Rituell och institutionell glömska

På svenska Rituell glömska gäller individen eller institutionen, som står inför Gud eller inför människor. Där ritualen erbjuder individen glömska inför Gud, kan skulden och straffet inför människor stå kvar. Detta tydliggörs i Strindbergs Påsk. I den romersk.katolska kyrkan är prästens fullmakt att avlösa inte, som i Svenska kkyrkan, given med prästvigningen, utan delegerad. Under högmedeltiden började man skilja mellan prästens stränga, sakramentala och läkarens mindre stränga, naturliga tystnadsplikt. Graderingen av tystnadsplikten är aktuell i gränsdragningen mellan prästernas absoluta och diakonernas relativa tystnadsplikt i Svenska kyrkan, men också i diskussionen om "genregränserna" för prästens absoluta tystnadsplikt. Skillnaden mellan kyrkorna ligger inte i synen på tystnadsplikten och glömskan i bikten, utan i hanteringen av disciplinfrågorna. Problemet spetsas till när det gäller brott begångna av institutionernas företrädare. Institutionell tystnad bör inte leda till glömska, utan till åtgärder, medan den rituella glömskan är den positiva effekten av den absoluta tystnadsplikt som omger den enskilda själavårdens ritualer.