Det handlar om mutagena, och förmodligen cancerogena azofärgämnen som finns i avloppsvatten från en fabrik i Nederländerna. Samma slags färgämnen används på många fabriker runt om i världen, exempelvis i Indien och Turkiet där många av de stora textilindustrierna finns.

Vattnet släpps ut i sjöar och floder och grundvatten efter att textilierna färgats vid fabrikerna.

- Idag kontrollerar man inte om avloppsvatten innehåller sådana här mutagena ämnen före och efter rening. Det borde man göra, säger Marisa Punzi som nyligen lagt fram en avhandling i ämnet.

Proverna analyserade hon och hennes kollegor hemma i Lund.

- Vi testade några reningsmetoder i labbet och såg att de här mutagena ämnena är kvar i vattnet också efter konventionell rening. Det behövs en kombination av reningsmetoder för att fullständigt ta bort de farliga ämnena, säger hon.

Mellan 2 och 50 procent av färgämnen fastnar inte på textilerna utan sköljs bort.

Det är möjligt att utveckla tekniker som till rimligt pris kan filtrera bort och bryta ner de giftiga substanserna, enligt Marisa Punzi.

Hon och, inte minst flera kollegor, har under flera år utvecklat tekniker för att effektivt rena textilindustriella vatten.

Med deras teknik gör mikroorganismer grovjobbet. Slutsteget utförs i två varianter som baseras på användning av ozon respektive fotokatalys med peroxid. Initiativet kom från Bo Mattiasson, professor emeritus i bioteknik, efter ett besök i Indien.

Fördelen med deras teknik är att den blir billigare jämfört med andra metoder med samma effektivitet. Än så länge finns den dock inte utanför labbet – för det krävs att någon utvecklar tekniken, exempelvis ett företag, och att lagstiftningen skärps.

Hade det funnits särskilda krav på att rena vattnet hade textilindustrin förbättrat reningsmetoderna.

Vid produktion av ekologiska kläder finns inte denna problematik.