Tysk höst eller tysk vår? Wagnerreceptionen efter andra världskriget.

Henrik Rosengren, lektor i historia vid Lunds universitet.

Att Richard Wagner fungerade som en inspirationskälla för Hitler och för det nazityska drama denne försökte regissera är välkänt.  Banden mellan Bayreuth och den nazistiska eliten hade knutits tidigt. Den antisemitism som Wagner utslungat under 1800-talet fungerade också som en referenspunkt i 1930-talets antisemitism. Wagnerarvet var således nazistiskt besudlat och efter kriget kom en mängd litteratur som diskuterade detta. Litteraturen översattes också i många fall till svenska. Hur hanterades det wagnerska arvet under de första åren efter kriget? Var Wagner och hans musikdramer för evigt dömda att förknippas med det nazistiska tankegodset? Hur mottogs de nya Wagneruppsättningar som Wagners sonsöner Wieland och Wolfgang presenterade? 

Henrik Rosengren är lektor i historia vid Lunds universitet. Han disputerade 2007 på en biografiskt inriktad avhandling om tonsättaren och musikkritikern Moses Pergament. Tillsammans med Ursula Geisler har han varit redaktör för två tvärvetenskapliga antologier om Dmitrij Sjostakovitj (2007) respektive Gustav Mahler (2011). Rosengren har också ägnat sig åt biografiskrivande som historievetenskaplig metod och historiedidaktik. För tillfället arbetar han med ett kollektivbiografiskt forskningsprojekt som rör fem musikpersonligheter i svensk exil perioden 1930-1965.