– Det finns inte någon stark politisk vilja hos Nordkoreas närmaste grannar att lösa krisen och verkligen utmana Kim Jong-Uns ledarskap. Egentligen är det bara befolkningen i Nordkorea som verkligen står att vinna på en lösning, säger Paul O’Shea, som är verksam vid Centrum för Öst- och Sydöstasienstudier.
Kina, som backar FN:s sanktioner mot Nordkorea och nu avbryter en del handel med landet, skulle exempelvis kunna strypa sin export av råolja till Nordkorea. Ett sådant beslut skulle kunna få allvarliga konsekvenser för Nordkoreas möjlighet att försörja sin befolkning och hålla igång sin ekonomi. Att Kina än så länge har avstått från att göra detta, tror Paul O’Shea delvis beror på att landet inte vill ha USA så nära inpå sina gränser, vilket ett enat Korea skulle kunna resultera i.
I Japan å andra sidan använder den högerkonservativa regeringen hotet från Nordkorea som en anledning till att driva en kampanj för att rusta upp landets militär. De högerkonservativa vill bland annat ändra landets lagar som säger att Japan inte får inleda krig om de inte själva eller deras allierade blir attackerade.
Hans agerande kommer att i lika stora delar påverkas av opinionen på hemmaplan som utvecklingen i regionen.
Sydkorea har mest att förlora på att attackera Nordkorea, även om landets tekniskt mer avancerade militär kan övervinna Nordkoreas trupper. Dels beror det på att Nordkorea har vapen riktade direkt mot Sydkoreas huvudstad Seoul, vilket innebär att cirka 300 000 människor kan förlora livet om de avfyras, och dels på att ett enande skulle innebära att Sydkorea måste integrera en fattig och utarmad region med fler än 25 miljoner invånare. Landets unga befolkning är inte heller så intresserad av en sådan utveckling, en markant förändring mot tidigare generationer som ansåg att ett enat Korea var av högsta prioritet.
USA har också mycket att mista på att ge sig in i krisen med militära lösningar, menar Paul O’Shea. Bland annat kan ett enat Korea innebära att USA ombeds att ge upp sina militärbaser i både det som nu är Sydkorea och i Japan – och USA vill gärna ha en utpost i regionen för att bevaka Kinas agerande.
Historiskt gamla schismer
Trumps stöd hos den egna väljarbasen, som är uttalat anti-interventionistisk, kan också få sig en törn.
– Eftersom Trump gick till val på löftet om att värna och skydda USA, tror jag att det kan bli svårt för honom att faktiskt förverkliga sina hot. Hans agerande kommer att i lika stora delar påverkas av opinionen på hemmaplan som utvecklingen i regionen.
Gemensamt för Japan, Kina och Sydkorea är också en stor oro för den säkerhetspolitiska instabilitet som Nordkoreas fall skulle kunna medföra.
– Inom den här regionen finns historiskt gamla schismer och slitningar som i så fall kan få spelrum att blossa upp, säger Paul O’Shea.
Inom Sydkorea finns ett stort motstånd mot Japan som mellan 1910 och 1945 koloniserade Korea. Sydkorea anser att Japan aldrig bad om ursäkt för sitt agerande under sin tid som kolonisatör. Mellan Japan och Kina finns också stora motsättningar vad gäller historieskrivningen av vad som hände under andra världskriget och kring vilken stat som har rätt till de obebodda Senkaku/Diaoyu-öarna. Därtill kommer ett historiskt missnöje i Japan kring den mat som importeras från Kina – en import som Japan inte kan undvika då landet endast producerar 40 % av sina livsmedel.
– Genom att bevara status quo vidmakthålls den politiska stabiliteten. Men samma status quo – som omfattar den amerikanska närvaron i Japan och Sydkorea – hindrar också länderna från att faktiskt lösa sina motsättningar. Om Östasien ska kunna säkerställa en varaktig fred måste regionen göra något åt den nuvarande situationen, säger han.
