Aids-mediciner till utvecklingsländer - Internationell handel med patentskyddade läkemedel

Författare

Hans Henrik Lidgard

Summary, in Swedish

Innovation och utveckling är viktigt för en dynamisk samhällsutveckling. Immaterialrättslig ensamrätt gör att individer och företag vågar satsa på nya idéer och under hela 1900-talet har skyddet successivt förstärkts. Lagstiftningsarbete pågår i det enskilda landet, på EG-nivå, men också internationellt. Det finns dock anledning att fråga sig om utvecklingen ibland drivs så hårt att andra väsentliga värden sätts i fara. Immaterialrättsskyddet måste först och främst vara rimligt avvägt i sig självt. Man kan ha synpunkter på att det meddelas upphovsrättsliga skydd i 70 år efter upphovsmannens död för populära, men triviala och våldsamma dataspel. Varför just 70 år för upphovsrätt, 25 för mönsterskydd, 20 för patent och evigt skydd för varumärken? Samspelet mellan de olika immaterialrättigheterna kan också ifrågasättas. Att en produkt kan vara en uppfinning, en fin design eller sitt eget kännetecken är rimligt, men knappast att de olika skydden ska kunna utnyttjas strategiskt för att ge ett evigt skydd till rättsinnehavaren.

Men det räcker inte med att balansera immaterialrättigheterna mot varandra. Med andra regler måste gränser sättas för hur det immaterialrättsliga skyddet kan utövas. Sedan gammalt har en dragkamp pågått med konkurrensrätten, vars utgång präglats av den aktuella ekonomiska situationen. Idag förefaller allt fler övertygade om att konkurrensrätten sätter gränser för att förhindra missbruk av den ställning som skyddet kan ge. Exakt hur denna skiljelinje mellan immaterialrättens existens och dess utövande ska dras är däremot fortfarande oklart.

En tredje faktor, som idag känns allt angelägnare, är att immaterialrätten måste anpassas till grundläggande värderingar. EG-rätten kräver att skydd inte förhindrar förverkligandet av den enhetliga marknaden; Upphovsrätten får inte begränsa yttrandefriheten och patentskyddet måste kunna sättas ur funktion när viktiga samhällsvärden står på spel. En helt aktuell fråga gäller hur de sämst lottade utvecklingsländerna ska kunna få tillgång till patentskyddade läkemedel för att lösa de kriser som epidemiska sjukdomar skapar i dessa länder.

Mitt syfte med detta inlägg är att granska om dagens immaterialrättssystem förhindrar att u-ländernas hälsokris kan lösas. Den immaterialrättsliga konsumtionen kommer i förgrunden, men möjligheterna att använda andra immaterialrättsliga mekanismer måste också undersökas. Framställningen inleds med en allmän bakgrund för att precisera de ”allmänna rättsgrundsatser”, som styr immaterialrättslig konsumtion. Från den utgångspunkten presenteras det pågående arbetet för att säkra medicin till de fattigaste u-länderna med särskild tyngdpunkt på tvångslicensiering. Framställningen avslutas med en analys av nuläget och bedömning av hur parallellhandelsfrågor bör hanteras i framtiden.

Avdelning/ar