Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Forskning guidar bland bedömningsinstrument för strokedrabbade

I rehabiliteringen efter en stroke är det viktigt att kunna följa en persons återhämtning över tid samt att utvärdera effekter av olika åtgärder mot uppsatta mål. Elisabeth Ekstrand, leg. fysioterapeut och nyligen disputerad vid Lunds universitet, har studerat bedömningsinstrument som mäter styrka, känsel och finmotorik i arm och hand efter stroke.

Resultaten ger ökad kunskap om vilka bedömningsinstrument* som är lämpliga att använda och hur pålitliga mätningarna är.
Nedsatt funktion i arm och hand är vanligt hos personer som insjuknat i stroke eller i en hjärnblödning. Framförallt kan förmågan att utföra tvåhandsaktiviteter påverkas och det finns risk att ett ’icke-användar-beteende’ utvecklas, dvs. att armen och handen inte används i den utsträckning som de egentligen skulle kunna göra. Ett viktigt mål i rehabiliteringen efter stroke är därför att förbättra funktions- och aktivitetsförmågan i armen och handen.

För att kunna mäta en strokedrabbad persons funktion i arm och hand behöver flera olika bedömningsinstrument användas. Styrka, känsel och finmotorik är viktigt att mäta, men också förmågan att kunna använda armen och handen i vardagliga situationer.

Elisabeth Ekstrand har i sitt avhandlingsarbete studerat olika bedömningsinstrument som mäter styrka, känsel och finmotorik i arm och hand. Elisabeth har därutöver undersökt vilka tvåhands-aktiviteter strokedrabbade upplever som extra utmanande i vardagen samt vilka faktorer som påverkar förmågan att utföra dem.

- Det yttersta målet är att de strokedrabbade fungerar i sin vardag. Det är där vi vill göra skillnad, berättar Elisabeth Ekstrand.

Elisabeth Ekstrand.
Elisabeth Ekstrand. Foto: Helena Jakobsson

Vilka vardagsaktiviteter är svåra? Vilka faktorer påverkar?
Mellan 43 och 74 personer med mild till måttliga funktionsnedsättningar efter stroke inkluderades i i de olika delstudierna.
Hur svårt något är att utföra skiljer sig åt mellan var och en som har nedsatt funktionsförmåga i arm och hand. Exempel på aktiviteter som de flesta deltagarna ansåg omöjliga eller svåra att utföra var t ex att hamra en spik, fila naglarna och öppna en present. Finmotorik och upplevd delaktighet i sociala sammanhang var de två faktorer som var mest betydelsefulla för förmågan att kunna utföra vardagsaktiviteter.

*Sammanställning om vilka förmågor som Elisabeth Ekstrand mätt med olika instrument.

  • Styrka: Digital dynamometer(hand) och Biodex dynamometer(arm).
  • Känsel: Shape/Texture Identification Test (hand).
  • Finmotorik: Box and Block Test, Nine Hole Peg Test och en version av Sollerman Hand Function Test.
  • Självskattade vardagsaktiviteter: ABILHAND frågeformulär.
  • Läs mer här

Ylva Nilsson

Kategorier

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.