Assessment of myocardial viability using magnetic resonance imaging
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
När det blir stopp i ett av hjärtats kranskärl blockeras blodflödet till hjärtat, vilket kan orsaka blodbrist i en del av hjärtmuskeln. Detta kan i sin tur leda till hjärtinfarkt, vilket tar död på hjärtmuskelceller och skadar hjärtat. Vid den efterföljande behandlingen av hjärtinfarkt kan små proppar i kranskärlen, så kallade mikroembolier, ytterligare förvärra skadan på hjärtat och påverka hjärtfunktionen negativt.
Efter en infarkt är det av stor betydelse att bestämma infarktens storlek på ett korrekt sätt, eftersom det är vägledande för frågor rörande patientens livskvalitet och livslängd. Ett område runt själva infarkten, den så kallade peri-infarkt zonen, kan dock göra det svårt att bestämma hjärtinfarktens storlek i det akuta skedet efter infarkten. Peri-infarkt zonen kan nämligen leda till att infarktens storlek och således skadan på hjärtat överskattas.
Hjärtinfarkt drabbar oftast äldre människor men även unga människor kan drabbas av hjärtsjukdomar. Den vanligast hjärtsjukdomen bland barn och unga vuxna är onormal tillväxt av hjärtmuskeln, så kallad hypertrof kardiomyopati (HCM).
HCM kan innebära att hjärtat inte pumpar ut blod effektivt nog eller att det bildas ärr i hjärtmuskeln, vilket i sin tur kan leda till plötslig hjärtdöd. Orsaken till sådan ärrvävnad i hjärtat är ännu inte helt klarlagd. Att förstå uppkomsten av ärrvävnad i hjärtmuskeln är dock viktigt för att eventuell förebyggande behandling ska kunna ges i tid.
Kontrastförstärkt magnetresonanstomografi (MR) kan användas för att avbilda hjärtat i detalj och gör det därmed möjligt att undersöka ärrvävnad i hjärtat.
En hjärtinfarkt läker så småningom ut och skadan ombildas då till ett ärr, vilket kan orsaka oregelbunden hjärtrytm, så kallade arytmier, hos patienten. Arytmier är livshotande då det kan leda till plötslig hjärtdöd. Det finns dock förebyggande behandling att ge patienter som riskerar att drabbas av arytmier, i form av en implanterbar defibrillator (ICD). Kriterierna för vilka patienter som ska få en ICD är dock inte optimala och många patienter får en ICD inopererad utan att ha nytta av
den. Med en bättre förståelse för vem som faktiskt skulle ha nytta av en ICD skulle onödigt lidande och komplikationer kunna undvikas i större utsträckning än idag.
Syftet med denna avhandling var att se hur MR kan användas för diagnostik,
studera sjukdomsförlopp och för att förutsäga sjukdomsutfall hos patienter med ärrvävnad i hjärtat. För att närmare studera sjukdomsförloppen användes även experimentella djurstudier i avhandlingen.
I delarbete I visades i en djurmodell att små mikroembolier i kranskärlen ger upphov till små infarkter i hjärtat och orsakar nedsatt hjärtfunktion som delvis återhämtas över tid.
I delarbete II visades att storleksbestämning av hjärtinfarkt med två olika MR-tekniker, 2D- och 3D-MR, visar samstämmiga resultat hos patienter men att dessa tekniker överskattar hjärtinfarkten storlek i en djurmodell när hjärtat har tagits ut.
I delarbete III visades att MR överskattar infarktens storlek vid akut hjärtinfarkt men inte vid sju dagar jämfört med referensmetod i en djurmodell. Detta kan förklaras av att peri-infarkt zonen förvinner vid sju dagar och det kan bero på regress av ödem.
I delarbete IV visades att patienter med HCM har sänkt blodtillförsel i områden med förtjockad hjärtmuskelvägg och att blodtillförseln är ytterligare sänkt i områden med ärrvävnad. Studien visade även att områden i hjärtmuskeln med blodbrist ökar när patienterna belastas. Hjärtmuskelns område med blodbrist visade sig även vara större än områden med ärrvävnad, vilket talar för att ärrvävnad uppkommer som följd av blodbrist till hjärtmuskeln.
I delarbete V visades att storleken på gränszonen mellan områden med ärrvävnad och levande hjärtmuskel kan förutsäga vilka patienter som kommer ha nytta av behandling med ICD bättre än idag etablerade kriterier.
Sammanfattningsvis ger denna avhandling ökad insikt kring 1) hjärtinfarkt, 2)hur små blodproppar i kranskärlen påverkar hjärtfunktionen, 3) orsaken till ärrvävnad vid HCM, samt 4) hur MR kan bidra med information om sjukdomsutfall hos patienter med ärrvävnad i hjärtat.
När det blir stopp i ett av hjärtats kranskärl blockeras blodflödet till hjärtat, vilket kan orsaka blodbrist i en del av hjärtmuskeln. Detta kan i sin tur leda till hjärtinfarkt, vilket tar död på hjärtmuskelceller och skadar hjärtat. Vid den efterföljande behandlingen av hjärtinfarkt kan små proppar i kranskärlen, så kallade mikroembolier, ytterligare förvärra skadan på hjärtat och påverka hjärtfunktionen negativt.
Efter en infarkt är det av stor betydelse att bestämma infarktens storlek på ett korrekt sätt, eftersom det är vägledande för frågor rörande patientens livskvalitet och livslängd. Ett område runt själva infarkten, den så kallade peri-infarkt zonen, kan dock göra det svårt att bestämma hjärtinfarktens storlek i det akuta skedet efter infarkten. Peri-infarkt zonen kan nämligen leda till att infarktens storlek och således skadan på hjärtat överskattas.
Hjärtinfarkt drabbar oftast äldre människor men även unga människor kan drabbas av hjärtsjukdomar. Den vanligast hjärtsjukdomen bland barn och unga vuxna är onormal tillväxt av hjärtmuskeln, så kallad hypertrof kardiomyopati (HCM).
HCM kan innebära att hjärtat inte pumpar ut blod effektivt nog eller att det bildas ärr i hjärtmuskeln, vilket i sin tur kan leda till plötslig hjärtdöd. Orsaken till sådan ärrvävnad i hjärtat är ännu inte helt klarlagd. Att förstå uppkomsten av ärrvävnad i hjärtmuskeln är dock viktigt för att eventuell förebyggande behandling ska kunna ges i tid.
Kontrastförstärkt magnetresonanstomografi (MR) kan användas för att avbilda hjärtat i detalj och gör det därmed möjligt att undersöka ärrvävnad i hjärtat.
En hjärtinfarkt läker så småningom ut och skadan ombildas då till ett ärr, vilket kan orsaka oregelbunden hjärtrytm, så kallade arytmier, hos patienten. Arytmier är livshotande då det kan leda till plötslig hjärtdöd. Det finns dock förebyggande behandling att ge patienter som riskerar att drabbas av arytmier, i form av en implanterbar defibrillator (ICD). Kriterierna för vilka patienter som ska få en ICD är dock inte optimala och många patienter får en ICD inopererad utan att ha nytta av
den. Med en bättre förståelse för vem som faktiskt skulle ha nytta av en ICD skulle onödigt lidande och komplikationer kunna undvikas i större utsträckning än idag.
Syftet med denna avhandling var att se hur MR kan användas för diagnostik,
studera sjukdomsförlopp och för att förutsäga sjukdomsutfall hos patienter med ärrvävnad i hjärtat. För att närmare studera sjukdomsförloppen användes även experimentella djurstudier i avhandlingen.
I delarbete I visades i en djurmodell att små mikroembolier i kranskärlen ger upphov till små infarkter i hjärtat och orsakar nedsatt hjärtfunktion som delvis återhämtas över tid.
I delarbete II visades att storleksbestämning av hjärtinfarkt med två olika MR-tekniker, 2D- och 3D-MR, visar samstämmiga resultat hos patienter men att dessa tekniker överskattar hjärtinfarkten storlek i en djurmodell när hjärtat har tagits ut.
I delarbete III visades att MR överskattar infarktens storlek vid akut hjärtinfarkt men inte vid sju dagar jämfört med referensmetod i en djurmodell. Detta kan förklaras av att peri-infarkt zonen förvinner vid sju dagar och det kan bero på regress av ödem.
I delarbete IV visades att patienter med HCM har sänkt blodtillförsel i områden med förtjockad hjärtmuskelvägg och att blodtillförseln är ytterligare sänkt i områden med ärrvävnad. Studien visade även att områden i hjärtmuskeln med blodbrist ökar när patienterna belastas. Hjärtmuskelns område med blodbrist visade sig även vara större än områden med ärrvävnad, vilket talar för att ärrvävnad uppkommer som följd av blodbrist till hjärtmuskeln.
I delarbete V visades att storleken på gränszonen mellan områden med ärrvävnad och levande hjärtmuskel kan förutsäga vilka patienter som kommer ha nytta av behandling med ICD bättre än idag etablerade kriterier.
Sammanfattningsvis ger denna avhandling ökad insikt kring 1) hjärtinfarkt, 2)hur små blodproppar i kranskärlen påverkar hjärtfunktionen, 3) orsaken till ärrvävnad vid HCM, samt 4) hur MR kan bidra med information om sjukdomsutfall hos patienter med ärrvävnad i hjärtat.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2015
Språk
Engelska
Publikation/Tidskrift/Serie
Lund University Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
Volym
2015:48
Fulltext
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Department of Clinical Physiology, Lund University
Ämne
- Respiratory Medicine and Allergy
- Cardiac and Cardiovascular Systems
Nyckelord
- Magnetic resonance imaging
- myocardial infarction
- hypertrophic cardiomyopathy
- fibrosis
- viability
Status
Published
Forskningsgrupp
- Lund Cardiac MR Group
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 1652-8220
- ISBN: 978-91-7619-127-9
Försvarsdatum
13 maj 2015
Försvarstid
13:00
Försvarsplats
Föreläsningssal 3, Skåne University Hospital, Lund
Opponent
- David Bluemke (Professor)