Functional Capacity And Physical Environmenal Demand. Exploration of Factors Influencing Everyday Activity and Health in the Elderly Population
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
På grund av befolkningsutvecklingen de närmaste åren kommer långt fler äldre människor än idag att bo kvar i vanliga bostäder, även om de särskilda boendeformerna byggts ut i snabb takt. För att underlätta kvarboende måste den fysiska boendemiljön motsvara de krav som ställs på grund av åldersförändringar och då hjälpbehov uppkommer. Arbetsterapeuter har, bl a genom erfarenheter av arbete med bostadsanpassningar för sina patienter, kunskaper om att praktiska detaljer i den fysiska miljön är av betydelse för individer med nedsatt funktionell kapacitet. Svensk bygglagstiftning ställer höga krav på byggnaders tillgänglighet och användbarhet, men trots detta byggs det fortfarande bostäder där fysiska miljöhinder leder till tillgänglighetsproblem och handikapp. Forskningsmässigt är kunskapen om äldre människors praktiska problem i boendet svag. Syftet med avhandlingens inledande pilotstudie var att undersöka i vilken omfattning bostadsanpassningar genomförts i nyare flerbostadshus i en svensk landsortskommun, samt vilken uppfattning nyckelpersoner i byggprocessen hade om tillgänglighetsproblematiken. En kartläggning av de 29 bostadsanpassningar som genomförts i flerbostadshus byggda under 1980-talet i den skånska landsortskommunen Hässleholm under åren 1988–90 visade att det funnits tillgänglighetsproblem även i nyare bostäder. De sex personer som intervjuades menade att de vanligaste åtgärderna hade kunnat genomföras till lägre kostnader om de utförts som basanpassning i nyproduktionsskedet. Man konstaterade att de viktigaste orsakerna till att problemen uppstod var kunskapsbrister om funktionssvikt och handikapp, byggbranschens traditioner och konservatism samt tekniska problem. Slutsatsen blev att med ett tillskott av arbetsterapeutisk kompetens i planeringsprocessen skulle tillgänglighetsproblem, aktivitetsbegränsningar och handikapp kunna förebyggas. Bland de teoretiska modeller som belyser relationerna människa–miljö märks framför allt Lawtons mottaglighetshypotes. Enligt denna hypotes kan balans mellan individens kapacitet och miljöns krav uppnås genom påverkan av endera, eller bägge, komponenterna. Även om individens funktionella kapacitet försämras kan individens aktivitetsförmåga förbättras genom en sänkning av de krav miljön ställer. Ett annat antagande enligt hypotesen är att individer med lägre kapacitet är betydligt mer känsliga för miljöns krav än individer med högre kapacitet. Även inom arbetsterapins teoribildning är sambanden människa–miljö centrala. Genom meningsfulla aktiviteter i samverkan med miljön utvecklas individens kapacitet under hela livscykeln. Inom arbetsterapi utgör aktivitet och meningsfull sysselsättning såväl medel som mål för att påverka människors hälsotillstånd positivt. Forskningen kring den fysiska miljöns tillgänglighet har hittills koncentrerats på utveckling av riktlinjer, byggnormer och måttangivelser men saknar teoretisk grund. Genom att kombinera metoder för att mäta funktionssvikt och aktivitetsbegränsningar med metoder för att mäta hinder i den fysiska miljön kan relationer mellan olika variabler studeras. Avhandlingens övergripande syfte var att utveckla kunskap om sambanden mellan funktionell kapacitet, miljöfaktorer, vardagsaktivitet och hälsa bland äldre. I avhandlingens andra delstudie beskrevs utveckling och prövning av en metod för bedömning av den fysiska boendemiljöns tillgänglighet. Med instrumentet Enabler (Möjliggöraren, fritt översatt) kartläggs individens funktionella begränsningar och de fysiska miljöhindren i bostaden och dess närmiljö. Dessutom beräknas en poängsumma som förutsäger den belastning som förorsakas av den aktuella kombinationen av funktionella begränsningar och fysiska miljöhinder, dvs graden av tillgänglighetsproblem. Instrumentet översattes till svenska, anpassades till arbetsterapi och prövades under realistiska förutsättningar av 77 arbetsterapeuter från olika delar av landet. Sammanfattningsvis konstaterades att instrumentet hade god giltighet och hög tillförlitlighet. Instrumentet kan användas såväl på individ-, grupp- som samhällsnivå. Inför delstudierna III–V genomfördes ett slumpvis systematiskt urval ur populationen 75–84-åringar i Hässleholms kommun. Hembesök gjordes hos 133 äldre i ordinärt boende. Data avseende oberoende/beroende i vardagliga aktiviteter insamlades med hjälp av instrumentet ADL-trappan, medan individens funktionella begränsningar och fysiska miljöhinder i boendet sammanfattades till ett mått på bostadens tillgänglighet med hjälp av Enabler. För att få ett mått på intervjupersonernas generella subjektiva skattning av den aktuella boendesituationen utnyttjades deras svar på en enskild fråga från Göteborgsinstrumentet Livskvalitet. Före själva datainsamlingen med det ovan beskrivna urvalet användes undersökningsinstrumenten i ett antal pilotintervjuer. Det visade sig att ADL-trappans definitioner för mätning av oberoende/beroende i aktiviteten transport inte vara tillämpliga på landsbygden. För giltig mätning i enlighet med instrumentets grundläggande princip, dvs att mäta vilka aktiviteter individen faktiskt självständigt utför, förutsattes att det fanns allmänna kommunikationer inom rimligt avstånd från bostaden. Eftersom man i brist på sådana i studiedistriktet oftast transporterade sig med personbil, formulerades från denna utgångspunkt alternativa definitioner. Syftet med delstudie III var att pröva den reviderade versionen av ADL-trappan i den aktuella landsbygdspopulationen. De alternativa definitionerna för mätning av oberoende/beroende i aktiviteten transport var giltiga för 77% av de 133 personer som intervjuades. Vidare visade dataanalysen att den inbördes ordning mellan de i ADL-trappan ingående mest komplexa och krävande aktiviteterna städning, matuppköp, transport och matlagning som tidigare fastställts bland äldre i en storstad inte gällde för landsbygdens äldre. Den aktivitet som störst andel av de intervjuade var begränsade i var transport, vilken kom först på tredje plats efter städning och matuppköp i storstadspopulationer. Analyser av könen var för sig uppvisade också skillnader, eftersom den inbördes ordningen mellan aktiviteterna för män skilde sig från den ordning som identifierats bland kvinnorna och i den könsblandade gruppen. Syftet med delstudie IV var att beskriva boendestandard och fysiska miljöhinder i bostaden. Dessutom undersöktes äldres generella subjektiva skattning av sin aktuella boendesituation och dess samband med graden av tillgänglighetsproblem. Resultaten visade att de allra flesta bodde i bostäder med hög standard men att det ändå fanns miljöhinder i samtliga. Trots detta skattade majoriteten av de 133 intervjupersonerna sin nuvarande boendesituation högt, och skattningen hade inget samband med graden av tillgänglighetsproblem. De miljöhinder som i förhållande till förekomsten av funktionella begränsningar i det undersökta urvalet äldre, framför allt förutsades förorsaka tillgänglighetsproblem var avsaknad av stödhandtag vid WC/dusch samt köksbänkskåp utan utdragbar inredning. Syftet med delstudie V var att undersöka samband mellan funktionell kapacitet, tillgänglighetsproblem i bostaden och vardagsaktivitet bland äldre samt att pröva Lawtons mottaglighetshypotes. Vardaglig aktivitet visade statistiskt säkerställda samband med flera aspekter av funktionell kapacitet, men det viktigaste resultatet var att sambanden blev starkare när analyserna kompletterats med belastningen från den fysiska boendemiljön, dvs tillgänglighetsproblem. Dessutom bekräftades mottaglighetshypotesen, eftersom sambandet var starkast bland de intervjuade som var utsatta för högst miljöbelastning på grund av kombinationen funktionella begränsningar – fysiska miljöhinder. Vidare diskuteras resultaten av studierna IV och V i relation till miljöns betydelse för personlig identitet, upplevelse av mening och välbefinnande samt till åldrandets anpassingsmekanismer. I avhandlingens avslutande studie prövades arbetsterapins grundantagande: "Aktivitet är hälsofrämjande". En åldrande befolkning i Dalby (N = 150) har följts under 25 år, vilket möjliggjorde denna undersökning av sambandet mellan vardaglig aktivitet och överlevnad. Intervjupersonernas generella aktivitetsnivå vid 67 års ålder beräknades med hjälp av ett aktivitetsindex baserat på den första socioekonomiska intervjun i en serie longitudinella undersökningar genomförda under perioden 1969–70 t o m 1995. Överlevnadsanalyser resulterade i statistiskt säkerställda skillnader i överlevnad mellan de "mer aktiva" och "mindre aktiva" kvinnorna i gruppen. För männen fanns inga sådana skillnader, vilket antogs bero på att den intervju som legat till grund för aktivitetsindexet innehöll frågor om "typiskt kvinnlig" sysselsättning, företrädesvis hushållsgöromål, medan den inte innehöll några frågor som avspeglade "typiskt manlig" sysselsättning i en landsbygdsbefolkning bestående av individer födda vid sekelskiftet. Följaktligen kunde skillnaderna mellan "mer aktiva" och "mindre aktiva" män inte mätas med denna metod, medan resultaten för kvinnorna gav stöd för sambandet mellan aktivitet och hälsa. Vid bedömning av aktivitetsbegränsningar, speciellt då instrument som omfattar mer komplexa och krävande vardagliga aktiviteter används, krävs noggranna metodöverväganden. De undersökningar som här redovisats belyste att fysiska och sociokulturella miljöfaktorer, t ex skillnader mellan stad och landsbygd och skillnader mellan könen, påverkade resultaten. Det är väsentligt att överväga vad ett bedömningsinstrument verkligen mäter – tydliggörandet av vilken typ av hinder som finns för utförandet av vardagsaktiviteter är en förutsättning för effektiva rehabiliterings- och hälsofrämjande åtgärder. Det krävs en ökad medvetenhet om denna problematik, såväl i praktisk rehabiliteringsverksamhet som i vetenskapliga sammanhang. Inom ramen för detta avhandlingsarbete har en ny metod för mätning av den fysiska boendemiljöns tillgänglighet, Enabler, utvecklats och tillämpats. Metodiken tydliggjorde att tillgänglighet i boendet är ett relativt begrepp, eftersom graden av problem beror på den aktuella kombinationen av funktionella begränsningar hos individen och fysiska hinder i boendemiljön. Genom kombinationen med andra bedömningsmetoder genererades kunskap av betydelse för den framtida planeringen av äldres boendemiljö, och dessutom bekräftade resultaten arbetsterapeuters beprövade erfarenhet: Det finns samband mellan fysiska miljöfaktorer och äldres förmåga att utföra vardagliga aktiviteter, speciellt bland individer som har omfattande funktionella begränsningar. Följaktligen är anpassningar av miljön, t ex bostadsanpassningar, åtgärder som bör leda till ett ökat oberoende hos individen. Vardaglig aktivitet är i sin tur hälsofrämjande, vilket pekar på arbetsterapeutiska åtgärders betydelse för goda rehabiliteringsresultat. Det är viktigt att hälso- och sjukvården ger ansvariga samhällsorgan fakta och förslag till åtgärder för att man genom en god samhällsplanering ska kunna förebygga ohälsa. I folkhälsoarbetet i Sverige har hittills inte miljöaspekter ur perspektivet att genom lämplig utformning av den fysiska miljön minska förekomsten av aktivitetsbegränsningar och handikapp behandlats, även om arbetet med att skapa stödjande miljöer för hälsa givits hög prioritet. Med de resultat som här redovisats har ett folkhälsoproblem för vilket arbetsterapeuter har specialkunskaper definierats: Tillgänglighetsproblem i boendemiljön har samband med förekomsten av aktivitetsbegränsningar hos äldre. Förebyggande och hälsofrämjande åtgärder bör vidtas eftersom aktivitetsbegränsningar påverkar hälsotillståndet negativt. Problemet är vanligt och kommer att öka i omfattning i takt med att de äldres andel av befolkningen ökar. Resultaten har betydelse för arbetsterapeutiska insatser i det tvärsektoriella folkhälsoarbetet, samt för teoribildningen kring rehabiliteringsteoretiska begrepp och relationerna människa–miljö.
På grund av befolkningsutvecklingen de närmaste åren kommer långt fler äldre människor än idag att bo kvar i vanliga bostäder, även om de särskilda boendeformerna byggts ut i snabb takt. För att underlätta kvarboende måste den fysiska boendemiljön motsvara de krav som ställs på grund av åldersförändringar och då hjälpbehov uppkommer. Arbetsterapeuter har, bl a genom erfarenheter av arbete med bostadsanpassningar för sina patienter, kunskaper om att praktiska detaljer i den fysiska miljön är av betydelse för individer med nedsatt funktionell kapacitet. Svensk bygglagstiftning ställer höga krav på byggnaders tillgänglighet och användbarhet, men trots detta byggs det fortfarande bostäder där fysiska miljöhinder leder till tillgänglighetsproblem och handikapp. Forskningsmässigt är kunskapen om äldre människors praktiska problem i boendet svag. Syftet med avhandlingens inledande pilotstudie var att undersöka i vilken omfattning bostadsanpassningar genomförts i nyare flerbostadshus i en svensk landsortskommun, samt vilken uppfattning nyckelpersoner i byggprocessen hade om tillgänglighetsproblematiken. En kartläggning av de 29 bostadsanpassningar som genomförts i flerbostadshus byggda under 1980-talet i den skånska landsortskommunen Hässleholm under åren 1988–90 visade att det funnits tillgänglighetsproblem även i nyare bostäder. De sex personer som intervjuades menade att de vanligaste åtgärderna hade kunnat genomföras till lägre kostnader om de utförts som basanpassning i nyproduktionsskedet. Man konstaterade att de viktigaste orsakerna till att problemen uppstod var kunskapsbrister om funktionssvikt och handikapp, byggbranschens traditioner och konservatism samt tekniska problem. Slutsatsen blev att med ett tillskott av arbetsterapeutisk kompetens i planeringsprocessen skulle tillgänglighetsproblem, aktivitetsbegränsningar och handikapp kunna förebyggas. Bland de teoretiska modeller som belyser relationerna människa–miljö märks framför allt Lawtons mottaglighetshypotes. Enligt denna hypotes kan balans mellan individens kapacitet och miljöns krav uppnås genom påverkan av endera, eller bägge, komponenterna. Även om individens funktionella kapacitet försämras kan individens aktivitetsförmåga förbättras genom en sänkning av de krav miljön ställer. Ett annat antagande enligt hypotesen är att individer med lägre kapacitet är betydligt mer känsliga för miljöns krav än individer med högre kapacitet. Även inom arbetsterapins teoribildning är sambanden människa–miljö centrala. Genom meningsfulla aktiviteter i samverkan med miljön utvecklas individens kapacitet under hela livscykeln. Inom arbetsterapi utgör aktivitet och meningsfull sysselsättning såväl medel som mål för att påverka människors hälsotillstånd positivt. Forskningen kring den fysiska miljöns tillgänglighet har hittills koncentrerats på utveckling av riktlinjer, byggnormer och måttangivelser men saknar teoretisk grund. Genom att kombinera metoder för att mäta funktionssvikt och aktivitetsbegränsningar med metoder för att mäta hinder i den fysiska miljön kan relationer mellan olika variabler studeras. Avhandlingens övergripande syfte var att utveckla kunskap om sambanden mellan funktionell kapacitet, miljöfaktorer, vardagsaktivitet och hälsa bland äldre. I avhandlingens andra delstudie beskrevs utveckling och prövning av en metod för bedömning av den fysiska boendemiljöns tillgänglighet. Med instrumentet Enabler (Möjliggöraren, fritt översatt) kartläggs individens funktionella begränsningar och de fysiska miljöhindren i bostaden och dess närmiljö. Dessutom beräknas en poängsumma som förutsäger den belastning som förorsakas av den aktuella kombinationen av funktionella begränsningar och fysiska miljöhinder, dvs graden av tillgänglighetsproblem. Instrumentet översattes till svenska, anpassades till arbetsterapi och prövades under realistiska förutsättningar av 77 arbetsterapeuter från olika delar av landet. Sammanfattningsvis konstaterades att instrumentet hade god giltighet och hög tillförlitlighet. Instrumentet kan användas såväl på individ-, grupp- som samhällsnivå. Inför delstudierna III–V genomfördes ett slumpvis systematiskt urval ur populationen 75–84-åringar i Hässleholms kommun. Hembesök gjordes hos 133 äldre i ordinärt boende. Data avseende oberoende/beroende i vardagliga aktiviteter insamlades med hjälp av instrumentet ADL-trappan, medan individens funktionella begränsningar och fysiska miljöhinder i boendet sammanfattades till ett mått på bostadens tillgänglighet med hjälp av Enabler. För att få ett mått på intervjupersonernas generella subjektiva skattning av den aktuella boendesituationen utnyttjades deras svar på en enskild fråga från Göteborgsinstrumentet Livskvalitet. Före själva datainsamlingen med det ovan beskrivna urvalet användes undersökningsinstrumenten i ett antal pilotintervjuer. Det visade sig att ADL-trappans definitioner för mätning av oberoende/beroende i aktiviteten transport inte vara tillämpliga på landsbygden. För giltig mätning i enlighet med instrumentets grundläggande princip, dvs att mäta vilka aktiviteter individen faktiskt självständigt utför, förutsattes att det fanns allmänna kommunikationer inom rimligt avstånd från bostaden. Eftersom man i brist på sådana i studiedistriktet oftast transporterade sig med personbil, formulerades från denna utgångspunkt alternativa definitioner. Syftet med delstudie III var att pröva den reviderade versionen av ADL-trappan i den aktuella landsbygdspopulationen. De alternativa definitionerna för mätning av oberoende/beroende i aktiviteten transport var giltiga för 77% av de 133 personer som intervjuades. Vidare visade dataanalysen att den inbördes ordning mellan de i ADL-trappan ingående mest komplexa och krävande aktiviteterna städning, matuppköp, transport och matlagning som tidigare fastställts bland äldre i en storstad inte gällde för landsbygdens äldre. Den aktivitet som störst andel av de intervjuade var begränsade i var transport, vilken kom först på tredje plats efter städning och matuppköp i storstadspopulationer. Analyser av könen var för sig uppvisade också skillnader, eftersom den inbördes ordningen mellan aktiviteterna för män skilde sig från den ordning som identifierats bland kvinnorna och i den könsblandade gruppen. Syftet med delstudie IV var att beskriva boendestandard och fysiska miljöhinder i bostaden. Dessutom undersöktes äldres generella subjektiva skattning av sin aktuella boendesituation och dess samband med graden av tillgänglighetsproblem. Resultaten visade att de allra flesta bodde i bostäder med hög standard men att det ändå fanns miljöhinder i samtliga. Trots detta skattade majoriteten av de 133 intervjupersonerna sin nuvarande boendesituation högt, och skattningen hade inget samband med graden av tillgänglighetsproblem. De miljöhinder som i förhållande till förekomsten av funktionella begränsningar i det undersökta urvalet äldre, framför allt förutsades förorsaka tillgänglighetsproblem var avsaknad av stödhandtag vid WC/dusch samt köksbänkskåp utan utdragbar inredning. Syftet med delstudie V var att undersöka samband mellan funktionell kapacitet, tillgänglighetsproblem i bostaden och vardagsaktivitet bland äldre samt att pröva Lawtons mottaglighetshypotes. Vardaglig aktivitet visade statistiskt säkerställda samband med flera aspekter av funktionell kapacitet, men det viktigaste resultatet var att sambanden blev starkare när analyserna kompletterats med belastningen från den fysiska boendemiljön, dvs tillgänglighetsproblem. Dessutom bekräftades mottaglighetshypotesen, eftersom sambandet var starkast bland de intervjuade som var utsatta för högst miljöbelastning på grund av kombinationen funktionella begränsningar – fysiska miljöhinder. Vidare diskuteras resultaten av studierna IV och V i relation till miljöns betydelse för personlig identitet, upplevelse av mening och välbefinnande samt till åldrandets anpassingsmekanismer. I avhandlingens avslutande studie prövades arbetsterapins grundantagande: "Aktivitet är hälsofrämjande". En åldrande befolkning i Dalby (N = 150) har följts under 25 år, vilket möjliggjorde denna undersökning av sambandet mellan vardaglig aktivitet och överlevnad. Intervjupersonernas generella aktivitetsnivå vid 67 års ålder beräknades med hjälp av ett aktivitetsindex baserat på den första socioekonomiska intervjun i en serie longitudinella undersökningar genomförda under perioden 1969–70 t o m 1995. Överlevnadsanalyser resulterade i statistiskt säkerställda skillnader i överlevnad mellan de "mer aktiva" och "mindre aktiva" kvinnorna i gruppen. För männen fanns inga sådana skillnader, vilket antogs bero på att den intervju som legat till grund för aktivitetsindexet innehöll frågor om "typiskt kvinnlig" sysselsättning, företrädesvis hushållsgöromål, medan den inte innehöll några frågor som avspeglade "typiskt manlig" sysselsättning i en landsbygdsbefolkning bestående av individer födda vid sekelskiftet. Följaktligen kunde skillnaderna mellan "mer aktiva" och "mindre aktiva" män inte mätas med denna metod, medan resultaten för kvinnorna gav stöd för sambandet mellan aktivitet och hälsa. Vid bedömning av aktivitetsbegränsningar, speciellt då instrument som omfattar mer komplexa och krävande vardagliga aktiviteter används, krävs noggranna metodöverväganden. De undersökningar som här redovisats belyste att fysiska och sociokulturella miljöfaktorer, t ex skillnader mellan stad och landsbygd och skillnader mellan könen, påverkade resultaten. Det är väsentligt att överväga vad ett bedömningsinstrument verkligen mäter – tydliggörandet av vilken typ av hinder som finns för utförandet av vardagsaktiviteter är en förutsättning för effektiva rehabiliterings- och hälsofrämjande åtgärder. Det krävs en ökad medvetenhet om denna problematik, såväl i praktisk rehabiliteringsverksamhet som i vetenskapliga sammanhang. Inom ramen för detta avhandlingsarbete har en ny metod för mätning av den fysiska boendemiljöns tillgänglighet, Enabler, utvecklats och tillämpats. Metodiken tydliggjorde att tillgänglighet i boendet är ett relativt begrepp, eftersom graden av problem beror på den aktuella kombinationen av funktionella begränsningar hos individen och fysiska hinder i boendemiljön. Genom kombinationen med andra bedömningsmetoder genererades kunskap av betydelse för den framtida planeringen av äldres boendemiljö, och dessutom bekräftade resultaten arbetsterapeuters beprövade erfarenhet: Det finns samband mellan fysiska miljöfaktorer och äldres förmåga att utföra vardagliga aktiviteter, speciellt bland individer som har omfattande funktionella begränsningar. Följaktligen är anpassningar av miljön, t ex bostadsanpassningar, åtgärder som bör leda till ett ökat oberoende hos individen. Vardaglig aktivitet är i sin tur hälsofrämjande, vilket pekar på arbetsterapeutiska åtgärders betydelse för goda rehabiliteringsresultat. Det är viktigt att hälso- och sjukvården ger ansvariga samhällsorgan fakta och förslag till åtgärder för att man genom en god samhällsplanering ska kunna förebygga ohälsa. I folkhälsoarbetet i Sverige har hittills inte miljöaspekter ur perspektivet att genom lämplig utformning av den fysiska miljön minska förekomsten av aktivitetsbegränsningar och handikapp behandlats, även om arbetet med att skapa stödjande miljöer för hälsa givits hög prioritet. Med de resultat som här redovisats har ett folkhälsoproblem för vilket arbetsterapeuter har specialkunskaper definierats: Tillgänglighetsproblem i boendemiljön har samband med förekomsten av aktivitetsbegränsningar hos äldre. Förebyggande och hälsofrämjande åtgärder bör vidtas eftersom aktivitetsbegränsningar påverkar hälsotillståndet negativt. Problemet är vanligt och kommer att öka i omfattning i takt med att de äldres andel av befolkningen ökar. Resultaten har betydelse för arbetsterapeutiska insatser i det tvärsektoriella folkhälsoarbetet, samt för teoribildningen kring rehabiliteringsteoretiska begrepp och relationerna människa–miljö.
Avdelning/ar
Publiceringsår
1997
Språk
Engelska
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Division of Geriatric Medicine
Ämne
- Gerontology, specializing in Medical and Health Sciences
Nyckelord
- barrier-free design
- assessment
- disability
- docility hypothesis
- gender-differences
- gerontology
- housing adaptations
- I-ADL
- occupational therapy
- P-ADL
- population study
- primary health care
- public health
- survival
- scaling methodology
- Social medicine
- Socialmedicin
- samhällsmedicin
- Gerontology
- Gerontologi
Status
Published
Projekt
- The Enabler Concept - Method Development and Application in Research and Practice
Handledare
- [unknown] [unknown]
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISBN: 91-628-2351-5
- ISRN: LUMEDW/MECH-1024-SE
Försvarsdatum
20 mars 1997
Försvarstid
13:00
Försvarsplats
Palaestra, Lund University, LUND
Opponent
- Åke Rundgren