Det har länge funnits en hypotes att de nordiska välfärdsländerna, särskilt social-demokratierna, skulle vara bäst lämpade att utveckla en ekologiskt hållbar stat. På samma sätt som vi i våra länder anpassar oss till lagar och skatter som fördelar inkomsterna mer jämlikt, så skulle vi också vara mer benägna att anpassa vårt leverne till en mer ekologiskt hållbar livsstil.
Max Koch beslöt sig för att tillsammans med kollegan Martin Fritz från ett forskningsinstitut i Köln leta efter samband mellan ekologisk hållbarhet och politisk färg på regimen.
– Vi har studerat förhållandet mellan välfärdstyp och ekologisk hållbarhet i 28 europeiska länder, men vi har inte hittat några bevis alls som pekar på att socialdemokratiska välfärdmodeller skulle vara bättre när det gäller ekologisk hållbarhet, säger Max Koch. Det finns också konservativa och liberala länder som presterar relativt högt inom området.
De nordiska länderna fick föga förvånande bra betyg när det gäller social hållbarhet och jämlikhet. Invånare i socialdemokratiska välfärdsländer kunde också i högre grad än i liberalt styrda länder tänka sig att sänka den allmänna levnadsstandarden för att förbättra miljön. Men samma beredvillighet hade även invånarna i länder med konservativa regimer och dessutom i lika stor utsträckning. I de konservativa länderna var man därtill mest villig att skriva under på påståendet att det finns en koppling mellan hög ekonomisk tillväxt och stora koldioxidutsläpp.
Max Koch har det senaste året lett en tematisk forskargrupp om hållbar välfärd på universitetets Pufendorfinstitut: Sustainable welfare. Välfärds- och hållbarhetsforskare har samtala t kring hur man kan få en välfärd värd namnet åt alla jordens invånare.
– Välfärdsforskningen ägnar sig traditionellt åt ojämlikhet, klass, kön och etnicitet och åt vad staten kan göra för att minska ojämlikheten. Men kopplingen mellan välfärd och klimatkris och hållbarhet är än så länge ett ganska outforskat område, säger Max Koch.
Vad forskningen redan idag kan bekräfta är att det finns ett samband mellan tillväxt av BNP och ökade koldioxidutsläpp: ju rikare ett land är desto mer koldioxid hamnar i atmosfären.
Därför menar Max Koch att det är för-ödande för klimatet att som i dag mäta staters framgång genom bruttonationalprodukten, BNP.
– I Tyskland finns till och med en lag som säger att varje regering måste sträva efter att BNP ska öka, säger Max Koch.
Att Sverige, trots hög BNP, ingår i det europeiska toppskiktet när det gäller att hålla nere koldioxidutsläppen beror, enligt Max Koch, delvis på att vi har tillgång till vattenkraft. Utan de här konkurrensfördelarna hade vi haft mycket högre koldioxidutsläpp, menar han.
– Idag är alltfler forskare eniga om att jordens resurser inte räcker för att alla ska kunna leva på den nivå som vi gör i norra Europa, säger han.
Max Koch tror att man måste nedprioritera ekonomisk tillväxt om det ska vara möjligt att nå klimatmålen. Men om vi behöver en ekonomisk nedväxling är en fråga som bör studeras ytterligare och som är kontroversiell bland hållbarhetsforskarna (se artikel intill). Själv har Max Koch under de senaste åren deltagit i så kallade degrowth-konferenser där forskare och lekmän från hela Europa samlas för att diskutera hur en eventuell nedväxling skulle kunna se ut.
– Ska vi genomföra en nedväxling så måste den vara organiserad. Ingen vill ju ha en situation som liknar den som man fått i Grekland efter den ekonomiska kollapsen, säger Max Koch.
I höst kommer han att delta i ytterligare en tematisk forskargrupp på Pufendorfinstitutet. På initiativ från två forskare från Ekonomihögskolan ska forskare från flera olika fakulteter diskutera hur en nedväxling skulle kunna genomföras och vad den skulle få konsekvenser
Ulrika Oredsson
Artikeln ingå i nya numret av LUM - Lunds universitets magasin som den här gången har ett tema om hållbarhet - Dags att handla – för vem?