Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Steg på vägen till genterapi mot svårbehandlad epilepsi

Genom att föra in gener för en viss signalsubstans och dess receptor i hjärnan på försöksdjur med kronisk epilepsi har en forskargrupp vid Lunds universitet lyckats avsevärt minska antalet epileptiska anfall hos djuren. Försöket har lagts upp så att de i möjligaste mån ska efterlikna en framtida situation med behandling av mänskliga patienter.

Många patienter med epilepsi får ingen lindring av existerande läkemedel. Vid svår epilepsi kan kirurgi bli ett alternativ, förutsatt att det går att lokalisera och ta bort det fokus i hjärnan där anfallen uppstår.

– Det finns en period mellan upptäckten av detta fokus och operationen, där alternativet med genterapi skulle kunna provas. Fungerar det bra kan patienten slippa kirurgi. Om inte, så blir det kirurgi som först planerat, och då tas den berörda delen bort. Därigenom blir försöket säkrare för patienten, säger professor Merab Kokaia.

Han har utvecklat en råttmodell som efterliknar temporallobsepilepsi, den vanligaste formen av epilepsi. Försöksdjuren fick det epilepsiframkallande medlet kainsyra insprutat i den ena hjärnhalvans temporallob. Somliga djur fick anfall i varierande grad medan andra inte fick det, vilket Merab Kokaia ser som ett bra resultat eftersom det liknar situationen hos människor. Hjärnskador från t.ex. olyckshändelser ger mycket olika följder hos olika patienter, där en del utvecklar epilepsi medan andra inte gör det.

De råttor som utvecklat epilepsi fick sedan genterapi i den del av hjärnan som kainsyran sprutats in i, och som anfallen utgick från. Då tillfördes generna för både tillverkningen av en viss viktig signalsubstans (neuropeptid Y) och en av dess receptorer. Tanken var att kombinationen skulle ge större effekt än att bara tillföra genen för själva signalsubstansen. Denna kan nämligen binda till flera olika receptorer och i värsta fall – om den binder till helt fel receptor – göra att antalet anfall ökar i stället för att minska.

Resultatet av studien blev positivt. Den ökning av anfallsfrekvensen som man dittills sett hos försöksdjuren stannade av, och hos fyra femtedelar av djuren blev antalet anfall nästan halverat.

– Försöket måste upprepas i fler djurstudier, så att man kan studera möjliga biverkningar på till exempel minnet. Men vi ser det som ett lovande ”proof of concept”, en demonstration av att metoden fungerar, säger Merab Kokaia.

Han tror att de första genterapibehandlingarna kommer att göras på patienter som redan valts ut för kirurgisk behandling. På längre sikt kan dock genterapin bli till allra mest nytta för de patienter som inte går att operera. Det finns patienter med svår epilepsi där anfallens fokus sitter så illa till att en operation kan skada talförmågan eller rörelseförmågan. De kan därför aldrig få någon kirurgisk behandling, men skulle kunna bli hjälpta genom genterapi.

 

Ingela Björck

 

Studien

Translational approach for gene therapy in epilepsy: Model system and unilateral overexpression of neuropeptide Y and Y2 receptors.
Ledri LN, Melin E, Christiansen SH, Gøtzsche CR, Cifra A, Woldbye DP, Kokaia M.
Neurobiology of Disease 2015 Nov 19.

Kontakt

Merab Kokaia, professor i neurofysiologi vid Lunds universitet, 046-222 05 47, 070-6620899, merab.kokaia@med.lu.se

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 5000 forskare.