De gynnar inte bara människors livsmiljö utan är även viktigt för den biologiska mångfalden och dagvattenhantering, förklarar Hanna Weimann, doktorand på Institutionen för laboratoriemedicin.
En delstudie i hennes avhandling nyttjar data insamlade under en tioårsperiod. Först delades Skåne in i ett rutsystem där varje ruta var 1 km2. Därefter fick 28 000 skåningar i åldern 18-80 år, svara på frågor om hur de upplevde kvaliteten på sin gröna närmiljö inom 10 minuters gångväg från bostaden. De fick gradera miljön utifrån fem olika egenskaper: rofylldhet, vildhet, artrikedom, rymd och kulturhistoria. På så sätt blev varje ruta på kartan graderad utifrån kvalitet på närmiljön. En annan grupp om 13 000 skåningar i samma ålder fick svara på frågor om sin hälsostatus. Denna grupp delades även in i undergrupper baserat på socioekonomiska förutsättningar. Genom att följa dessa personer vid en flytt till ett annat bostadsområde, där den gröna närmiljön var rankad bättre eller sämre än tidigare, fick forskarna en inblick i hur personernas allmänna och mentala hälsa förändrades efter flytten.
- Den grupp som hade störst nytta av en grön närmiljö av hög kvalitet var den grupp som hade sämst socioekonomiska förutsättningar för god hälsa. Sannolikt är betydelsen av allmänna gröna ytor mindre för människor som har egen trädgård och/eller möjlighet att regelbundet ta sig till grönområden längre bort från bostaden, säger Hanna Weimann.
Hanna Weimann menar också att dessa resultat antyder att, för att få ut så mycket total nytta som möjligt ur varje enskild peng, bör mest resurser för satsningar på gröna miljöer gå till områden där människor med sämre förutsättningar ur ett socioekonomiskt perspektiv är överrepresenterade.
- Lägenhetsområden får generellt inte sämre poäng än villaområden, utan det är monotona, tättbebyggda områden som saknar grönområden som graderas lägst. Inte oväntat fick områden som Ramlösa brunn, Citadellet i Landskrona, Trollskogen i Torna Hällestad och Falsterbohus höga poäng på närmiljöns kvalitet, speciellt gällande egenskapen kulturhistoria.
En annan delstudie i avhandlingen visade att personer som har en grönare närmiljö, även har en högre fysisk aktivitet - men bara om de känner sig trygga i sitt bostadsområde. Upplevd säkerhet är alltså en viktig faktor för hur mycket nytta man har av de gröna ytorna i sin närmiljö. Kvinnor mellan 65 och 80 år, liksom personer boende i lägenhet, var överrepresenterade bland de som upplevde sig som mest otrygga.
- Självklart behöver bostadsbristen hanteras och bostäder byggas. Men medvetenheten om vilka värden för folkhälsan som står på spel när gröna miljöer tas bort, behöver öka hos såväl politiker som tjänstemän. En grön miljö som försvinner är svår, dyr och tidskrävande att återskapa. Rent krasst är den miljön sannolikt borta för alltid, avslutar Hanna Weimann.
Åsa Hansdotter