Also darüber lässt sich ja streiten! : Die Analyse von "also" in der Diskussion zu Diskurs- und Modalpartikeln

På svenska I den här avhandlingen utforskas förhållandet mellan position, funktion och betydelse hos den tyska partikeln ?also? (?alltså?). I den tyska grammatiken har ?also? traditionellt sett klassificerats som ett konjunktionellt adverb eftersom det ensamt kan fylla positionen före det finita verbet i en tysk sats, den så kallade ?Vorfeld?-positionen (?fundamentet?). När ?also? står i den här positionen påminner det till betydelsen om en konjunktion medan det till distributionen liknar ett adverb. I andra satspositioner är klassifikationen av ?also? emellertid inte lika självklar. Detta gäller framför allt när ?also? står i den yttrande- och satsinitiala position som är typisk för diskurspartiklar, men också när ?also? används i den yttrande- och satsinitiala position som annars är typisk för modalpartiklar.

Den här avhandlingen syftar till att undersöka om själva positionen hos en partikel som ?also? har något inflytande över dess funktion i kontexten. Diskussionen är koncentrerad till funktionerna hos ?also? i den initiala och den mediala yttrandepositionen. Resultatet av diskussionen relateras till definitionen av de tre partikelordklasser som nämndes ovan.

Vid analysen av en korpus bestående av autentiskt tyskt talspråk visade det sig att de fall av ?also? som står i den initiala positionen i ett yttrande/sats har organisatoriska och diskurssegmenterande funktioner och därför kan beskrivas som diskurspartiklar. De yttrande- och satsmediala fallen av ?also? har däremot en helt annan funktion: de signalerar att den språkliga enhet som de hör till förmedlar information som härrör från de samtalandes så kallade ?common ground?. Denna består av information och antaganden som samtalspartnerna förutsätter att de har gemensam kännedom om. Positionen hos ?also? i satsen/yttrandet har alltså verkligen betydelse för dess tolkning.

Detta resultat ledde i sin tur till frågan om hur funktionerna hos ?also? förhåller sig till dess betydelse. Jag argumenterar för att man i alla de olika användningarna av ?also? kan identifiera en gemensam kärnbetydelse. Trots att denna oföränderliga kärnbetydelse ligger på en mycket abstrakt beskrivningsnivå skulle den kunna tjänstgöra som den fullständiga betydelseangivelsen för ?also? i lexikon, eftersom valet av position därutöver kan förse lyssnaren med tillräcklig information om i vilken funktion ?also? uppträder i den faktiska kontexten. Den semantiska analysen ifrågasätter även den semantiskt baserade metod som används för att testa ordklasstillhörigheten för ?also? och andra partikelord. Denna testmetod vilar nämligen på det outtalade antagandet att man genom att ställa partikelorden i fundamentet kommer den renaste formen av deras betydelse närmast. Jag menar att det här testet är problematiskt och inte nödvändigtvis avslöjar den mest typiska ?betydelsen? hos ?also?.