Hudbakteriens namn är Propionibacterium acnes.
– Den heter så för att den först upptäcktes hos en patient med svår akne. Men om den orsakar akne är inte säkert – den kanske bara fanns där för att den är så vanlig, säger Rolf Lood forskare i experimentell infektionsmedicin vid Lunds universitet.
Han har upptäckt att ”akne-bakterien” utsöndrar ett protein som fått namnet RoxP. Detta protein skyddar mot så kallad oxidativ stress, ett tillstånd där reaktiva syreföreningar skadar cellerna. En vanlig orsak till oxidativ stress när det gäller huden är UV-strålning från solen.
– För bakterien är detta protein viktigt för att den alls ska kunna leva på vår hud. Den gör sin livsmiljö bättre genom att utsöndra RoxP, men blir därigenom samtidigt till nytta även för oss, förklarar Rolf Lood.
Oxidativ stress anses vara ett bidragande skäl till flera hudsjukdomar. Bland dem är böjveckseksem (atopisk dermatit), psoriasis och hudcancer.
Eftersom Propionibacterium acnes är så vanlig, så finns den hos både friska personer och människor med hudsjukdomar. Men enligt Rolf Lood kan man ha olika stora mängder av bakterien på sin hud, och bakterierna kan också producera större eller mindre mängder av det skyddande proteinet RoxP.
Detta ska han och hans medarbetare nu studera vidare i både patienter och försöksdjur. Patientstudien går ut på att jämföra patienter med basalcellscancer, ett förstadium till cancer kallat aktinisk keratos, och friska kontrollpersoner. Studien kommer att kunna visa om det finns något samband mellan graden av sjukdom och mängden av RoxP på patienternas hud.
Om RoxP också fungerar som skydd ska undersökas i försöksdjursstudien. Där ska möss som fått respektive inte fått RoxP utsättas för UV-strålning, varpå man kan se om RoxP-mössen klarar sig bättre än de som inte fått det skyddande proteinet.
– Om studierna ger ett positivt resultat skulle det kunna leda till att RoxP kan ingå i solkrämer och användas i behandlingen av psoriasis och böjveckseksem, hoppas Rolf Lood. Hans forskningsrön har nyligen publicerats i en artikel i Nature-tidskriften Scientific Reports.
Studien har finansierats av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund, Svenska Läkaresällskapet, samt Stiftelserna Thelma Zoega, Längmanska Kulturfonden, Magnus Bergvall, Sven och Dagmar Salén, Sigurd och Elsa Goljes minne, Nanna Svartz, Lars Hierta, samt Crafoordska Stiftelsen.
Ingela Björck