Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Assessment and treatment of dizzy patients in primary health care.

Författare:
Publiceringsår: 2006
Språk: Engelska
Sidor:
Dokumenttyp: Doktorsavhandling
Förlag: Department of Clinical Sciences, Lund University

Sammanfattning

Popular Abstract in Swedish

Yrsel är ett vanligt förekommande symtom hos patienter som besöker primärvården. Det är det vanligaste symtomet hos äldre patienter och har identifierats som en riskfaktor för fall och nedsatt funktion i innerörats balansorgan har hittats hos patienter med höftfrakturer och handledsfrakturer. Man har också påvisat att 25 % av patienterna med kvarstående besvär efter whiplash associated disorder (WAD), har yrsel. Orsaken till yrsel är oftast godartad och livshotande tillstånd är sällsynta. Det övergripande syftet med denna avhandling var att, från ett sjukgymnastiskt perspektiv, studera undersökning och behandling av yra patienter i primärvården.



I avhandlingen studerades två olika grupper med äldre patienter med multifaktoriell yrsel, en grupp patienter med WAD och yrsel samt en grupp bestående av samtliga yra patienter som sökte sjukgymnastikmottagningen på vårdcentralen Granen i Malmö under en period av 1 år. Balans mättes med Rombergs test seende och blundande, tandemstående seende och blundande, enbensstående seende och blundande, gång på linje, balansåtta samt ?Stops walking when talking?. Subjektivt upplevande av yrsel mättes med visuell analog skala samt med ?Dizziness Handicap Inventory? (DHI). Interventionen i artiklarna I, III och IV bestod av vestibulär rehabilitering.



I artikel I studerades 42 patienter, 50 år och äldre, med multifaktoriell yrsel. Patienterna valdes slumpvis antingen till interventionsgrupp eller till kontrollgrupp. Patienterna i interventionsgruppen förbättrade sin förmåga att stå på ett ben och blunda. Ingen patient stannade i testet ?Stops walking when talking? och 97 % av patienterna klarade Rombergs test vid intest. Man kan därför anta att dessa två test lämpar sig något sämre vid undersökning av patienter med multifaktoriell yrsel i primärvården.



I artikel II gjordes en retrospektiv sammanställning av data från journaler från patienter som besökt sjukgymnastmottagningen på vårdcentralen Granen på grund av yrsel. De diagnoser som hittades var multifaktoriell yrsel, perifer vestibulär sjukdom, yrsel som symtom vid WAD, ospecifik yrsel, fobisk postural yrsel och cervikal yrsel. Gruppen med multifaktoriell yrsel hade sämst utfall på balanstesten, medan gruppen med fobisk yrsel hade sämst utfall på DHI. Resultatet på DHI korrelerade inte med resultatet på balanstest, det vill säga, dålig balans betyder inte nödvändigtvis hög grad av självskattat handikapp på grund av yrsel och vice versa. När studiegruppen delades in i två grupper, en med patienter 65 år och yngre och en med patienter 66 år och äldre, hittades statistiskt signifikanta skillnader i alla balanstest, där den äldre gruppen presterade sämre. Det fanns också statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna avseende DHI, där den yngre gruppen hade högre grad av självskattat handikapp på grund av yrsel.



I artikel III studerades 29 patienter med WAD och yrsel mellan 22 och 76 år gamla. Dessa valdes slumpvis till interventionsgrupp eller kontrollgrupp. Vid uppföljning hade interventionsgruppen förbättrat sin förmåga att stå på ett ben, sin förmåga att stå i tandemstående blundande samt hade sänkt sin grad av självskattat handikapp av yrsel, jämfört med kontrollgruppen.



I artikel IV studerades 58 patienter med multifaktoriell yrsel i åldersgruppen 63 till 93 år. Trettioen patienter ingick i interventionsgruppen och 27 i kontrollgruppen. Vid uppföljningen hade interventionsgruppen förbättrat sin förmåga att stå på ett ben och blunda samt sin förmåga att gå häl till tå på en fem meter lång linje. Det fanns inga skillnader mellan grupperna i proportionen av hur många som fallit. Den vanligaste orsaken till fall var yrsel. Att ha dålig förmåga att stå i tandemstående fördubblade risken för att ramla.



Avhandlingen pekar på vestibulär rehabilitering som en genomförbar och lämplig behandling för yra patienter i primärvården. Äldre personer med yrsel kan förbättra balansen genom vestibulär rehabilitering och personer med WAD och yrsel kan förbättra både balansen och självskattat handikapp.
Dizziness is a common reason for visits to primary health care, especially among elderly patients. From a physiotherapeutic perspective, this thesis aims to study the assessment and treatment of dizzy patients in primary health care. Interventions in papers I, III and IV comprised a vestibular rehabilitation programme.



In paper I, patients with multisensory dizziness were randomized to intervention group or control group. At follow-up after six weeks and three months, the intervention group had improved their postural control while the control group had deteriorated. In paper II, the diagnostic panorama at a primary health care centre was studied, as well as balance measures and self-perceived handicap because of dizziness. Patients with multisensory dizziness performed more poorly on the balance measures than the other groups. Subjects 66 years or older had more disturbances in balance, but lower level of self-perceived handicap. The level of self-perceived handicap did not correlate with any of the balance measures. In paper III, patients with dizziness caused by whiplash associated disorder were randomized to intervention group or control group. At follow-up after six weeks and three months, the intervention group had improved in both balance measures and self-perceived handicap. In paper IV, patients with multisensory dizziness were studied. An intervention group was compared to a control group regarding balance measures, self-perceived handicap and the proportions of patients who fell. At the follow-up after three months, the intervention group had improved in two balance measures. There were no differences between the two groups in the proportions of patients who fell.



This thesis indicates vestibular rehabilitation as a feasible treatment for dizzy patients in primary health care. Since primary health care is considered the appropriate level of medical care for the majority of dizzy patients, this is also where vestibular rehabilitation is best provided, preferably by a trained physiotherapist.

Disputation

2006-04-26
13:00
Jubileumsaulan, Medicinskt Forskningscentrum, ingång 59, Universitetssjukhuset MAS i Malmö
  • Margareta Möller (Docent)

Nyckelord

  • Health Sciences
  • Medicin (människa och djur)
  • Medicine (human and vertebrates)
  • Physiotherapy
  • Dizziness
  • Primary health care

Övriga

Published
  • Physiotherapy
  • ISSN: 1652-8220
  • ISBN: 91-85481-69-6

Box 117, 221 00 LUND
Telefon 046-222 00 00 (växel)
Telefax 046-222 47 20
lu [at] lu.se

Fakturaadress: Box 188, 221 00 LUND
Organisationsnummer: 202100-3211
Om webbplatsen