THE ROLE OF DENDRITIC CELLS AND TYPE I INTERFERON IN THE GENERATION AND FUNCTION OF T FOLLICULAR HELPER CELLS
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
Immunförsvaret har till uppgift att skydda kroppen mot främmande
mikroorganismer såsom bakterier och virus. En rad olika celler, vävnader samt
organ samarbetar för att utforma ett väl fungerande immunförsvar. Det är ytterst
viktigt att immunförsvaret känner igen kroppsfrämmande ämnen (antigen), som
till exempel bakterieceller, men också att det skiljer dessa från kroppsegen vävnad.
Ibland uppstår det fel i immunförsvaret som gör att det angriper egen vävnad
vilket kan leda till utveckling av autoimmuna sjukdomar som diabetes, systemisk
lupus erythematosus (SLE), reumatoid artrit, samt många fler.
Immunförsvaret delas in i det medfödda och det adaptiva. Det medfödda
immunförsvaret utgör den första försvarslinjen vid en infektion medan det
adaptiva behöver några dagar för att aktiveras. Dendritceller och makrofager är två
olika typer av vita blodkroppar som tillhör det medfödda immunförsvaret. Dessa
känner igen strukturer som är gemensamma för många olika mikroorganismer. När
dessa kommer i kontakt med t. ex. en bakterie som invaderat ett sår, kommer de att
producera olika ämnen som attraherar andra immunceller till infektionsplatsen.
Om infektionen kvarstår, aktiveras det adaptiva immunförsvaret, en process som
sker i lymfkörtlarna. T celler och B celler är vita blodkroppar och är de viktigaste
komponenterna i det adaptiva immunförsvaret. Till skillnad från det medfödda
immunförsvaret, är det adaptiva mycket mer specifikt, dvs. varje enskild T cell och
B cell är unik och kan känna igen små förändringar hos ett antigen. T och B celler
som inte tidigare träffat på ett antigen, vandrar ständigt mellan blodcirkulationen
och lymfkörtlarna. Dendritceller som vid infektionsstället tar upp antigen kommer
att vandra via lymfkärl till lymfkörtlarna där de presenterar det för T cellerna. Om
56
dessa känner igen antigenet aktiveras de och utvecklas till effektor T celler. Till
skillnad från T celler känner B cellerna igen fria antigen som transporterats från
infektionsstället via lymfan in till lymfkörtlarna. T och B celler interagerar sedan
med varandra för ytterligare aktivering varpå de börjar dela sig för att effektivt
kunna bekämpa infektionen.
CD4+ T celler som jag har studerat är en undergrupp av T celler och kan delas in i
en central och perifer grupp beroende på vilken funktion de har för vårt
immunförsvar. Perifera CD4+ T celler vandrar till infektionsstället efter att de
genomgått aktivering i lymfknutorna där de hjälper andra celler med att bekämpa
infektionen medan de centrala förblir kvar i lymfknutorna och stimulerar B celler
att producera antikroppar. Om perifera och centrala T celler utgör helt skilda
populationer, eller om de delvis är överlappande, har inte fastställts.
Tidigare data visar att perifera CD4+ T celler som migrerar in i tarmen uttrycker
adhesionsmolekylen α4β7 som styr T cellens vandring in i tarmslemhinnan. Vi har
tittat på en grupp av CD4 T celler som kallas för follikulära T hjälparceller (Tfh).
Dessa uttrycker receptorn CXCR5 vars ligand uttrycks i B cellsrika regioner i
lymfknutorna. På detta sätt hittar de till B cellerna varefter de stimulerar dessa att
producera högaffina antikroppar mot den specifika infektionen. Högaffina
antikroppar är ofta mycket effektiva på att neutralisera skadliga virus, bakterier
och toxiner. Tfh cellernas centrala roll i regleringen av denna
antikroppsproduktion understryker därför hur viktiga dessa celler är för vårt
immunförsvar. Högaffina antikroppar har även påvisats i en rad autoimmuna
sjukdomar och det tycks som om att Tfh celler kan vara involverade även i
utvecklingen av autoimmunitet.
57
Vi har tittat på CD4+ T celler i lymfknutorna i tarmen och visat att där bildas två
separata icke överlappande populationer av CXCR5+α4β7
- och α4β7
+CXCR5- T
celler. Dessutom har vi visat att de CXCR5+α4β7
- Tfh cellerna selektivt förblir
kvar i lymfknutan. Vi har även visat att dendritceller samt typ I interferoner,
proteiner som produceras vid en infektion, är nödvändiga för utvecklingen av Tfh
celler. Att studera mekanismer bakom utvecklingen av dessa celler är värdefullt
för att i framtiden kunna utveckla nya vacciner, samt finna bättre behandling eller
helst bota autoimmuna sjukdomar.
Immunförsvaret har till uppgift att skydda kroppen mot främmande
mikroorganismer såsom bakterier och virus. En rad olika celler, vävnader samt
organ samarbetar för att utforma ett väl fungerande immunförsvar. Det är ytterst
viktigt att immunförsvaret känner igen kroppsfrämmande ämnen (antigen), som
till exempel bakterieceller, men också att det skiljer dessa från kroppsegen vävnad.
Ibland uppstår det fel i immunförsvaret som gör att det angriper egen vävnad
vilket kan leda till utveckling av autoimmuna sjukdomar som diabetes, systemisk
lupus erythematosus (SLE), reumatoid artrit, samt många fler.
Immunförsvaret delas in i det medfödda och det adaptiva. Det medfödda
immunförsvaret utgör den första försvarslinjen vid en infektion medan det
adaptiva behöver några dagar för att aktiveras. Dendritceller och makrofager är två
olika typer av vita blodkroppar som tillhör det medfödda immunförsvaret. Dessa
känner igen strukturer som är gemensamma för många olika mikroorganismer. När
dessa kommer i kontakt med t. ex. en bakterie som invaderat ett sår, kommer de att
producera olika ämnen som attraherar andra immunceller till infektionsplatsen.
Om infektionen kvarstår, aktiveras det adaptiva immunförsvaret, en process som
sker i lymfkörtlarna. T celler och B celler är vita blodkroppar och är de viktigaste
komponenterna i det adaptiva immunförsvaret. Till skillnad från det medfödda
immunförsvaret, är det adaptiva mycket mer specifikt, dvs. varje enskild T cell och
B cell är unik och kan känna igen små förändringar hos ett antigen. T och B celler
som inte tidigare träffat på ett antigen, vandrar ständigt mellan blodcirkulationen
och lymfkörtlarna. Dendritceller som vid infektionsstället tar upp antigen kommer
att vandra via lymfkärl till lymfkörtlarna där de presenterar det för T cellerna. Om
56
dessa känner igen antigenet aktiveras de och utvecklas till effektor T celler. Till
skillnad från T celler känner B cellerna igen fria antigen som transporterats från
infektionsstället via lymfan in till lymfkörtlarna. T och B celler interagerar sedan
med varandra för ytterligare aktivering varpå de börjar dela sig för att effektivt
kunna bekämpa infektionen.
CD4+ T celler som jag har studerat är en undergrupp av T celler och kan delas in i
en central och perifer grupp beroende på vilken funktion de har för vårt
immunförsvar. Perifera CD4+ T celler vandrar till infektionsstället efter att de
genomgått aktivering i lymfknutorna där de hjälper andra celler med att bekämpa
infektionen medan de centrala förblir kvar i lymfknutorna och stimulerar B celler
att producera antikroppar. Om perifera och centrala T celler utgör helt skilda
populationer, eller om de delvis är överlappande, har inte fastställts.
Tidigare data visar att perifera CD4+ T celler som migrerar in i tarmen uttrycker
adhesionsmolekylen α4β7 som styr T cellens vandring in i tarmslemhinnan. Vi har
tittat på en grupp av CD4 T celler som kallas för follikulära T hjälparceller (Tfh).
Dessa uttrycker receptorn CXCR5 vars ligand uttrycks i B cellsrika regioner i
lymfknutorna. På detta sätt hittar de till B cellerna varefter de stimulerar dessa att
producera högaffina antikroppar mot den specifika infektionen. Högaffina
antikroppar är ofta mycket effektiva på att neutralisera skadliga virus, bakterier
och toxiner. Tfh cellernas centrala roll i regleringen av denna
antikroppsproduktion understryker därför hur viktiga dessa celler är för vårt
immunförsvar. Högaffina antikroppar har även påvisats i en rad autoimmuna
sjukdomar och det tycks som om att Tfh celler kan vara involverade även i
utvecklingen av autoimmunitet.
57
Vi har tittat på CD4+ T celler i lymfknutorna i tarmen och visat att där bildas två
separata icke överlappande populationer av CXCR5+α4β7
- och α4β7
+CXCR5- T
celler. Dessutom har vi visat att de CXCR5+α4β7
- Tfh cellerna selektivt förblir
kvar i lymfknutan. Vi har även visat att dendritceller samt typ I interferoner,
proteiner som produceras vid en infektion, är nödvändiga för utvecklingen av Tfh
celler. Att studera mekanismer bakom utvecklingen av dessa celler är värdefullt
för att i framtiden kunna utveckla nya vacciner, samt finna bättre behandling eller
helst bota autoimmuna sjukdomar.
Avdelning/ar
- Immunology
Publiceringsår
2011
Språk
Engelska
Publikation/Tidskrift/Serie
Lund University Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
Volym
2011:28
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Section for Immunology, Lund University
Ämne
- Immunology in the medical area
Nyckelord
- T follicular helper cells
- Type I interferon
- Dendritic cells
Status
Published
Forskningsgrupp
- Immunology
Handledare
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 1652-8220
- ISBN: 978-91-86671-76-1
Försvarsdatum
1 april 2011
Försvarstid
09:00
Försvarsplats
Belfragesalen BMC D15, Lund
Opponent
- Nils Lycke (Professor)