The Polluter Pays Principle in the European Waste Framework Directive

Författare

Ellen Regebro

Summary, in Swedish

Förorenaren betalar är en ekonomisk princip som internaliserar externa kostnader. Principen är således en metod genom vilken kostnader för förorening kan bli fördelade. Principen kan också beskrivas genom att använda ett rättviseargument, eftersom det kan anses rättvist att förorenaren ska betala för den förorening som han bidragit till. Förorenaren betalar har använts i internationell rätt och anses vara en vägledande princip inom EU:s miljörätt. Det är dock uppenbart att principen om att förorenaren skall betala innehåller flera oklarheter. Det är svårt att säga vem förorenaren är, när förorening skall anses ha skett samt vilka kostnader som skall täckas av principen.

Principen har varit en del av EU:s avfallslagstiftning sedan 1975. Det främsta lagverket inom avfallslagstiftningen är ramdirektivet för avfall. Förorenaren betalar fördelar i ramdirektivet ansvar för kostnader för bortskaffande av avfall och avfallshantering. De aktörer som berörs av principen är den slutgiltiga innehavaren av avfallet eller tidigare innehavare. Principen innebär också att ansvar kan läggas på producenten av den produkt som blivit avfall, eller distributörerna eller innehavarna av produkten. I europeisk avfallslagstiftning anses förorenaren betalar träda in när avfall har skapats. Avfallsbegreppet har tolkats av Europeiska unionens domstol, som har sagt att begreppet måste anses vara brett, för att ett skydd för miljön skall kunna upprätthållas. Det relevanta i avfallsbegreppet är huruvida innehavaren av produkten anses ha gjort sig av med den. Om något överförs till bortskaffande- eller återvinningsprocedurer föreligger det en presumtion för att det blivit avfall, men även faktorer som det ekonomiska intresset för innehavaren eller allmänhetens uppfattning kan vara avgörande.

I de flesta fall kommer den slutgiltiga innehavaren anses vara förorenaren. Det finns en möjlighet att överföra ansvar till de andra aktörerna som berörs av förorenaren betalar, men då krävs det att dessa har bidragit till risken att föroreningen skall inträffa enligt Europeiska unionens domstol. Domstol gör alltså en proportionalitetsbedömning av förorenaren betalar, där förorenaren endast måste betala för det han bidragit till.

Förorenaren betalar omfattar tillämpningar såväl ex ante som ex post. Principen kan alltså fungera som ett rättfärdigande för skatter för avfallshanteringar. Det finns också en möjlighet att principen kan vara tillämplig på kostnader för övervakning.

Principen om att förorenaren skall betala innehåller således ett vitt skön. Tillämpningen av den kan leda till olika resultat i olika medlemsländer på grund av orsakerna gällande dess tolkning. Det är dock viktigt att komma ihåg att förorenaren betalar för tillfället kanske är det bästa möjliga sättet att hantera avfallsföroreningar.

Avdelning/ar