Första transistorn utvecklad med nanoteknik

– En sådan här transistor skulle kunna sänka energiförbrukningen i t ex mobiltelefoner och datorer och göra att de inte behöver laddas lika ofta. Dessutom kan den öppna upp möjligheten för att kommunicera inom frekvenser som med dagens teknik är för höga för att kunna användas, berättar Lars-Erik Wernersson, professor i fasta tillståndets fysik vid Lunds Tekniska Högskola.

Mindre transistorer kommunicerar mer

Forskare har en tid brottats med att transistorerna inte längre går att göra mindre, de blir lätt överhettade eftersom elektronerna frigör så mycket energi.

– Men vår modell är uppbyggd av indiumarsenid där elektronerna rör sig lättare jämfört med kisel, som är det konventionella halvledarmaterialet i transistorer. Egentligen är indiumarsenid i transistorer svårt att tillverka men med nanoteknik går det ganska enkelt, förklarar Lars-Erik Wernersson.

Transistorn är alltså uppbyggd med nanoteknik. Det innebär enligt Lars-Erik Wernersson att materialet är självorganiserat enligt en bottom up-princip istället för att ”karvas fram”, som är den gängse metoden.

På sikt hoppas Lars-Erik Wernersson och hans kollegor också att utveckla transistorer som kan kommunicera inom helt nya frekvensområden. Dagens elektriska apparater använder 3-10 gigahertz. Förhoppningen är att komma upp i 60 GHz, vilket är ett betydligt högre frekvensomfång.

– Med 60 GHz kan man bara kommunicera på korta avstånd och t ex inte genom väggar. Men det här nya frekvensområdet kan effektivisera den trådlösa kommunikation i hemmet, t ex när man ska ladda ner en film eller för att kommunicera mellan TV och projektor. För det vet vi, att olika elektriska apparater i framtiden kommer att integreras allt mer, tillägger han.

Det finns andra forskare i världen som sysslar med liknande forskning, t ex IBM i USA, men faktum är att de svenska forskarna har kommit längst inom detta område.

Text: Kristina Lindgärde

Texten är hämtad från Lunds universitets pressmeddelande 2009