En vanlig uppfattning är att internet i allmänhet, och sociala medier i synnerhet bidrar till ett ökat och mer jämlikt politiskt deltagande och att det är ett naturligt sätt för människor att engagera sig på. Man tror således att internet sänker tröskeln för lågutbildade, att mer aktivt delta i det politiska samtalet och få större plats på den politiska scenen än annars.
Nils Gustafsson visar i sin avhandling att så inte är fallet. Användandet av sociala medier har inte medfört att fler engagerar sig politiskt. Är man sen tidigare inte intresserad av politik, så gör sociala medier inte att man plötsligt får intresse.
– Politisk aktivitet avgörs av sociala strukturer som klass, kön eller utbildning, inte av teknik, säger han.
Istället är det mest högutbildade personer på höga positioner inom politiska organisationer som tar mest plats, precis som i samhället i övrigt.
– För de som redan har makt och inflytande är det väldigt lätt att anpassa sig till sociala medier. Lyssnar människor på dig annars, så kommer de att följa dig på Twitter eller Facebook, säger Nils Gustafsson.
Vissa skillnader finns det. Till exempel deltar fler unga politiskt aktivt, likväl är det framförallt högutbildade unga. Det verkar även som att kvinnor är mer aktiva än män på sociala medier.
Men fortfarande är det ett litet antal aktörer som syns allra mest.
– För alla som vill delta politiskt krävs det en plattform att stå på. Sociala medier har växt fram som viktiga instrument för att organisera och effektivisera. Men någon ökad jämlikhet för politiskt deltagande har det inte blivit, säger Nils Gustafsson.
Nils Gustafsson har i sin avhandling, Leetocracy – Political participation, social network sites and inequality, huvudsakligen utgått från svenska förhållanden. Han har analyserat enkätundersökningar, utfört intervjuer med grupper som fritidspolitiker och politiskt inaktiva, samt gjort innehållsanalyser av onlinedata. Fredagen den 3 maj, klockan 10.15–12.00, ska han disputera sin avhandling i Stora hörsalen på Sölvegatan 26 i Lund.
Text: Fredrik Bröndum