Katastrofer i Västafrika kan undvikas

Det menar Per Becker, till vardags forskare vid Lund universitet, men som just nu befinner sig i Senegal för att på uppdrag av Röda Korset samordna risk- och katastrofarbetet i Västafrika.
– Pratar du med människorna som bor i de drabbade områdena och organisationerna som arbetar där så råder det ingen tvekan, säger han.

Vanligt med epidemier

Kolera, denguefeber, hjärnhinneinflammation och andra svåra sjukdomar har härjat i Västafrika tidigare. Översvämningar och torka likaså. Skillnaden, menar Per Becker, är att problemen inte längre är av lokal och tillfällig karaktär. De har blivit vardagsmat. I hela området.
– Medan Västafrika tidigare drabbades av några få, men mycket dödliga epidemier, handlar det nu om årliga eller nästan kroniska epidemier. De är också geografiskt betydligt mer omfattande än tidigare, säger han.
Och vädret, som förut var stabilt, är nu oregelbundet. Regnperioder som inte infaller när de ska, häftiga regn utanför regnperioderna och utdragna torrperioder blir allt vanligare.

Redan hårt frestad befolkning

Resultatet? Små, eller inga, skördar alls. Jorderosion. Undernäring. Svält. För den redan hårt frestade afrikanska befolkningen finns inga marginaler att hantera dessa nya situationer. Samtidigt är problemen nu så vanliga att de börjar formaliseras. Som exempel nämner Per Becker Dakar, staden han själv bor i.
– Nuförtiden ligger en stor del av staden mer eller mindre under vatten flera månader om året.
Det som för ett drygt decennium sedan ansågs vara en katastrof är idag normalt.

– Om vi vill undvika att situationen blir ännu värre i framtiden måste vi satsa mycket mer på det förebyggande arbetet och klimatanpassning, säger Per Becker.
Förutom att mänskligt lidande undviks, är långsiktigt proaktivt arbete också mer kostnadseffektivt än katastrofhjälp. Undersökningar visar att för varje dollar som satsas på förebyggande arbete sparas mellan 7 och 32 dollar beroende på projekt och studie. Det är alltså inga små summor det handlar om.
– Ändå görs väldigt lite inom detta område, säger Per Becker.

Samtidigt är han noga med att poängtera att det inte handlar om något enkelt problem. Demografiska faktorer, globalisering, upplevelser av trygghet och försörjningsmöjligheter påverkar och komplicerar situationen.
– I Sierra Leone, till exempel, finns människor som fortfarande bor på en soptipp, tolv år efter att det inbördeskrig som ledde till att de flyttade dit, slutat, säger Per Becker.

Förebyggande med klimatanpassning

Själv arbetar han, och Röda Korset, förebyggande och med klimatanpassning bland annat genom om att informera människor om hur de bör agera för att klara torka och översvämningar på bästa sätt. När ska boskapen säljas? Hur används pengarna på bästa sätt? Ska de sparas eller användas för att köpa mat? Vilket byggnadsmaterial tål översvämningar bäst?
– Men vi arbetar också praktiskt, till exempel med att bygga dammar som samlar upp regnvatten, berättar Per Becker.
Ett annat projekt är ”The great green wall” (den gröna muren) – planteringen av en 15 kilometer bred och 8000 kilometer lång skogsremsa tvärs över Afrika, från Senegal i väst till Djibouti i öst. Syftet? Att förhindra erosion och stoppa ökenspridningen.

Undantagstillstånd råder

Arbete bedrivs. Men mycket mer behöver göras. På frågan varför det går så långsamt svarar Per Becker att han inte riktigt vet.
– Kanske har det att göra med att det fortfarande diskuteras en hel del, åtminstone i vissa kretsar, huruvida människan verkligen ligger bakom klimatförändringen.
Något som egentligen är helt irrelevant enligt honom.
– Eftersom vi tror att en klimatförändring sker och att konsekvenserna kommer att bli omfattande är vi skyldiga, enligt försiktighetsprincipen, att vidta åtgärder, säger han.
Men just vad gäller klimatförändringen verkar det råda något slags undantagstillstånd. Per Becker jämför med debatten kring genmodifierade organismer (GMO).
– Det finns inga forskningsresultat i världen som visar att GMO är farligt. Men vi väljer att begränsa användningen i Europa. Klimatförändringen har forskarna otroligt mycket mer belägg för. Ändå händer ingenting.

Text: Ulrika Jönsson Belyazid oktober 2011