IMPROVED SAFETY AND QUALITY OF CARE FOR PATIENTS WITH A HIP FRACTURE Intervention Audited by the National Quality Register RIKSHÖFT
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
Förbättrad patientsäkerhet och omvårdnad av patienter med höftraktur Intervention granskad i det nationella kvalitetsregistret RIKSHÖFT
Varje år drabbas ca 18 000 personer i Sverige av höftfraktur efter fall. Höftfraktur är ett samlingsnamn för två frakturtyper i den övre delen av lårbenet. Den ena frakturtypen är lokaliserad till lårbenshalsen (cervikal fraktur) och den andra genom muskelfästena i den övre delen av lårbenet (trokantär fraktur). Behandling och läkningsprognos skiljer sig åt. Höftfraktur ökar med stigande ålder. Sju av tio patienter är kvinnor, medelåldern är 83 år. Den höga andelen kvinnor förklaras både av en högre medellivslängd hos kvinnor och av kvinnors ökade tendens till benskörhet. På grund av andra samtidiga sjukdomar kan höftfrakturen hos dessa äldre patienter initiera ett stort vårdbehov. God omvårdnad och förkortad tid från ankomst till operation är betydelsefulla faktorer för att motverka komplikationer som exempelvis trycksår och befrämja rehabiliteringen. Det är därför angeläget med studier som undersöker hur olika vårdkedjor påverkar kvaliteten på vården och patientsäkerheten. Det nationella kvalitetsregistret RIKSHÖFT som registrerar bl.a. gångförmåga, gång-hjälpmedel, smärta och trycksår vid ankomst och vid uppföljning efter 4 månader är ett arbetsredskap för att följa resultatet av vården.
Avhandlingens delarbeten baseras på två studier av patienter med höftfraktur som vårdats på Universitetssjukhuset i Lund. Den första studien (delarbete 1) baseras på uppgifter ur RIKSHÖFT och granskning av journaler på patienter med höftfraktur som vårdades under tidsperioden 1 september till 31 december under åren 1998, 1999 och 2000. Granskning gjordes av 158 journaler från 1998, 157 journaler från 1999 samt 161 journaler från 2000. Uppgifter som kontrollerades var tidpunkt när patienterna fick sin första smärtlindring, hur många timmar det tog innan patienterna opererades samt hur många patienter som drabbades av trycksår. I den andra studien (delarbete II-V) ingick patienter med höftfraktur från tidsperioden 1 april 2003 till 31 mars 2004. Denna studie var uppdelad i två tidsperioder med de första sex månaderna som en kontrollperiod och de sista sex månaderna som behandlingsperiod. Totalt var det 478 patienter som ingick, men i delarbete II-V redovisas endast de 210 första patienterna och de 210 sista patienterna. Denna metod att redovisa valdes för att resultatet inte skulle påverkas felaktigt under tiden för införandet av förbättringsåtgärderna. De nya rutinerna som infördes var att patienterna redan i ambulansen fick vätskedropp och syrgas. På akutmottagningen infördes förbättrade riktlinjer för smärtlindring. Patienterna återvände inte till akutmottagningen efter röntgen utan transporterades direkt till avdelning. På avdelningen infördes ny typ av riskbedömning för trycksår, kontroll av syremättnad i blodet samt att patienterna fick två näringsdrycker per dag. Dessutom gjordes försök att korta väntetiden till operation för patienterna.
Delarbete I
Syftet med denna del var att förbättra smärtlindringen på akutmottagningen, att minska väntetiden till operation samt att minska uppkomsten av trycksår. Detta arbete gjordes i ett projekt, Q-reg 99 i samarbete med Socialstyrelsen och Landstingsförbundet. Journaler granskades under våren 1999, och under sommaren genomfördes förbättringsåtgärder Akutmottagningen ändrade rutiner för smärtlindring samt byggde ett väntrum där patienterna låg i sängar. Nya madrasser köptes in till avdelningarna och till operationsavdelningen. All personal på vårdavdelningarna fick undervisning i hur trycksår förebyggs. Hela vårdkedjan kartlades. Resultaten förbättrades med att fler patienter erhöll smärtlindring inom en timme från ankomst till akutmottagning, fler patienter opererades inom 24 timmar, uppkomsten av trycksår minskade. Tyvärr blev inte resultaten bestående utan nya tankar på förbättringar tog form och ledde till den andra studien där delarbete II-V ingår.
Delarbete II
Syftet med denna studie var att förbättra omvårdnaden och patientsäkerheten för patienter med höftfraktur. En ny vårdkedja infördes, den förbättrade vården med inriktning på att minska uppkomsten av trycksår lyckades väl. Trots att patienterna i behandlingsgruppen var sjukare och fick vänta fler timmar på operation skedde en halvering av uppkomsten av trycksår. Förekomsten av trycksår ökade med ålder och beroende på hur sjuk personen var. I detta delarbete testades dessutom två olika riskbedömningsinstrument för uppkomst av trycksår.
Delarbete III
Syftet med detta delarbete var att undersöka effekterna av den nya vårdkedjan i relation till patienternas näringstillstånd och uppkomsten av trycksår. Patienter som var dementa eller förvirrade vid ankomsten till sjukhuset utvecklade fler trycksår. De hade också oftare tecken på undernäring. Fler patienter i behandlingsgruppen var undernärda. Trots det minskade uppkomsten av trycksår vilket tyder på att behandlingen gav önskat resultat.
Delarbete IV
Syftet med denna studie var att analysera väntetiden till operation, vårdtiden på sjukhuset och totala rehabiliteringstiden, samt hur många av patienterna som behövde opereras om och hur många som avled. Kort väntetid till operation resulterade i kortare vårdtid både på sjukhuset. Totalt 9% av patienterna behövde opereras igen. Patienter som opererats med LIH-pinnar behövde fler omoperationer. Bland medicinskt friska patienter som fick vänta mer än 24 timmar på operation på grund av administrativa orsaker (som att inget operationsrum var tillgängligt) var dödligheten efter 4 månader högre än bland dem som opererades inom 24 timmar.
Delarbet V
Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns någon skillnad i antal komplikationer och vårdtid mellan patienter som vårdades på ortopedkliniken under hela vårdtiden och de patienter som vårdades på andra kliniker på grund av platsbrist på ortopedkliniken. Resultatet visade att patienter som vårdats på ortopedkliniken hade betydligt mindre antal komplikationer och kortare vårdtid. Vårdtiden på sjukhuset var 4 dagar kortare och de var dessutom tillbaks i sitt ursprungsboende 14 dagar tidigare än de patienter som vårdats på andra kliniker. Detta innebär att patienter med höftfraktur bör vårdas på ortopedavdelning eller på en avdelning med såväl ortopedisk som geriatrisk kompetens.
Sammanfattningsvis visar resultaten från denna avhandling att patienter med höftfraktur kräver ett avancerat omhändertagande. Patienterna är gamla, många av dem har andra sjukdomar och är därför benägna att drabbas av komplikationer efter en höftfrakturoperation. Ur ett kliniskt perspektiv är det därför betydelsefullt att patienterna behandlas på avdelningar där personalen har såväl ortopedisk som geriatrisk kompetens. Studien visar vikten av teamsamarbete där personalen systematiskt förebygger, upptäcker och behandlar trycksår och andra komplikationer, samt tidigt startar rehabiliteringen efter operationen. Den införda vårdkedjan förbättrar patientsäkerheten och kvaliteten på vården vilket fram för allt minskar lidande för patienten men också kostnader för samhället med minskade vårdtider. Slutligen kan det konstateras att det nationella kvalitetsregistret RIKSHÖFT var ett välfungerande arbetsredskap.
Förbättrad patientsäkerhet och omvårdnad av patienter med höftraktur Intervention granskad i det nationella kvalitetsregistret RIKSHÖFT
Varje år drabbas ca 18 000 personer i Sverige av höftfraktur efter fall. Höftfraktur är ett samlingsnamn för två frakturtyper i den övre delen av lårbenet. Den ena frakturtypen är lokaliserad till lårbenshalsen (cervikal fraktur) och den andra genom muskelfästena i den övre delen av lårbenet (trokantär fraktur). Behandling och läkningsprognos skiljer sig åt. Höftfraktur ökar med stigande ålder. Sju av tio patienter är kvinnor, medelåldern är 83 år. Den höga andelen kvinnor förklaras både av en högre medellivslängd hos kvinnor och av kvinnors ökade tendens till benskörhet. På grund av andra samtidiga sjukdomar kan höftfrakturen hos dessa äldre patienter initiera ett stort vårdbehov. God omvårdnad och förkortad tid från ankomst till operation är betydelsefulla faktorer för att motverka komplikationer som exempelvis trycksår och befrämja rehabiliteringen. Det är därför angeläget med studier som undersöker hur olika vårdkedjor påverkar kvaliteten på vården och patientsäkerheten. Det nationella kvalitetsregistret RIKSHÖFT som registrerar bl.a. gångförmåga, gång-hjälpmedel, smärta och trycksår vid ankomst och vid uppföljning efter 4 månader är ett arbetsredskap för att följa resultatet av vården.
Avhandlingens delarbeten baseras på två studier av patienter med höftfraktur som vårdats på Universitetssjukhuset i Lund. Den första studien (delarbete 1) baseras på uppgifter ur RIKSHÖFT och granskning av journaler på patienter med höftfraktur som vårdades under tidsperioden 1 september till 31 december under åren 1998, 1999 och 2000. Granskning gjordes av 158 journaler från 1998, 157 journaler från 1999 samt 161 journaler från 2000. Uppgifter som kontrollerades var tidpunkt när patienterna fick sin första smärtlindring, hur många timmar det tog innan patienterna opererades samt hur många patienter som drabbades av trycksår. I den andra studien (delarbete II-V) ingick patienter med höftfraktur från tidsperioden 1 april 2003 till 31 mars 2004. Denna studie var uppdelad i två tidsperioder med de första sex månaderna som en kontrollperiod och de sista sex månaderna som behandlingsperiod. Totalt var det 478 patienter som ingick, men i delarbete II-V redovisas endast de 210 första patienterna och de 210 sista patienterna. Denna metod att redovisa valdes för att resultatet inte skulle påverkas felaktigt under tiden för införandet av förbättringsåtgärderna. De nya rutinerna som infördes var att patienterna redan i ambulansen fick vätskedropp och syrgas. På akutmottagningen infördes förbättrade riktlinjer för smärtlindring. Patienterna återvände inte till akutmottagningen efter röntgen utan transporterades direkt till avdelning. På avdelningen infördes ny typ av riskbedömning för trycksår, kontroll av syremättnad i blodet samt att patienterna fick två näringsdrycker per dag. Dessutom gjordes försök att korta väntetiden till operation för patienterna.
Delarbete I
Syftet med denna del var att förbättra smärtlindringen på akutmottagningen, att minska väntetiden till operation samt att minska uppkomsten av trycksår. Detta arbete gjordes i ett projekt, Q-reg 99 i samarbete med Socialstyrelsen och Landstingsförbundet. Journaler granskades under våren 1999, och under sommaren genomfördes förbättringsåtgärder Akutmottagningen ändrade rutiner för smärtlindring samt byggde ett väntrum där patienterna låg i sängar. Nya madrasser köptes in till avdelningarna och till operationsavdelningen. All personal på vårdavdelningarna fick undervisning i hur trycksår förebyggs. Hela vårdkedjan kartlades. Resultaten förbättrades med att fler patienter erhöll smärtlindring inom en timme från ankomst till akutmottagning, fler patienter opererades inom 24 timmar, uppkomsten av trycksår minskade. Tyvärr blev inte resultaten bestående utan nya tankar på förbättringar tog form och ledde till den andra studien där delarbete II-V ingår.
Delarbete II
Syftet med denna studie var att förbättra omvårdnaden och patientsäkerheten för patienter med höftfraktur. En ny vårdkedja infördes, den förbättrade vården med inriktning på att minska uppkomsten av trycksår lyckades väl. Trots att patienterna i behandlingsgruppen var sjukare och fick vänta fler timmar på operation skedde en halvering av uppkomsten av trycksår. Förekomsten av trycksår ökade med ålder och beroende på hur sjuk personen var. I detta delarbete testades dessutom två olika riskbedömningsinstrument för uppkomst av trycksår.
Delarbete III
Syftet med detta delarbete var att undersöka effekterna av den nya vårdkedjan i relation till patienternas näringstillstånd och uppkomsten av trycksår. Patienter som var dementa eller förvirrade vid ankomsten till sjukhuset utvecklade fler trycksår. De hade också oftare tecken på undernäring. Fler patienter i behandlingsgruppen var undernärda. Trots det minskade uppkomsten av trycksår vilket tyder på att behandlingen gav önskat resultat.
Delarbete IV
Syftet med denna studie var att analysera väntetiden till operation, vårdtiden på sjukhuset och totala rehabiliteringstiden, samt hur många av patienterna som behövde opereras om och hur många som avled. Kort väntetid till operation resulterade i kortare vårdtid både på sjukhuset. Totalt 9% av patienterna behövde opereras igen. Patienter som opererats med LIH-pinnar behövde fler omoperationer. Bland medicinskt friska patienter som fick vänta mer än 24 timmar på operation på grund av administrativa orsaker (som att inget operationsrum var tillgängligt) var dödligheten efter 4 månader högre än bland dem som opererades inom 24 timmar.
Delarbet V
Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns någon skillnad i antal komplikationer och vårdtid mellan patienter som vårdades på ortopedkliniken under hela vårdtiden och de patienter som vårdades på andra kliniker på grund av platsbrist på ortopedkliniken. Resultatet visade att patienter som vårdats på ortopedkliniken hade betydligt mindre antal komplikationer och kortare vårdtid. Vårdtiden på sjukhuset var 4 dagar kortare och de var dessutom tillbaks i sitt ursprungsboende 14 dagar tidigare än de patienter som vårdats på andra kliniker. Detta innebär att patienter med höftfraktur bör vårdas på ortopedavdelning eller på en avdelning med såväl ortopedisk som geriatrisk kompetens.
Sammanfattningsvis visar resultaten från denna avhandling att patienter med höftfraktur kräver ett avancerat omhändertagande. Patienterna är gamla, många av dem har andra sjukdomar och är därför benägna att drabbas av komplikationer efter en höftfrakturoperation. Ur ett kliniskt perspektiv är det därför betydelsefullt att patienterna behandlas på avdelningar där personalen har såväl ortopedisk som geriatrisk kompetens. Studien visar vikten av teamsamarbete där personalen systematiskt förebygger, upptäcker och behandlar trycksår och andra komplikationer, samt tidigt startar rehabiliteringen efter operationen. Den införda vårdkedjan förbättrar patientsäkerheten och kvaliteten på vården vilket fram för allt minskar lidande för patienten men också kostnader för samhället med minskade vårdtider. Slutligen kan det konstateras att det nationella kvalitetsregistret RIKSHÖFT var ett välfungerande arbetsredskap.
Förbättrad patientsäkerhet och omvårdnad av patienter med höftraktur Intervention granskad i det nationella kvalitetsregistret RIKSHÖFT
Varje år drabbas ca 18 000 personer i Sverige av höftfraktur efter fall. Höftfraktur är ett samlingsnamn för två frakturtyper i den övre delen av lårbenet. Den ena frakturtypen är lokaliserad till lårbenshalsen (cervikal fraktur) och den andra genom muskelfästena i den övre delen av lårbenet (trokantär fraktur). Behandling och läkningsprognos skiljer sig åt. Höftfraktur ökar med stigande ålder. Sju av tio patienter är kvinnor, medelåldern är 83 år. Den höga andelen kvinnor förklaras både av en högre medellivslängd hos kvinnor och av kvinnors ökade tendens till benskörhet. På grund av andra samtidiga sjukdomar kan höftfrakturen hos dessa äldre patienter initiera ett stort vårdbehov. God omvårdnad och förkortad tid från ankomst till operation är betydelsefulla faktorer för att motverka komplikationer som exempelvis trycksår och befrämja rehabiliteringen. Det är därför angeläget med studier som undersöker hur olika vårdkedjor påverkar kvaliteten på vården och patientsäkerheten. Det nationella kvalitetsregistret RIKSHÖFT som registrerar bl.a. gångförmåga, gång-hjälpmedel, smärta och trycksår vid ankomst och vid uppföljning efter 4 månader är ett arbetsredskap för att följa resultatet av vården.
Avhandlingens delarbeten baseras på två studier av patienter med höftfraktur som vårdats på Universitetssjukhuset i Lund. Den första studien (delarbete 1) baseras på uppgifter ur RIKSHÖFT och granskning av journaler på patienter med höftfraktur som vårdades under tidsperioden 1 september till 31 december under åren 1998, 1999 och 2000. Granskning gjordes av 158 journaler från 1998, 157 journaler från 1999 samt 161 journaler från 2000. Uppgifter som kontrollerades var tidpunkt när patienterna fick sin första smärtlindring, hur många timmar det tog innan patienterna opererades samt hur många patienter som drabbades av trycksår. I den andra studien (delarbete II-V) ingick patienter med höftfraktur från tidsperioden 1 april 2003 till 31 mars 2004. Denna studie var uppdelad i två tidsperioder med de första sex månaderna som en kontrollperiod och de sista sex månaderna som behandlingsperiod. Totalt var det 478 patienter som ingick, men i delarbete II-V redovisas endast de 210 första patienterna och de 210 sista patienterna. Denna metod att redovisa valdes för att resultatet inte skulle påverkas felaktigt under tiden för införandet av förbättringsåtgärderna. De nya rutinerna som infördes var att patienterna redan i ambulansen fick vätskedropp och syrgas. På akutmottagningen infördes förbättrade riktlinjer för smärtlindring. Patienterna återvände inte till akutmottagningen efter röntgen utan transporterades direkt till avdelning. På avdelningen infördes ny typ av riskbedömning för trycksår, kontroll av syremättnad i blodet samt att patienterna fick två näringsdrycker per dag. Dessutom gjordes försök att korta väntetiden till operation för patienterna.
Delarbete I
Syftet med denna del var att förbättra smärtlindringen på akutmottagningen, att minska väntetiden till operation samt att minska uppkomsten av trycksår. Detta arbete gjordes i ett projekt, Q-reg 99 i samarbete med Socialstyrelsen och Landstingsförbundet. Journaler granskades under våren 1999, och under sommaren genomfördes förbättringsåtgärder Akutmottagningen ändrade rutiner för smärtlindring samt byggde ett väntrum där patienterna låg i sängar. Nya madrasser köptes in till avdelningarna och till operationsavdelningen. All personal på vårdavdelningarna fick undervisning i hur trycksår förebyggs. Hela vårdkedjan kartlades. Resultaten förbättrades med att fler patienter erhöll smärtlindring inom en timme från ankomst till akutmottagning, fler patienter opererades inom 24 timmar, uppkomsten av trycksår minskade. Tyvärr blev inte resultaten bestående utan nya tankar på förbättringar tog form och ledde till den andra studien där delarbete II-V ingår.
Delarbete II
Syftet med denna studie var att förbättra omvårdnaden och patientsäkerheten för patienter med höftfraktur. En ny vårdkedja infördes, den förbättrade vården med inriktning på att minska uppkomsten av trycksår lyckades väl. Trots att patienterna i behandlingsgruppen var sjukare och fick vänta fler timmar på operation skedde en halvering av uppkomsten av trycksår. Förekomsten av trycksår ökade med ålder och beroende på hur sjuk personen var. I detta delarbete testades dessutom två olika riskbedömningsinstrument för uppkomst av trycksår.
Delarbete III
Syftet med detta delarbete var att undersöka effekterna av den nya vårdkedjan i relation till patienternas näringstillstånd och uppkomsten av trycksår. Patienter som var dementa eller förvirrade vid ankomsten till sjukhuset utvecklade fler trycksår. De hade också oftare tecken på undernäring. Fler patienter i behandlingsgruppen var undernärda. Trots det minskade uppkomsten av trycksår vilket tyder på att behandlingen gav önskat resultat.
Delarbete IV
Syftet med denna studie var att analysera väntetiden till operation, vårdtiden på sjukhuset och totala rehabiliteringstiden, samt hur många av patienterna som behövde opereras om och hur många som avled. Kort väntetid till operation resulterade i kortare vårdtid både på sjukhuset. Totalt 9% av patienterna behövde opereras igen. Patienter som opererats med LIH-pinnar behövde fler omoperationer. Bland medicinskt friska patienter som fick vänta mer än 24 timmar på operation på grund av administrativa orsaker (som att inget operationsrum var tillgängligt) var dödligheten efter 4 månader högre än bland dem som opererades inom 24 timmar.
Delarbet V
Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns någon skillnad i antal komplikationer och vårdtid mellan patienter som vårdades på ortopedkliniken under hela vårdtiden och de patienter som vårdades på andra kliniker på grund av platsbrist på ortopedkliniken. Resultatet visade att patienter som vårdats på ortopedkliniken hade betydligt mindre antal komplikationer och kortare vårdtid. Vårdtiden på sjukhuset var 4 dagar kortare och de var dessutom tillbaks i sitt ursprungsboende 14 dagar tidigare än de patienter som vårdats på andra kliniker. Detta innebär att patienter med höftfraktur bör vårdas på ortopedavdelning eller på en avdelning med såväl ortopedisk som geriatrisk kompetens.
Sammanfattningsvis visar resultaten från denna avhandling att patienter med höftfraktur kräver ett avancerat omhändertagande. Patienterna är gamla, många av dem har andra sjukdomar och är därför benägna att drabbas av komplikationer efter en höftfrakturoperation. Ur ett kliniskt perspektiv är det därför betydelsefullt att patienterna behandlas på avdelningar där personalen har såväl ortopedisk som geriatrisk kompetens. Studien visar vikten av teamsamarbete där personalen systematiskt förebygger, upptäcker och behandlar trycksår och andra komplikationer, samt tidigt startar rehabiliteringen efter operationen. Den införda vårdkedjan förbättrar patientsäkerheten och kvaliteten på vården vilket fram för allt minskar lidande för patienten men också kostnader för samhället med minskade vårdtider. Slutligen kan det konstateras att det nationella kvalitetsregistret RIKSHÖFT var ett välfungerande arbetsredskap.
Förbättrad patientsäkerhet och omvårdnad av patienter med höftraktur Intervention granskad i det nationella kvalitetsregistret RIKSHÖFT
Varje år drabbas ca 18 000 personer i Sverige av höftfraktur efter fall. Höftfraktur är ett samlingsnamn för två frakturtyper i den övre delen av lårbenet. Den ena frakturtypen är lokaliserad till lårbenshalsen (cervikal fraktur) och den andra genom muskelfästena i den övre delen av lårbenet (trokantär fraktur). Behandling och läkningsprognos skiljer sig åt. Höftfraktur ökar med stigande ålder. Sju av tio patienter är kvinnor, medelåldern är 83 år. Den höga andelen kvinnor förklaras både av en högre medellivslängd hos kvinnor och av kvinnors ökade tendens till benskörhet. På grund av andra samtidiga sjukdomar kan höftfrakturen hos dessa äldre patienter initiera ett stort vårdbehov. God omvårdnad och förkortad tid från ankomst till operation är betydelsefulla faktorer för att motverka komplikationer som exempelvis trycksår och befrämja rehabiliteringen. Det är därför angeläget med studier som undersöker hur olika vårdkedjor påverkar kvaliteten på vården och patientsäkerheten. Det nationella kvalitetsregistret RIKSHÖFT som registrerar bl.a. gångförmåga, gång-hjälpmedel, smärta och trycksår vid ankomst och vid uppföljning efter 4 månader är ett arbetsredskap för att följa resultatet av vården.
Avhandlingens delarbeten baseras på två studier av patienter med höftfraktur som vårdats på Universitetssjukhuset i Lund. Den första studien (delarbete 1) baseras på uppgifter ur RIKSHÖFT och granskning av journaler på patienter med höftfraktur som vårdades under tidsperioden 1 september till 31 december under åren 1998, 1999 och 2000. Granskning gjordes av 158 journaler från 1998, 157 journaler från 1999 samt 161 journaler från 2000. Uppgifter som kontrollerades var tidpunkt när patienterna fick sin första smärtlindring, hur många timmar det tog innan patienterna opererades samt hur många patienter som drabbades av trycksår. I den andra studien (delarbete II-V) ingick patienter med höftfraktur från tidsperioden 1 april 2003 till 31 mars 2004. Denna studie var uppdelad i två tidsperioder med de första sex månaderna som en kontrollperiod och de sista sex månaderna som behandlingsperiod. Totalt var det 478 patienter som ingick, men i delarbete II-V redovisas endast de 210 första patienterna och de 210 sista patienterna. Denna metod att redovisa valdes för att resultatet inte skulle påverkas felaktigt under tiden för införandet av förbättringsåtgärderna. De nya rutinerna som infördes var att patienterna redan i ambulansen fick vätskedropp och syrgas. På akutmottagningen infördes förbättrade riktlinjer för smärtlindring. Patienterna återvände inte till akutmottagningen efter röntgen utan transporterades direkt till avdelning. På avdelningen infördes ny typ av riskbedömning för trycksår, kontroll av syremättnad i blodet samt att patienterna fick två näringsdrycker per dag. Dessutom gjordes försök att korta väntetiden till operation för patienterna.
Delarbete I
Syftet med denna del var att förbättra smärtlindringen på akutmottagningen, att minska väntetiden till operation samt att minska uppkomsten av trycksår. Detta arbete gjordes i ett projekt, Q-reg 99 i samarbete med Socialstyrelsen och Landstingsförbundet. Journaler granskades under våren 1999, och under sommaren genomfördes förbättringsåtgärder Akutmottagningen ändrade rutiner för smärtlindring samt byggde ett väntrum där patienterna låg i sängar. Nya madrasser köptes in till avdelningarna och till operationsavdelningen. All personal på vårdavdelningarna fick undervisning i hur trycksår förebyggs. Hela vårdkedjan kartlades. Resultaten förbättrades med att fler patienter erhöll smärtlindring inom en timme från ankomst till akutmottagning, fler patienter opererades inom 24 timmar, uppkomsten av trycksår minskade. Tyvärr blev inte resultaten bestående utan nya tankar på förbättringar tog form och ledde till den andra studien där delarbete II-V ingår.
Delarbete II
Syftet med denna studie var att förbättra omvårdnaden och patientsäkerheten för patienter med höftfraktur. En ny vårdkedja infördes, den förbättrade vården med inriktning på att minska uppkomsten av trycksår lyckades väl. Trots att patienterna i behandlingsgruppen var sjukare och fick vänta fler timmar på operation skedde en halvering av uppkomsten av trycksår. Förekomsten av trycksår ökade med ålder och beroende på hur sjuk personen var. I detta delarbete testades dessutom två olika riskbedömningsinstrument för uppkomst av trycksår.
Delarbete III
Syftet med detta delarbete var att undersöka effekterna av den nya vårdkedjan i relation till patienternas näringstillstånd och uppkomsten av trycksår. Patienter som var dementa eller förvirrade vid ankomsten till sjukhuset utvecklade fler trycksår. De hade också oftare tecken på undernäring. Fler patienter i behandlingsgruppen var undernärda. Trots det minskade uppkomsten av trycksår vilket tyder på att behandlingen gav önskat resultat.
Delarbete IV
Syftet med denna studie var att analysera väntetiden till operation, vårdtiden på sjukhuset och totala rehabiliteringstiden, samt hur många av patienterna som behövde opereras om och hur många som avled. Kort väntetid till operation resulterade i kortare vårdtid både på sjukhuset. Totalt 9% av patienterna behövde opereras igen. Patienter som opererats med LIH-pinnar behövde fler omoperationer. Bland medicinskt friska patienter som fick vänta mer än 24 timmar på operation på grund av administrativa orsaker (som att inget operationsrum var tillgängligt) var dödligheten efter 4 månader högre än bland dem som opererades inom 24 timmar.
Delarbet V
Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns någon skillnad i antal komplikationer och vårdtid mellan patienter som vårdades på ortopedkliniken under hela vårdtiden och de patienter som vårdades på andra kliniker på grund av platsbrist på ortopedkliniken. Resultatet visade att patienter som vårdats på ortopedkliniken hade betydligt mindre antal komplikationer och kortare vårdtid. Vårdtiden på sjukhuset var 4 dagar kortare och de var dessutom tillbaks i sitt ursprungsboende 14 dagar tidigare än de patienter som vårdats på andra kliniker. Detta innebär att patienter med höftfraktur bör vårdas på ortopedavdelning eller på en avdelning med såväl ortopedisk som geriatrisk kompetens.
Sammanfattningsvis visar resultaten från denna avhandling att patienter med höftfraktur kräver ett avancerat omhändertagande. Patienterna är gamla, många av dem har andra sjukdomar och är därför benägna att drabbas av komplikationer efter en höftfrakturoperation. Ur ett kliniskt perspektiv är det därför betydelsefullt att patienterna behandlas på avdelningar där personalen har såväl ortopedisk som geriatrisk kompetens. Studien visar vikten av teamsamarbete där personalen systematiskt förebygger, upptäcker och behandlar trycksår och andra komplikationer, samt tidigt startar rehabiliteringen efter operationen. Den införda vårdkedjan förbättrar patientsäkerheten och kvaliteten på vården vilket fram för allt minskar lidande för patienten men också kostnader för samhället med minskade vårdtider. Slutligen kan det konstateras att det nationella kvalitetsregistret RIKSHÖFT var ett välfungerande arbetsredskap.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2007
Språk
Engelska
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Department of Health Sciences, Lund University
Ämne
- Nursing
Nyckelord
- reumatologi
- Gerontology
- muskelsystem
- Skelett
- rheumatology locomotion
- Skeleton
- muscle system
- Pressure ulcers
- Nutritional status
- Complicationss
- Outliers
- Medicine (human and vertebrates)
- Medicin (människa och djur)
- Quality of care
- Safety
- Hip fracture
- Gerontologi
Status
Published
Handledare
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISBN: 978-91-85559-52-7
Försvarsdatum
25 maj 2007
Försvarstid
09:00
Försvarsplats
Assembly hall, Lund University Hospital, Lund
Opponent
- Jes Bruun Lauritzen (Professor)