Henriette Frees Esholdt gjorde sin studie på en stor arbetsplats inom hotell- och restaurangbranschen. Många arbeten var lågkvalificerade och ca 40 procent av de anställda var första generationens invandrare.

Henriette Frees Esholdt berättar att det inom forskningen är utbrett att man tolkar förhållandet mellan invandrare och exempelvis svenska eller danskar i termer av makt, underordning och att det finns ett ”vi” och ”dem”.

– Använder man den tolkningsramen går man miste om många nyanser i det sociala mötet. Exempelvis humor och sexskämt som invandrare och danskar frivilligt deltar i med liv och lust och som inte alls kan förstås som makt och rasism.

I det kollegiala umgänget skojade invandrarna gärna om sig själva i termer av månggifte, terrorism och flitigt barnafödande.
Inom det som Henriette Frees Esholdt kallar för en antirasistisk tolkningsram skulle detta kunna ses som ett bevis för att minoroiteten anammar majoritetens stereotypa bild av dem själva, och därmed som ett bevis för att minoriteten är underordnad i maktposition i förhållande till majoriteten.
Men detta synsätt blir alldeles för snävt menar hon:
– Genom att skämta om stereotypa bilder av sig själv avdramatiseras föreställningar om kulturella skillnader. Det kan bidra till att majoriteten får en mer nyanserad bild av invandrare, att de blir mindre osäkra på invandrarna och att det utvecklas sociala band.

Men den sociala interaktionen är sårbar. Ett skämt kan riskera att plötsligt bli allvar. Henriette Frees Esholdt liknar det vid en lek där två barn i ena stunden slåss på skoj för att nästa göra det på blodigt allvar.
– Medarbetarna med dansk bakgrund som jag intervjuade menade att de måste vara mer på sin vakt när de skämtar med kollegor med invandrarbakgrund. Det finns alltid en risk att det uppfattas som rasism.

Henriette Frees Esholdt studerade också skämt och skoj som anspelade på sexualitet. I de sexualiserade skämten kan man säga och göra saker som kan uppfattas som sexistiska utan att så är fallet, eftersom utgångspunkten i skämten är att män och kvinnor uppfattar sig som jämbördiga.  I en jämbördig relation upphör skämten i samma stund som den ena parten inte tycker att det är kul längre.

Den här typen av skämt fungerar dock sämre när man inte har samma syn på kön och sexualitet. Några kvinnor, såväl invandrade och danska, upplevde sexualiserade skämt från vissa manliga kollegor med invandrarbakgrund som problematiska.
– Inte alla manliga medarbetare med invandrarbakgrund bemästrade eller respekterade könsspelets grundläggande regel om att män och kvinnor är jämbördiga, säger Henriette Frees Esholdt. Gränsen mellan sekulariserade skämt och sexuella trakasserier är ömtålig; det som det ena ögonblicket uppfattas som ett skämt kan i nästa ögonblick uppfattas som sexuellt trakasseri.