Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Aspects of Tuberculosis and HIV Coinfection in Patients at Ethiopian Health Centers

Författare

Summary, in Swedish

Popular Abstract in Swedish

Antalet fall av tuberkulos (TB) har ökat parallellt med den globala spridningen av hiv. TB orsakar omkring 1.5 miljoner dödsfall årligen, och är den vanligaste dödsorsaken hos hivpositiva. Under det senaste årtiondet har tillgången till livräddande behandling mot hiv (antiretroviral terapi; ART) ökat kraftigt i låginkomsländer – särskilt i Afrika söder om Sahara. I dessa områden sköts i allt större utsträckning patienter med TB och hiv av sjuksköterskor i primärvården, med begränsad erfarenhet och tillgång till laboratorieresurser att diagnosticera TB och följa sjukdomsförloppet hos hiv-positiva. Bristen på tekniker för att upptäcka TB medför att många hivpositiva med TB inte får behandling, och riskerar allvarlig sjukdom eller död. I låginkomstländer behövs därför enkla men robusta metoder för att bedöma sannolikheten att en person med HIV också har TB; på så sätt kan man välja ut de patienter som verkligen är i behov att vidare testas för TB. Hos hivpositiva med TB måste man avgöra graden av skada på immunförsvaret, eftersom detta styr när ART skall inledas efter det att behandling för TB startats. Hittills har detta endast gått att bedöma med mätning av hjälparceller (CD4) i blodprov; en metod som ofta inte finns tillgänglig för patienter som får behandling i primärvården i Afrikanska länder.

Vi har utvecklat nya instrument för att avgöra dessa två frågeställningar – hur kan man avgöra om en hivpositiv patient har TB eller ej; och hur kan man mäta skadan på immunförsvaret hos en hivpositiv person med TB. Båda dessa instrument är konstruerade som poängsystem baserade på symtom och resultat av enkla undersökningar. Instrumenten har utvecklats genom att jämföra dessa resultat med resultat från etablerade metoder att upptäcka TB (med bakterieodling) och mätning av hjälparceller i blod. Undersökningarna har utförts hos deltagare i två stora kohortstudier med patienter som rekryterats och undersökts vid hälsocentraler i centrala Etiopien för att spegla vården som majoriteten av patienter med hiv får idag.

För att kategorisera patienter utifrån risk för TB utgick vi från en existerande algoritm som rekommenderas av WHO (WHO-TB screening algorithm; för personer med antingen hosta, feber, viktnedgång eller nattliga svettningar rekommenderas ”vidare undersökningar” för TB). Med hjälp av vårt poängsystem, som användes i ett andra steg kunde andelen personer i behov av ytterligare undersökning för TB minskas kraftigt; detta medför i sin tur enklare och mer effektiv handläggning av patienter för sjukvården. För bedömning av graden av skada på immunförsvaret identifierades symptom och kliniska markörer som kunde användas tillsammans för att utesluta allvarlig immunnedsättning. Denna sortering kan vara till hjälp för att välja ut de hivpositiva patienter med TB som inte behöver starta ART kort tid efter start av behandling för TB.

I avhandlingens andra del har två studier utförts som undersöker hur TB påverkar immunförsvaret, både hos patienter med och utan hiv. Det är sedan tidigare välkänt att hiv ökar risken att insjukna i TB; däremot är TBs påverkan på sjukdomsförloppet hos hivpositiva mindre studerad. I den första av dessa två studier undersökte vi hjälparcellsnivåer i blod från 1116 patienter med TB (varav 307 med samtidig hiv). Vi fann markant sänkta nivåer av hjälparceller hos TB patienter (även utan hiv) jämfört med friska individer – 25 % hade nivåer under referensvärdet. Under behandling av TB observerade vi stigande nivåer av hjälparceller, vilket talar för att TB i sig har en påverkan på immunförsvaret. Vi jämförde också dessa data med uppgifter om patienternas sjukdomsbild. Dessa resultat visar att personer med mer allvarlig TB också hade lägre nivåer av hjälparceller.

I den andra av dessa två studier undersökte vi två molekyler i blod som mått på immunförsvarets grad av aktivering (neopterin och CRP). Syftet med denna undersökning var dels att försöka finna enklare tester för att mäta skadan på immunförsvaret, men framförallt för att bättre förstå mekanismen bakom sänkta hjälparcellsnivåer hos patienter med TB. Vi noterade att TB patienter, särskilt hivpositiva och de med låga CD4 hade höga nivåer av immunaktivering. Detta tyder på att en överdriven aktivering av immunsystemet är orsak till förlust av hjälparceller vid TB. Eftersom sådan aktivering av immunsystemet anses vara den främsta drivkraften för sjukdomsförloppet hos hivpositiva kan våra resultat också tala för att TB kan leda till snabbare utveckling av sjukdom vid hiv – ett fynd som ytterligare visar på betydelsen av att upptäcka och behandla TB hos hivpositiva personer.

Avdelning/ar

  • Infectious Diseases Research Unit

Publiceringsår

2015

Språk

Engelska

Publikation/Tidskrift/Serie

Lund University Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series

Volym

2015:57

Dokumenttyp

Doktorsavhandling

Förlag

Infectious Diseases

Ämne

  • Infectious Medicine

Nyckelord

  • HIV
  • TB
  • clinical scoring
  • TB screening
  • CD4 cell count
  • immunosuppression
  • immune activation

Status

Published

Forskningsgrupp

  • Infectious Diseases Research Unit

Handledare

ISBN/ISSN/Övrigt

  • ISSN: 1652-8220
  • ISBN: 978-91-7619-136-1

Försvarsdatum

1 juni 2015

Försvarstid

13:00

Försvarsplats

Patologens föreläsningssal, Jan Waldenströms gata 61, Malmö

Opponent

  • Alison Grant