Women´s Experience of a myocardial infarction
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
Hjärt- och kärlsjukdomar är idag den vanligaste dödsorsaken i stora delar av världen
för både män och kvinnor. I Sverige är hjärtinfarkt den vanligaste dödsorsaken för
kvinnor över 55 år och för män över 45 år. Det vill säga kvinnor drabbas cirka 10 år
senare. Tidigare forskning har baserats i huvudsak på män varvid forskning på
kvinnor med hjärt- och kärlsjukdomar har försummats.
Det finns ett flertal riskfaktorer för att utveckla en hjärtinfarkt. De vanligaste och
mest välkända riskfaktorerna är ärftlighet, diabetes, hypertoni, men även livsstilsfaktorer
som övervikt, bristande fysisk aktivitet, rökning och stress är bidragande
faktorer. De senaste decenniernas forskning har dessutom visat att även psykosociala
faktorer har betydelse för risken att drabbas av hjärtinfarkt. Hur dessa riskfaktorer
påverkar individen ser olika ut för män och kvinnor.
Kvinnors situation i samhället har förändrats. Kvinnor förvärvsarbetar i samma
omfattning som män i dagens svenska samhälle. Trots detta så ansvarar kvinnor
fortfarande i större omfattning för hemmet och familjen än männen. Studier visar att
kvinnors upplevelse av stress huvudsakligen kommer ifrån arbetet i hemmet än från
förvärvsarbetet. Inom omvårdnadsprofessionen är det av stor vikt att förebygga
riskfaktorer och att försöka få till stånd en livsstilsförändring för att förhindra hjärtoch
kärlsjukdomar. Människor som drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar lever under
ett livshotande tillstånd och detta ger inte bara fysiska besvär utan också emotionell
påverkan. Hur detta påverkar individen kan bero på förmågan att hantera
stresstillstånd i det dagliga livet.
Det övergripande syftet i denna avhandling var att beskriva och undersöka kvinnors
erfarenhet av att drabbas av en hjärtinfarkt. I studie II, III och IV användes ett
strategiskt urval utifrån ålder, antal barn, utbildningsnivå och civil status. Intervjuer
genomfördes vid två tillfällen. Den första intervjun genomfördes på intensivvårdsavdelningen
på andra eller tredje dagen efter insjuknandet. Den andra intervjun på
samma kvinnor genomfördes efter fyra, sex eller tio månader efter insjuknandet. Vid
första intervjun deltog 20 kvinnor och vid andra 14 kvinnor. Studie IV genomfördes
fem år efter insjuknandet i hjärtinfarkt. Studie III, III och IV har en fenomenografisk
ansats som är en explorativ och beskrivande kvalitativ metod. Studie I genomfördes
på intensivvårdsavdelningen och har innehållsanalys som metod. Studie V har en
kvantitaviv ansats med ett frågeformulär som utarbetades av författarna med
inspiration från andra studier; detta omfattade 26 frågor. Frågeformuläret skickades
med post till samtliga vårdcentraler i Skåne.
Första studien beskriver hur kvinnorna upplevde sina symtom i samband med
insjuknandet. Kvinnorna hade svårt att inse att symtomen hade koppling till
hjärtinfarkt. Det berodde på att symtomen inte var vad de upplevde som typiska för
hjärtinfarkt. Vidare hade de svårt att inse att de skulle kunna drabbas av hjärt- och
kärlsjukdom. Kvinnorna hade också upplevt en förändring i sitt hälsotillstånd en tid
58
innan hjärtinfarkten; de upplevde trötthet och en viss obehagskänsla i bröstet. De
beskrev smärtan som tryck över bröstet och fastän det var svårt att hantera smärtan
ville kvinnorna stanna hemma så länge som möjligt och hoppades på att smärtan
skulle försvinna. Vidare beskrev kvinnorna hur de försökte med olika strategier för
att hantera smärtan istället för att uppsöka hälso- och sjukvården. De var i behov av
stöd och hjälp från anhöriga att ta beslutat att söka vård. De upplevde svårigheter att
kontakta ambulans och ville hellre själva ombesörja transport till sjukvården.
Den andra studien utmynnade i två beskrivningskategorier av hur kvinnorna
uppfattade stress före och efter hjärtinfarkten. Beskrivningskategori: A. Personliga
egenskaper och B. Påverkan från miljön: Före hjärtinfarkten uttryckte kvinnorna att
de levt under en långvarig press. De beskrev att stressen kom inifrån och att de
upplevde en rastlöshet på grund av att behöva ha ständig kontroll över tillvaron och
oron att inte räcka till. Kvinnorna uttryckte att de levt under stress en längre tid och
att detta berodde på en ständig och långvarig oro för en släkting eller en långvarig
konflikt. Vidare uttryckte kvinnorna att just denna ständiga oro och ångest var
påfrestande, vilket bidrog till att de aldrig kunde slappna av. De äldre kvinnorna
uttryckte att livet hade blivit meningslöst på grund av ensamhet och isolering.
Kvinnorna hade också andra kroniska sjukdomar såsom diabetes, reumatoid artrit och
de uppfattade att detta också var en utlösande faktor.
Före hjärtinfarkten uttryckte kvinnorna att de inte fick stöd från omgivningen i
samband med att de vårdade en släkting. De beskrev att de ensamma tog ansvar för
en sjuk anhörig och det uppfattades som stress. Kvinnorna uttryckte att de upplevt en
långvarig frustration beroende på påfrestande relationer, vilket beskrevs som en
långvarig stress. Kvinnorna uttryckte att de hade stort ansvar för familjen samtidigt
som de förvärvsarbetade. De beskrev att det var betungande att ta så mycket ansvar
och de hade också svårigheter att sätta gränser för vad de orkade med. Kvinnorna
uppfattade också att de tog ett stort ekonomiskt ansvar vilket resulterade i stress.
Efter hjärtinfarkten framkom ytterligare en uppfattning förutom de uppfattningar som
identifierades innan hjärtinfarkten. Det dagliga livet förändrades markant efter
hjärtinfarkten. Kvinnorna beskrev att de hade en ständig inre rastlöshet p.g.a. att de
inte hade styrkan att ha kontrollen över hemmet. Vidare framkom att de upplevde en
inre oro som var stressande, en oro över att ha varit allvarligt sjuk, men också en
uttalad oro över att få ytterligare en hjärtinfarkt. Detta bidrog till att kvinnorna ofta
uppsökte akutmottagning i tron om att de fått en ny hjärtinfarkt, men symtomen
berodde ofta på ångest och oro. Kvinnorna beskrev att de anhöriga hade en extremt
överbeskyddande attityd. Den överbeskyddande attityden ledde till stress och
aggressivitet hos kvinnorna och de uppfattade livet som meningslöst.
Livsstilsförändringar var nödvändigt efter hjärtinfarkt för att inte drabbas av en ny
hjärtinfarkt. En nödvändighet var att sluta röka. Detta påverkade kvinnorna psykiskt
eftersom rökning hade varit ett sätt att hantera sin stress. Kvinnorna var också fyllda
av funderingar kring sin sjukdom. De beskrev att de funderade över varför de hade
drabbats av hjärtinfarkt. Kvinnorna hade uppfattningen att endast äldre människor
59
och framförallt män drabbas av hjärtinfarkt. De hade aldrig tänkt tanken att de själva
skulle kunna drabbas av en hjärtinfarkt.
Efter hjärtinfarkten uttryckte kvinnorna en stress över att de inte fick tillräckligt med
stöd och hjälp från kommunen. Det upplevde också en besvikelse kopplat till
rehabiliteringen. Kvinnorna var i varierande åldrar och hade skiftande behov vad det
gällde rehabilitering. Efter hjärtinfarkten upplevde kvinnorna stress och oro för hur
de skulle orka som tidigare, hur mycket de skulle orka arbeta samt en oro för
framtiden. Kvinnorna uttryckte också oro över sin ekonomi och sin arbetskapacitet.
Kvinnorna utvecklade olika sätt att hantera stressen i sitt dagliga liv både före och
efter hjärtinfarkten. Den andra studien utmynnade i tre beskrivningskategorier: A.
Kogitiva handlingar, B. Social tillhörighet samt C. Emotionell avkoppling. Via
reflektion fick de en bättre insikt över situationer som var stressfyllda. Detta
resulterade i att de planerade och prioriterade tillvaron på ett bättre sätt och kunde
undvika vissa stressituationer. De kvinnor som hade andra kroniska sjukdomar såsom
diabetes och reumatism försökte hantera detta genom att lära sig sina gränser och att
acceptera sin situation. Socialt stöd var ett värdefullt sätt att hantera stressen i det
dagliga livet såsom att tala med någon ex. en arbetskamrat eller släkting. Tala med
någon och speciellt med någon som var i samma situation gav kvinnorna nya krafter
att kunna gå vidare i livet. Kvinnorna hade också behov att bli bekräftade. De äldre
kvinnorna ville känna sig både behövda och bekräftade. När stressen i vardagslivet
blev för stor, var ett sätt för kvinnorna att bryta stressen att utnyttja sina egna
resurser. Denna förmåga skapade distans till tillvaron och gav en emotionell
avkoppling.
Efter hjärtinfarkten använde sig kvinnorna av kognitiva handlingar såsom reflektion,
planera och prioritera sin dagliga tillvaro. Kvinnorna hittade så småningom en ny
mening med livet och omvärderade sina liv samt anpassade sig till förändringen som
sjukdomen hade medfört. Det sociala stödet uppfattades av kvinnorna som viktigt.
Att prata med någon var betydelsefullt samt ett sätt att hantera stressen. Det som
kvinnorna ansåg som värdefullt var att träffa andra i samma situation, samt att höra
att andra erfarit samma oro, stress och ångest efter hjärtinfarkt. Bekräftelse från
hälso- och sjukvårdpersonal var viktigt såsom att få feedback från sjuksköterskorna i
rehabiliteringsteamet. Efter hemkomsten från sjukhuset var den första tiden kaotisk
och kvinnorna hade många funderingar kring hjärtinfarkten. De beskrev att det var
nödvändigt att komma ifrån alla dessa tankar kring hjärtinfarkten. Ett sätt var att göra
något annat och skingra tankarna såsom med trädgårdsskötsel, eller att läsa en bok.
Det var också svårt att ta till sig att de hade drabbats av en allvarlig sjukdom.
Kvinnorna använde sig inte sällan av förnekande.
Studie IV beskriver kvinnors upplevelser av hjärtinfarkt fem år senare. Det
resulterade i två huvudkategorier: A. Konsekvenser av en hjärtinfarkt och B. Att
anpassa sig till en ny livssituation. Kvinnorna upplevde fortfarande att deras
livssituation var påverkade av att ha haft en hjärtinfarkt. Eftersom kvinnor oftast är
äldre när de drabbas av hjärtinfarkt var det vanligt med olika följdsjukdomar och
60
detta påverkade deras livssituation. Vidare upplevde de att de fortfarande hade olika
problem med sin hälsa som var relaterat till sin hjärtinfarkt. De upplevde fortfarande
att tillvaron var skör och att det fanns en ständig oro för att få en hjärtinfarkt.
Kvinnorna uttryckte också att det var viktigt med fortsatt stöd från hälso- och
sjukvården.
Studie V visade på vilka resurser som primärvården kan erbjuda för hjärtinfarktpatienter.
Vad det gällde utbildning för sjuksköterskor inom området hjärt- och
kärlsjukdomar, hade 32 % någon form av utbildning. Vidare kunde vårdcentraler
inom regionen erbjuda större möjligheter för patienter att ha tillgång till sjukgymnast
och dietist i jämförelse med de privata vårdcentralerna. Merparten av vårdcentraler
kunde inte erbjuda socioekonomiskt stöd; det samma gällde samarbete med olika
frivillig organisationer.
Sammanfattningsvis visar avhandlingen på betydelsen av att se kvinnors livssituation
som en helhet för att kunna bidra till att identifiera riskfaktorer och att sätta in
preventiva åtgärder på ett tidigt stadium. Avhandlingen speglar betydelsen av att
hantera stressituationerna både före och efter sjukdomen. Avhandlingen pekar också
på vikten av att utforma individuella rehabiliteringsprogram, samt att det bör finnas
riktade rehabiliteringsprogram inom primärvården. Att förstå hur olika patienter
hantera stressituationer i samband med en kronisk sjukdom är ett viktigt forskningsområde
inom omvårdnad som bör utvecklas ytterligare. En slutsats är att i
rehabiliteringsprogram bör det även ingå att utveckla patientens egen förmåga att
hantera stress. Det finns ett behov av ett fortsatt och långsiktigt stöd och uppföljning.
Hjärt- och kärlsjukdomar är idag den vanligaste dödsorsaken i stora delar av världen
för både män och kvinnor. I Sverige är hjärtinfarkt den vanligaste dödsorsaken för
kvinnor över 55 år och för män över 45 år. Det vill säga kvinnor drabbas cirka 10 år
senare. Tidigare forskning har baserats i huvudsak på män varvid forskning på
kvinnor med hjärt- och kärlsjukdomar har försummats.
Det finns ett flertal riskfaktorer för att utveckla en hjärtinfarkt. De vanligaste och
mest välkända riskfaktorerna är ärftlighet, diabetes, hypertoni, men även livsstilsfaktorer
som övervikt, bristande fysisk aktivitet, rökning och stress är bidragande
faktorer. De senaste decenniernas forskning har dessutom visat att även psykosociala
faktorer har betydelse för risken att drabbas av hjärtinfarkt. Hur dessa riskfaktorer
påverkar individen ser olika ut för män och kvinnor.
Kvinnors situation i samhället har förändrats. Kvinnor förvärvsarbetar i samma
omfattning som män i dagens svenska samhälle. Trots detta så ansvarar kvinnor
fortfarande i större omfattning för hemmet och familjen än männen. Studier visar att
kvinnors upplevelse av stress huvudsakligen kommer ifrån arbetet i hemmet än från
förvärvsarbetet. Inom omvårdnadsprofessionen är det av stor vikt att förebygga
riskfaktorer och att försöka få till stånd en livsstilsförändring för att förhindra hjärtoch
kärlsjukdomar. Människor som drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar lever under
ett livshotande tillstånd och detta ger inte bara fysiska besvär utan också emotionell
påverkan. Hur detta påverkar individen kan bero på förmågan att hantera
stresstillstånd i det dagliga livet.
Det övergripande syftet i denna avhandling var att beskriva och undersöka kvinnors
erfarenhet av att drabbas av en hjärtinfarkt. I studie II, III och IV användes ett
strategiskt urval utifrån ålder, antal barn, utbildningsnivå och civil status. Intervjuer
genomfördes vid två tillfällen. Den första intervjun genomfördes på intensivvårdsavdelningen
på andra eller tredje dagen efter insjuknandet. Den andra intervjun på
samma kvinnor genomfördes efter fyra, sex eller tio månader efter insjuknandet. Vid
första intervjun deltog 20 kvinnor och vid andra 14 kvinnor. Studie IV genomfördes
fem år efter insjuknandet i hjärtinfarkt. Studie III, III och IV har en fenomenografisk
ansats som är en explorativ och beskrivande kvalitativ metod. Studie I genomfördes
på intensivvårdsavdelningen och har innehållsanalys som metod. Studie V har en
kvantitaviv ansats med ett frågeformulär som utarbetades av författarna med
inspiration från andra studier; detta omfattade 26 frågor. Frågeformuläret skickades
med post till samtliga vårdcentraler i Skåne.
Första studien beskriver hur kvinnorna upplevde sina symtom i samband med
insjuknandet. Kvinnorna hade svårt att inse att symtomen hade koppling till
hjärtinfarkt. Det berodde på att symtomen inte var vad de upplevde som typiska för
hjärtinfarkt. Vidare hade de svårt att inse att de skulle kunna drabbas av hjärt- och
kärlsjukdom. Kvinnorna hade också upplevt en förändring i sitt hälsotillstånd en tid
58
innan hjärtinfarkten; de upplevde trötthet och en viss obehagskänsla i bröstet. De
beskrev smärtan som tryck över bröstet och fastän det var svårt att hantera smärtan
ville kvinnorna stanna hemma så länge som möjligt och hoppades på att smärtan
skulle försvinna. Vidare beskrev kvinnorna hur de försökte med olika strategier för
att hantera smärtan istället för att uppsöka hälso- och sjukvården. De var i behov av
stöd och hjälp från anhöriga att ta beslutat att söka vård. De upplevde svårigheter att
kontakta ambulans och ville hellre själva ombesörja transport till sjukvården.
Den andra studien utmynnade i två beskrivningskategorier av hur kvinnorna
uppfattade stress före och efter hjärtinfarkten. Beskrivningskategori: A. Personliga
egenskaper och B. Påverkan från miljön: Före hjärtinfarkten uttryckte kvinnorna att
de levt under en långvarig press. De beskrev att stressen kom inifrån och att de
upplevde en rastlöshet på grund av att behöva ha ständig kontroll över tillvaron och
oron att inte räcka till. Kvinnorna uttryckte att de levt under stress en längre tid och
att detta berodde på en ständig och långvarig oro för en släkting eller en långvarig
konflikt. Vidare uttryckte kvinnorna att just denna ständiga oro och ångest var
påfrestande, vilket bidrog till att de aldrig kunde slappna av. De äldre kvinnorna
uttryckte att livet hade blivit meningslöst på grund av ensamhet och isolering.
Kvinnorna hade också andra kroniska sjukdomar såsom diabetes, reumatoid artrit och
de uppfattade att detta också var en utlösande faktor.
Före hjärtinfarkten uttryckte kvinnorna att de inte fick stöd från omgivningen i
samband med att de vårdade en släkting. De beskrev att de ensamma tog ansvar för
en sjuk anhörig och det uppfattades som stress. Kvinnorna uttryckte att de upplevt en
långvarig frustration beroende på påfrestande relationer, vilket beskrevs som en
långvarig stress. Kvinnorna uttryckte att de hade stort ansvar för familjen samtidigt
som de förvärvsarbetade. De beskrev att det var betungande att ta så mycket ansvar
och de hade också svårigheter att sätta gränser för vad de orkade med. Kvinnorna
uppfattade också att de tog ett stort ekonomiskt ansvar vilket resulterade i stress.
Efter hjärtinfarkten framkom ytterligare en uppfattning förutom de uppfattningar som
identifierades innan hjärtinfarkten. Det dagliga livet förändrades markant efter
hjärtinfarkten. Kvinnorna beskrev att de hade en ständig inre rastlöshet p.g.a. att de
inte hade styrkan att ha kontrollen över hemmet. Vidare framkom att de upplevde en
inre oro som var stressande, en oro över att ha varit allvarligt sjuk, men också en
uttalad oro över att få ytterligare en hjärtinfarkt. Detta bidrog till att kvinnorna ofta
uppsökte akutmottagning i tron om att de fått en ny hjärtinfarkt, men symtomen
berodde ofta på ångest och oro. Kvinnorna beskrev att de anhöriga hade en extremt
överbeskyddande attityd. Den överbeskyddande attityden ledde till stress och
aggressivitet hos kvinnorna och de uppfattade livet som meningslöst.
Livsstilsförändringar var nödvändigt efter hjärtinfarkt för att inte drabbas av en ny
hjärtinfarkt. En nödvändighet var att sluta röka. Detta påverkade kvinnorna psykiskt
eftersom rökning hade varit ett sätt att hantera sin stress. Kvinnorna var också fyllda
av funderingar kring sin sjukdom. De beskrev att de funderade över varför de hade
drabbats av hjärtinfarkt. Kvinnorna hade uppfattningen att endast äldre människor
59
och framförallt män drabbas av hjärtinfarkt. De hade aldrig tänkt tanken att de själva
skulle kunna drabbas av en hjärtinfarkt.
Efter hjärtinfarkten uttryckte kvinnorna en stress över att de inte fick tillräckligt med
stöd och hjälp från kommunen. Det upplevde också en besvikelse kopplat till
rehabiliteringen. Kvinnorna var i varierande åldrar och hade skiftande behov vad det
gällde rehabilitering. Efter hjärtinfarkten upplevde kvinnorna stress och oro för hur
de skulle orka som tidigare, hur mycket de skulle orka arbeta samt en oro för
framtiden. Kvinnorna uttryckte också oro över sin ekonomi och sin arbetskapacitet.
Kvinnorna utvecklade olika sätt att hantera stressen i sitt dagliga liv både före och
efter hjärtinfarkten. Den andra studien utmynnade i tre beskrivningskategorier: A.
Kogitiva handlingar, B. Social tillhörighet samt C. Emotionell avkoppling. Via
reflektion fick de en bättre insikt över situationer som var stressfyllda. Detta
resulterade i att de planerade och prioriterade tillvaron på ett bättre sätt och kunde
undvika vissa stressituationer. De kvinnor som hade andra kroniska sjukdomar såsom
diabetes och reumatism försökte hantera detta genom att lära sig sina gränser och att
acceptera sin situation. Socialt stöd var ett värdefullt sätt att hantera stressen i det
dagliga livet såsom att tala med någon ex. en arbetskamrat eller släkting. Tala med
någon och speciellt med någon som var i samma situation gav kvinnorna nya krafter
att kunna gå vidare i livet. Kvinnorna hade också behov att bli bekräftade. De äldre
kvinnorna ville känna sig både behövda och bekräftade. När stressen i vardagslivet
blev för stor, var ett sätt för kvinnorna att bryta stressen att utnyttja sina egna
resurser. Denna förmåga skapade distans till tillvaron och gav en emotionell
avkoppling.
Efter hjärtinfarkten använde sig kvinnorna av kognitiva handlingar såsom reflektion,
planera och prioritera sin dagliga tillvaro. Kvinnorna hittade så småningom en ny
mening med livet och omvärderade sina liv samt anpassade sig till förändringen som
sjukdomen hade medfört. Det sociala stödet uppfattades av kvinnorna som viktigt.
Att prata med någon var betydelsefullt samt ett sätt att hantera stressen. Det som
kvinnorna ansåg som värdefullt var att träffa andra i samma situation, samt att höra
att andra erfarit samma oro, stress och ångest efter hjärtinfarkt. Bekräftelse från
hälso- och sjukvårdpersonal var viktigt såsom att få feedback från sjuksköterskorna i
rehabiliteringsteamet. Efter hemkomsten från sjukhuset var den första tiden kaotisk
och kvinnorna hade många funderingar kring hjärtinfarkten. De beskrev att det var
nödvändigt att komma ifrån alla dessa tankar kring hjärtinfarkten. Ett sätt var att göra
något annat och skingra tankarna såsom med trädgårdsskötsel, eller att läsa en bok.
Det var också svårt att ta till sig att de hade drabbats av en allvarlig sjukdom.
Kvinnorna använde sig inte sällan av förnekande.
Studie IV beskriver kvinnors upplevelser av hjärtinfarkt fem år senare. Det
resulterade i två huvudkategorier: A. Konsekvenser av en hjärtinfarkt och B. Att
anpassa sig till en ny livssituation. Kvinnorna upplevde fortfarande att deras
livssituation var påverkade av att ha haft en hjärtinfarkt. Eftersom kvinnor oftast är
äldre när de drabbas av hjärtinfarkt var det vanligt med olika följdsjukdomar och
60
detta påverkade deras livssituation. Vidare upplevde de att de fortfarande hade olika
problem med sin hälsa som var relaterat till sin hjärtinfarkt. De upplevde fortfarande
att tillvaron var skör och att det fanns en ständig oro för att få en hjärtinfarkt.
Kvinnorna uttryckte också att det var viktigt med fortsatt stöd från hälso- och
sjukvården.
Studie V visade på vilka resurser som primärvården kan erbjuda för hjärtinfarktpatienter.
Vad det gällde utbildning för sjuksköterskor inom området hjärt- och
kärlsjukdomar, hade 32 % någon form av utbildning. Vidare kunde vårdcentraler
inom regionen erbjuda större möjligheter för patienter att ha tillgång till sjukgymnast
och dietist i jämförelse med de privata vårdcentralerna. Merparten av vårdcentraler
kunde inte erbjuda socioekonomiskt stöd; det samma gällde samarbete med olika
frivillig organisationer.
Sammanfattningsvis visar avhandlingen på betydelsen av att se kvinnors livssituation
som en helhet för att kunna bidra till att identifiera riskfaktorer och att sätta in
preventiva åtgärder på ett tidigt stadium. Avhandlingen speglar betydelsen av att
hantera stressituationerna både före och efter sjukdomen. Avhandlingen pekar också
på vikten av att utforma individuella rehabiliteringsprogram, samt att det bör finnas
riktade rehabiliteringsprogram inom primärvården. Att förstå hur olika patienter
hantera stressituationer i samband med en kronisk sjukdom är ett viktigt forskningsområde
inom omvårdnad som bör utvecklas ytterligare. En slutsats är att i
rehabiliteringsprogram bör det även ingå att utveckla patientens egen förmåga att
hantera stress. Det finns ett behov av ett fortsatt och långsiktigt stöd och uppföljning.
Publiceringsår
2011
Språk
Engelska
Publikation/Tidskrift/Serie
Lund Univeristy, Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
Volym
2011:39
Fulltext
- Available as PDF - 478 kB
- Download statistics
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Department of Cardiothoracic Surgery, Clinical Sciences, Lund University
Ämne
- Cardiac and Cardiovascular Systems
- Surgery
Nyckelord
- myocardial infarction
- women
- content analysis
- phenomenographicmethod
- stress
- coping
- rehabilitation
- primary health care
Status
Published
Forskningsgrupp
- Child and Family Health
Handledare
- Trygve Sjöberg
- Bodil Ivarsson
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 1652-8220
- ISBN: 978-91-86671-87-7
Försvarsdatum
10 maj 2011
Försvarstid
09:15
Försvarsplats
Segerfalksalen, BMC
Opponent
- Ekman Inger (Professor)