Solsystemet uppstod för 4,5 miljarder år sedan. Inledningsvis bestod tillvaron enbart av gas och dammpartiklar utspridda i en stoftskiva som kretsade runt den unga solen. När de mikroskopiskt små dammpartiklarna kolliderade bildades efterhand småstenar som sedan formade allt större stenbumlingar, vilka i slutänden resulterade i hela planeter.
Problemet som forskarna har kämpat med under flera decennier är att förstå hur småstenar skulle kunna fästa mot varandra för att börja bygga allt större stenbumlingar. Anders Johansen plockar upp två stenar och för demonstrativt ihop dem i luften.
– Den svaga gravitationskraften mellan dessa stenar kan ju inte få dem att fastna mot varandra, eller hur? säger han.
Däremot är det lättare att förklara vad som händer när småstenarna väl har vuxit till större objekt. När stenbumlingarna har blivit kilometerstora ökar nämligen deras gravitationskraft, vilket gör att de drar alltfler nya småstenar till sig och på så sätt automatiskt växer vidare mot planetstorlek.
Men vad är det alltså som får hela förloppet att starta, det vill säga innan gravitationskraften på allvar inträder på scenen? Enligt Anders Johansens teori är det istället friktionskraften som driver småstenarna mot varandra, ungefär på samma sätt som när tävlingscyklister klumpar ihop sig för att spara energi eftersom luftmotståndet minskar bakom den främre raden av cyklister.
– Visst, tävlingscyklister gör det av fri vilja, men effekten blir densamma, säger Anders Johansen.
Han förklarar att småstenar som ligger i mitten av ett sjok med rymdstoff utsätts för mindre friktion och därmed rör sig snabbare. Alltså uppstår en rörelse som leder till hopklumpning. För att bättre förstå hela denna process då planeter bildas ska Anders Johansen undersöka stenbumlingar i Kuiperbältet, ett område som ligger strax bortom Neptunus. Kuiperbältet upptäcktes så sent som på 1990-talet och består av stenbumlingar från solsystemets födelse; de flesta är mellan en och hundra mil stora.
– Dessa objekt kolliderar inte så mycket och har därför inte förändrats de senaste 4,5 miljarder åren. Det gör dem jätteintressanta att studera, säger Anders Johansen.
Text & foto: Lena Björk Blixt