Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Organiserande och kvalitetsutveckling : Om sönderfall, upprätthållande och begripliggörande i arbetslivet

Organizing and quality management : On dissolution, continuity and sensemaking in working life

Författare

Summary, in Swedish

Popular Abstract in Swedish

Det har blivit vanligt med beskrivningar av hur olika trender påverkar det sätt på vilket arbetslivet utformas. I första hand rör det sig om informationsteknikens inflytande inom i stort sett alla samhällsområden men det handlar också om en globaliserad ekonomi, ökad konkurrens, samt strävan efter högre kvalitet och större flexibilitet. Denna utveckling kan förstås som en accelererad modernisering och rationalisering av samma typ som pågått sedan industrialismens genombrott. Å andra sidan finns det skäl att anta att det på ett antal områden förekommer trendbrott och att dagens förändringar är annorlunda i flera avseenden. Villkoren för enskilda personer och deras sätt att handla och organisera sig inom och utanför arbetslivet kommer att te sig något annorlunda än tidigare. Exakt vad som händer för närvarande, är svårt att överblicka men det finns mängder av indikationer som är värda att granska och eventuellt ta ställning till.



Arbetslivet påverkas samtidigt av en lång rad modeller för hur affärsverksamhet, innovationsprocesser, produktion och arbetsorganisation bör utformas. Idéer om hur verksamheter skall bedrivas på alla nivåer i ett företag eller en offentlig organisation sprids av universitet och konsultföretag. Tron på dessa lösningars förträfflighet och experternas förmåga är kännetecken på ett teknokratiskt perspektiv. I vissa fall upplever man framgångar med dessa modeller och dessa får ofta tjäna som förebild och inspiration för andra. I andra fall verkar det dock vara så att de inledande initiativen rinner ut i sanden efter en tid, förvandlas på ett sätt som leder till att vissa element inkorporeras i praktiken medan andra överges. Det är heller inte ovanligt att när glöden falnat för en idé så orienterar man sig mot en annan, som förhoppningsvis kan lösa just de problem som man antar bidrog till att man körde fast.



I avhandlingen diskuteras kvalitetsutveckling som ett exempel på en sådan modell. Kvalitetsutveckling beskrivs ofta som uppbyggt av tre olika delar: kundorientering, ständiga förbättringar och grupporganisation. Kvalitetsutveckling är utbrett och har påverkat organisationer både inom privat och offentlig sektor. Terminologi och metoder förekommer flitigt i den allmänna diskussionen och avspeglas även i organisatoriska praktiker och strukturer. Inom flera områden tycks också kvalitetsutveckling bidragit till förbättringar av produkter, trivsel och arbetsmiljö. Även om många studier således visar positiva effekter i dessa avseenden kan kvalitetsutveckling vara svårt att introducera och tillämpa. Det finns därför en omfattande litteratur som från olika utgångspunkter föreskriver alternativa modeller och metoder, analyserar och förklarar problem samt även kritiserar teori såväl som praktik.



Kvalitetsutveckling kan ses som en konstruktiv vägledning för att söka sig mot en produktion och arbetsorganisation som bättre motsvarar olika intressenters förväntningar i vid mening. Samtidigt kan det ses som en källa för retorik eller en form av ideologi som kan vara gynnsam för vissa intressenters försök att utöva inflytande. En sådan ideologisk sida är problematisk då den kan erodera och osynliggöra andra resurser för att begripliggöra och organisera arbete, som t ex byråkrati, professionalism och hantverk. Teknokratiska visioner behöver bedömas dels utifrån sina tekniska meriter, dels vilka förutsättningar de har att fungera i praktiken, dels utifrån ett idéperspektiv i termer av vilken sorts retorik de bygger på. I ett arbetsliv där kunskap, kommunikation och reflektion är centrala element är just de betydelser och föreställningar som förs fram av central vikt.



Mot bakgrund av detta resonemang är det betydelsefullt att se hur mångdimensionellt kvalitetsutveckling är. Det kan ses dels som en teori för hur man skapar god kvalitet, dels en samling praktiska modeller och metoder och dels som ett regelverk som kan vara frivilligt eller kontraktsreglerat (certifieringar) eller tvingande i form av lagar. Kvalitetsutveckling kan också förstås som en form av mall för utformande av en rationell organisation eller en ideologi eller dominerande diskurs som beskriver världen på ett sätt som gynnar vissa grupper. Slutligen kan alla de ovanstående kan ses som en uppsättning begrepp, förhållningssätt, texter, idéer som kan användas som resurser för begripliggörande.



Avhandlingens syfte är att ge en ökad förståelse till vad som sker när sådana generella modeller (teknokratiska visioner) möter de etablerade mönster som finns på en arbetsplats. Det finns behov av socialpsykologiska studier som kan belysa och begripliggöra individens erfarenhet samtidigt som det synliggör organisationer som processer och hur samspelet mellan individens erfarenhet och övergripande förändringar gestaltar sig. Det är därför poängrikt att tala om organiserande och berättelser.



Organiserande och berättelser



Genom att resonera socialpsykologiskt kan vi utveckla förståelsen av organiserande som ett samspel mellan individers strävan att begripliggöra sina erfarenheter och samordna handlingar i en kontext som präglas av historia och kultur. Organiserande handlar både om inslag av relativ stabilitet och av skeenden som är betydligt mindre stabila. En viktig utgångspunkt för att förstå organiserande är därför att samtidigt synliggöra det oorganiserade, det söndriga och osystematiska. Man kan hävda att man för att förstå organiserande behöver förstå samspelet mellan oordning, försök att skapa ordning och tillfällen av relativ stabilitet. I en teori som bara intresserar sig för att reproducera bilden av organisationen med stort O är ett sådant samspel naturligtvis helt ointressant eller möjligen att betrakta som brus, avvikelser, problem eller brister. För att ge en bild av organiserande som uppbyggt av flera olika skeenden på ett mikroplan talar jag om upprätthållande, sönderfall och gemensamt begripliggörande. Dessa begrepp är nära sammankopplade men kan ändå indikera några tyngdpunkter. De tre processerna är inte ömsesidigt uteslutande, snarare är det så att någon av dem kan sägas dominera bilden av organiserandet vid en viss tidpunkt. Ett viktigt inslag i begripliggörandet är de berättelser som kan bidra till att skapa mening, sammanhang i tid och rum samt bidra till lärande och möjligheter att påverka personal på olika sätt.



Studiens genomförande



De exempel som diskuteras i avhandlingen är hämtade från två undersökningar, dels en studie vid två kliniker inom hälso- och sjukvården (i denna användes intervjuer och frågeformulär) och dels tre fabriker (intervjuer med personal på olika nivåer).



Kvalitetsutveckling i hälso- och sjukvården



De situationer som personalen berättade om i intervjuerna utgjorde exempel på olika sorters problematik i arbetet. Denna problematik och de handlingsalternativ som förekom i samband med berättelserna gestaltades på lite olika sätt. Jag uppmärksammar några aspekter på dessa och föreslår att problematiska situationer kan konstrueras och begripliggöras i enlighet med olika mönster eller stilar. De berättarstilar jag diskuterar är: heroisk professionalism, integrativ samordning, emotionell bearbetning och passivt beroende.



De olika sätten att berätta är delvis relaterat till yrkesgrupp och grad av inflytande över det egna arbetet. Läkare och sjuksköterskor tycks t ex ha lättare för att gestalta erfarenheter i form av heroisk professionalism och integrativ samarbetsorientering än barnsköterskor och undersköterskor. Berättarstilarna kan ses som exempel på hur föreställningar, som är knutna till yrkesutbildning och profession, till den specifika uppgiften och till den organisatoriska och samhälleliga kontexten, kan utnyttjas för att begripliggöra mångtydiga och osäkra situationer i vardagen. Berättarstilarna innebär olika orientering i förhållande till centrala element som vem som är aktör, vad som utgör uppgiften, vad målet är och vilka medel man har till sitt förfogande samt i vilket sammanhang man verkar. Det är också möjligt att med utgångspunkt i berättarstilarnas orientering och skillnader i inflytande mellan de olika yrkesgrupperna, tala om berättelser med makt och maktlösa berättelser. Denna bild av hur olika aktörer och grupper i sitt arbete konstruerar begriplighet och organiserar sitt samspel med patienter och annan personal, visar på viktiga aspekter på sjukvårdspersonalens organiserande i arbetet.



Några av de tolkningar, slutsatser och spekulationer som föranleds av ovanstående analys berör möjligheterna att överhuvudtaget förstå varandra och hur man kan samarbeta kring t ex kvalitetsutveckling. Insatser i form av utbildningar om nya metoder och idéer får olika innebörd beroende på vilka berättarstilar de passas in i. Tendenser att de som har stort inflytande får mer, medan de som har ringa inflytande riskerar att få ännu mindre, leder potentiellt till frustration och besvikelser. Detta kan på sikt undergräva insatsernas överlevnad. Kvalitetsutveckling kan emellertid också ses som ett perspektiv som signalerar ett helhetsperspektiv och ger stöd åt aktörer som vill göra sådant som ligger utanför ramarna för en berättelse om heroisk professionalism.



Kvalitetsutveckling vid tre fabriker



Vid de tre fabrikerna pågick olika projekt och utbildningar. Flera av dessa berörde det som i vid mening kan kallas kvalitetsutveckling. I intervjuerna framkom beskrivningar av olika problematiska situationer i samband med dessa introduktionsförsök. En berättelse går att skönja där allting tar sin början i uppdykandet av en uppsättning självklara, rationella och förnuftiga metoder för förbättringar och problemlösning. Dessa ses av chefer och många andra inom fabrikerna som en möjlighet att åtgärda ett antal för dem aktuella problem (t ex delaktighet, motivation, bristande systematik). Införandet av dessa metoder visar sig dock inte alls gå så lätt som det borde göra med tanke på hur rationella och effektiva de verkar vara. Det visar sig finnas många olika sätt att se på dem och metoderna används på olika sätt. Olika delar av organisationerna går åt olika håll och det saknas en gemensam syn på vad man skall göra. Dessutom tar det mer tid än vad någon hade kunnat föreställa sig. Det som egentligen var en odiskutabelt förnuftig och praktisk lösning visade sig inte vara det i allas ögon. Införandet visade sig bli en förändringsprocess, ett svårhanterligt drama där chefer måste visa speciella ledarskapskvaliteter. Det sker en scenförändring. I utgångsläget tycks det handla om "naturliga" lösningar på organisatoriska problem vilka på ett tekniskt sätt skall implementeras. Denna beskrivning ersätts sedan av ett drama som handlar om övertygelse, engagemang, ledarskap och eldsjälar. Paradoxalt nog framstår således det rationella och tekniska som beroende av passionens kraft, samtidigt som dessa är helt åtskiljda i den teknokratiska retoriken. Dramat får dock inget lyckligt slut eller någon självklar upplösning. Aktörerna går vidare. Olika avdelningar gör på olika sätt och begrepp och principer tolkas på olika sätt. Det skeende som startade med inspiration av en teknokratisk vision upplöses i en mångtydig, svårtolkad situation där ingen med någon större säkerhet kan säga vad som skett och vad det lett till.



I berättelsen om förändringar är det ledaren som är den aktör som skall se problemen, och hantera dem för att slutligen nå framgång. I kontrast till ledaren finns det de som är motsträviga, mindre nytänkande eller mindre kunniga. Ledaren är den som är säker på sin sak och inte tvekar. Berättelserna erbjuder således ett sätt att identifiera nyckelaktörer och gestalta det som sker som något meningsfullt och som en utveckling över tiden. Fokuset på ledarskap förlägger ett tydligt ansvar och bidrar till att etablera en hierarki som något naturligt, vilket underlättar agerandet i oklara situationer. Samtidigt ger det både ledare och underordnade tillgång till berättelser som kan ge legitimitet åt skeendet och de egna reaktionerna. Ett berättande av denna typ betonar också styrbarhet och bilden av organisationen som sammanhängande och fattbar. När dessa berättelser används för att peka ut något som ett ledarskapsproblem, eller en fråga om motstånd eller en kunskapsbrist, avgränsas situationen och stabiliseras. Den blir möjlig att se som något man kan åtgärda. Situationer som tidigare dominerats av sönderfallsprocesser kan etiketteras och det blir möjligt att samordna handling. De olika sätten att begripliggöra leder således till att en viss version av det sociala sammanhanget framhålls, medan andra aktörer, relationer, kunskapsformer och målsättningar tenderar att tonas ned eller bli mer eller mindre osynliga eller overkliga. De mönster av begripliggörande som kommer att dominera får därför betydelse för hur arbetsvardagen gestaltar sig, hur man löser olika problem och hur förändringar uppfattas och vilka förutsättningar som finns för delaktighet.



Slutsatser



Begreppen sönderfall och upprätthållande gör det möjligt att se hur organisationer befinner sig i kontinuerlig förändring och att upprätthållande förutsätter aktivitet och balanserande. Gemensamt begripliggörande betonar aktörernas aktivitet och hur deras handlingar, samtal och berättelser bidrar till att organiserandet får en mer begriplig och förutsägbar karaktär.



Kvalitetsutveckling var mycket populärt under början av 1990-talet. Sedan dess har det hänt mycket och nya teknokratiska visioner med metoder och idéer som framstår som ännu effektivare och mer marknadsorienterade har framträtt. Samtidigt har kvalitetsutveckling blivit mindre kontroversiellt och mer etablerat. Universitet och högskolor utbildar studenter i kvalitetsutveckling, äldreomsorgen arbetar sedan ett par år tillbaks med kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling på liknande sätt som hälso- och sjukvården, och kvalitetsutveckling har fått allt större betydelse inom högre utbildning.



Avhandlingens bidrag består dels i formulerandet av ett teoretiskt perspektiv och dels i att jag belyst hur skeenden i samband med införande av nya metoder (kvalitetsutveckling) kan förstås med hjälp av detta perspektiv. Konsekvenserna av detta bidrag kan dels knytas till praktiska frågor om organiserande och dels till en vidare frågeställning som berör konsekvenserna för individers livssituation, hälsa och även förutsättningarna för demokratiskt deltagande i arbetslivet.



Det sätt som kvalitetsutvecklingens praktik gestaltas och förhandlas mellan olika aktörer kan förstås genom att analysera samspelet mellan sönderfall, begripliggörande, och upprätthållande på arbetsplatsen. Om metoderna skall underlätta uppgiften och vara ett stöd för personalens arbete, behöver de vara möjliga att koppla till organiserandet. Annorlunda uttryckt måste man se kopplingarna mellan kvalitetsutveckling och det man upplever som sitt arbete. Den som vill verka (till exempel chefer och utbildare) för att kvalitetsutveckling eller andra metoder introduceras, behöver därför vara i kontakt med organiserandet (snarare än att vara uppbunden av abstrakta bilder av uppgiften och organisationen). I den utsträckning kvalitetsutveckling kan aktualiseras och översättas för att stödja begripliggörande i anknytning till för aktörerna relevanta situationer, kommer det också att etableras som en praktik. En viktig förutsättning för detta organiserande är sannolikt ett ökat inflytande över den egna arbetssituationen då detta ger utrymme för experimenterande och meningsfulla kontakter med andra. Vidare torde det vara angeläget med ett större utrymme för gemensamt begripliggörande där olika berättarstilar och vokabulärer kan prövas. Det eftertänksamma organiserande som då kan bli frukten, medger större möjligheter till flexibelt upprätthållande och en förmåga att stå ut med mångtydighet och därmed begränsa de negativa aspekterna av sönderfall samt att genom begripliggörande upprätta sammanhang i tid och rum på ett sätt som är relevant för aktörerna. Hållbara lösningar på problem måste därför bygga på förändringar i organiserandet. Istället för att fråga vilket som är den bästa organisationsformen eller ledarstilen bör man därför fråga sig hur organiserandets olika delaspekter kan ges utrymme på ett sådant sätt att olika intressenters behov och önskningar kan mötas på ett rimligt sätt.

Publiceringsår

2002

Språk

Svenska

Dokumenttyp

Doktorsavhandling

Förlag

Department of Psychology, Lund University

Ämne

  • Psychology

Nyckelord

  • Psychology
  • participation
  • dialogue
  • narrative
  • sensemaking
  • Organizing
  • total quality management
  • Psykologi

Status

Published

Handledare

  • [unknown] [unknown]

ISBN/ISSN/Övrigt

  • ISBN: 91-628-5161-6
  • ISRN: LUSADG/SAPS--021103--SE

Försvarsdatum

15 april 2002

Försvarstid

10:15

Försvarsplats

Carolinasalen, Kungshuset, Lund

Opponent

  • Gunn Johansson