Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

The Influence of Physical Activity on Musculoskeletal Characteristics and Fracture Risk at Growth

Författare

  • Fredrik Detter

Summary, in Swedish

Popular Abstract in Swedish

Fysisk aktivitet har sedan länge sammankopplats med stark benstomme och stark muskulatur. Andra studier visar att hög fysisk aktivitet möjligen ger upphov till fler olyckor och frakturer. Man vet inte heller om ökad idrott i en oselekterade grupp med barn, inkluderande även de som inte gillar idrott, kan påverka skelettet och muskulaturen positivt. Bunkeflostudien, eller som den kallas på engelska ”The Pediatric Osteoporosis Prevention (POP) Study”, är en studie där en grupp barn fick daglig fysisk aktivitet i skolan medan en annan grupp fick fortsätta med 1–2 lektionstimmar per vecka. J olika studier utvärderar vi sedan effekten av daglig skolgymnastik på frakturrisk och utvecklingen av skelett och muskulatur. Barnen var vid studiens inledning 6–9 år och ingen hade då kommit in i puberteten. På Ängsslättskolan i Bunkeflostrand, en förort till Malmö, ökades mängden idrott och hälsa i skolan från 60 minuter i veckan till en daglig lektion på 40 minuter (totalt 200 minuter i veckan). I tre närliggande kontrollskolor fortsatte man med svensk standard på 1–2 lektionstimmar per vecka (60 minuter per vecka) Antalet frakturer registrerades via röntgenarkivet i Malmö hos alla deltagande 2621 barn under utvärderingsperioden som respektive rapport studerade (de olika delstudierna i avhandlingen hade uppföljningstider mellan 3 och 6 år). I en subgrupp mättes bentäthet, benstorlek, benstruktur, muskelstyrka och hoppförmåga med regelbundna intervall (hos de flesta med ett års mellanrum). Benmassa mättes återkommande med lågdosröntgen (DXA-teknik) och efter 5 och 6 år dessutom med datortomografi av underarm och underben samt efter 6 år med ultraljud av hälbenet. Muskelstyrka mättes som maximal knäböjnings- och maximal knästräckningsförmåga samt som förmågan att hoppa högt på stället under en 3-årsperiod.

I artikel I, III och IV visar vi att ökad fysisk aktivitet inom ramen för ämnet idrott och hälsa under en upp till 6-årsperiod förbättrar inlagringen av benmassa hos både flickor och pojkar utan att påverka frakturrisken. Flickorna erhöll dessutom en gynnsam utveckling av benets storlek och skelettstruktur. I artikel II visar vi att 3 år med samma program medförde i båda könen en gynnsam utveckling av den muskulära styrkan hos både pojkar och flickor.

Ökad skolgymnastik förefaller således vara en strategi som kan förbättra utvecklingen av skelett och muskelstyrka utan att öka frakturförekomsten. Vi hoppas nu att dessa gynnsamma förändringar under tillväxten leder till ett starkare skelett och bättre muskulatur även i vuxenlivet, något som andra publicerade studier stödjer, och med det färre frakturer. Med den nya kunskap som dessa studier ger oss har vi nu underlag att rekommendera att skolan bör erbjuda daglig schemalagd fysisk aktivitet.

Publiceringsår

2014

Språk

Engelska

Publikation/Tidskrift/Serie

Lund University Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series

Volym

2014:100

Dokumenttyp

Doktorsavhandling

Förlag

Clinical and Molecular Osteoporosis Research Unit, Clinical Sciences, Malmö.

Ämne

  • Orthopedics

Nyckelord

  • BMC
  • BMD
  • pQCT
  • DXA
  • Fractures
  • Children
  • Bone
  • Muscle

Status

Published

Forskningsgrupp

  • Orthopedics - Clinical and Molecular Osteoporosis Research

ISBN/ISSN/Övrigt

  • ISSN: 1652-8220
  • ISBN: 978-91-7619-029-6

Försvarsdatum

1 oktober 2014

Försvarstid

09:00

Försvarsplats

Waldenströmssalen, Skånes Universitetssjukhus i Malmö

Opponent

  • Diana Swolin-Eide (Docent)