Strukturerad bevisvärdering eller ren gissningslek? En studie av tingsrätternas bevisvärdering vid våldtäkt år 2012

Structured assessment of evidence or pure guessing? A study of judgements from the swedish district courts regarding rape in 2012

In English

Författare

Frida Olsson

Summary, in Swedish

Domstolens bevisvärdering, att värdera fakta i ett mål, är ett av de mest väsentliga momenten inom rättsskipningen. Bevisvärderingen regleras huvudsakligen genom den fria bevisprövningens princip i 35 kap. 1 § BrB. Bestämmelsen är utformad som en generalklausul och lämnar ett relativt stort spelrum för hur domstolen ska genomföra sin bevisvärdering.

Våldtäkt regleras i 6 kap. 1 § BrB och är ett brott som vållar särskild bevisproblematik. Detta beror på att teknisk bevisning och vittnen ofta saknas. Bevisningen består ofta enbart av målsägandens och den tilltalades oförenliga utsagor. HD har i rättspraxis uttalat att det faktum att bevisningen i många sexualmål huvudsakligen utgörs av målsägandens utsaga inte hindrar att bevisningen ändå kan anses tillräcklig för fällande dom. Centralt för domstolen blir därför ofta att bedöma trovärdigheten och tillförlitligheten av parternas utsagor.

Syftet med uppsatsen var att lyfta fram våldtäktsbrottet i förhållande till dess särskilda bevisproblematik och att belysa hur domstolens bevisvärdering går till. Syftet mynnade ut i följande frågeställningar; vilka omständigheter beaktar domstolen och vilka regler har den att förhålla sig till vid sin bevisvärdering i ett våldtäktsmål? Vilka bevissvårigheter finns i ett våldtäktsmål? Är domstolens bevisvärdering vid våldtäktsbrotten tillfredsställande eller kan den förbättras?
Uppsatsens inledande och teoretiska del har genomförts med en traditionell rättsdogmatisk metod vilket innebär att gällande rätt har tolkats utifrån lag, förarbeten och praxis. Uppsatsens senare del är av mer praktisk karaktär där materialet analyserats och bearbetats genom en rättsfallsstudie som bestått i att samtliga tingsrättsavgöranden rörande våldtäkt för år 2012 studerats.
Av rättsfallsstudiens 169 avgöranden ogillades åtalet i 36 % av fallen. Gärningsmännen var i 99 % av fallen män och offren var i 98 % av fallen kvinnor. Våldtäkterna delades i studien upp i tre kategorier med hänsyn till relationen mellan gärningsman och offer; våldtäkt i nära relation, våldtäkt av ytligt bekant och våldtäkt av obekant. Enligt studien var våldtäkt av ytligt bekant den vanligast förekommande. Samtliga fall där domstolen bedömt målsäganden som icke trovärdig ledde till friande domar och samtliga fall där domstolen bedömt målsägandens uppgifter som icke tillförlitliga ledde till friande domar.
Slutsatserna som jag kommit fram till är som följer. Domstolen är relativt fri i sin bevisvärdering. Den fria bevisprövningens princip är utformad som en generalklausul och ger endast domstolen en fingervisning om hur bevisvärderingen ska ske. Domstolen ska pröva allt som är bevisat i målet och bevissvårigheterna beror ofta på att det saknas teknisk bevisning och vittnen. Det har föreslagits en sänkning av beviskravet i sexualmål för att kunna öka andelen fällande domar, något som jag är negativ till. En sänkning av beviskravet hade allvarligt äventyrat rättssäkerheten. För att komma åt de fall som inte når upp till våldtäktsbestämmelsens krav på våld eller hot har det föreslagits en ändring innebärande att bestämmelsen blir samtyckesbaserad. Jag anser inte att denna ändring bör genomföras framförallt med anledning av att alltför mycket fokus genom detta hade hamnat på offret och dennes sexualitet. Jag tror att en del av problematiken och oklarheterna kring bevisvärderingen i våldtäktsmål istället hade kunnat lösas om domstolarna skrev utförligare domskäl som tydligare motiverade hur bevisvärderingen genomförts.

Sexualbrottslagstiftningen har kritiserats hårt men jag tror att det är viktigt att skilja på lagstiftarens intentioner och rättsväsendets tillämpning. Jag tror att problemet består i en oklar rättstillämpning snarare än en bristande lagstiftning och att problemet därmed angripits från fel håll. Jag tror vidare att det är viktigare att satsa på kvalitet än kvantitet. Istället för att fokusera på att öka andelen fällande våldtäktsdomar borde fokus ligga på att bevisvärderingen i våldtäktsmålen genomförs på ett så korrekt och rättssäkert sätt som möjligt.

Avdelning/ar