Glädjen i att tvingas tänka nytt : En studie av verksamhetsutveckling vid två folkbibliotek i Skåne

Författare

Johanna Rivano Eckerdal

Summary, in Swedish

Vid biblioteken i Burlöv och Ängelholm har tidigare bedrivits projekt att främja folkbibliotekens utveckling mot kulturhus (Kulturnämnden 2012). Arbetet med projekten, Kulturhusprojektet i Arlöv och Kulturstråket i Ängelholm, följdes i en studie av författaren och har rapporterats tidi-gare (Rivano Eckerdal 2013). Föreliggande rapport är resultatet av en uppföljande studie som be-dri¬vits under åren 2014 och 2015. Studien har finansierats av Region Skåne. Rapporten ger en samman¬fattande överblick över om och i så fall hur idéer och verksamheter från de två avslutade projekten lever vidare i den ordinarie verksamheten vid de två skånska biblioteken samt en analys av hur skeenden under och efter projekttiden kan förstås i relation till folkbibliotekens samtida roll.

Föreliggande rapport syftar till att erbjuda en beskrivning av samt teoretiskt grundad förståelse av kon¬sekvenser av verksamhetsutveckling vid folkbibliotek i Skåne. Under studiens gång har två över¬gripande frågor formulerats:

• Vad sker med folkbibliotekets identitet och därmed med identiteten som folkbibliotekarie när verksamheten utvecklas och hur förstår man som folkbibliotekarie de förändringarna?

• Att arbeta på folkbibliotek innebär att arbeta i en politiskt styrd organisation, hur kommer det till uttryck för de som är anställda på folkbibliotek och hur förhåller man sig till det?

I studien har en etnografisk ansats använts. Samtal, intervjuer, deltagande observationer, mejl-frågor och enkäter av två slag och analys av dokument har använts. Undersökningen är utförd som följeforskning, vilket innebär att de två projekten följs över tid och att forskaren under tiden varit aktiv som samtalspartner för att främja reflektion och lärande under projektets gång.

En analys görs i två steg, det första ger en verksamhetsnära beskrivning av verksamheterna vid de två biblioteken och i det andra steget görs en sammanfattande analys av hur skeendena som be-skri¬vits kan förstås. För analysen används en kombination av institutionell teori och post¬huma-nistisk teori.

För arbetet vid biblioteket i Arlöv har man arbetat vidare med en referensgrupp och program under rubriken Lördagar på biblioteket. Kulturhustanken lever kvar i verksamheten idag och har gått från att vara ett projekt som några arbetade med till att vara uppgifter som alla är delaktiga i. Arbetet upplevs som positivt men det framkommer att man är få som genomför mycket. Att få till¬räckligt antal deltagare till programmen samt vilket innehåll programmen ska ha är frågor som personalen arbetar med. Referensgruppen ses som värdefull men att engagera tillräckligt många i den kräver stor ansträngning från personalen. Vilka som blir delaktiga samt hur man synliggör refe¬rensgruppens uppgift på bästa sätt tas upp i rapporten. I en enkät framkommer att deltagarna i referensgruppen ser det som givande att vara med i den.

För arbetet i Ängelholm drevs arbetet mot Kulturstråket inledningsvis vidare genom att på olika sätt fortsätta arbetet att förankra Kulturstråket internt och externt och i samarbete med en arki-tekt¬byrå. Efter valet 2014 förändras den politiska representationen i Ängelholms kommun och det innebar att arbetet med Kulturstråket avstannar. Uppdraget att driva biblioteket finns kvar, men arbetet som lagts på att förändra och förbereda verksamheten inför ombyggnaden stannar av. Det blir vid denna tidpunkt mycket tydligt att biblioteket är en politiskt styrd verksamhet och att bibliotekspersonalen är tjänstemän som verkar på uppdrag av politikerna i kommunen. Föränd-ringar¬na upplevs delvis olika på de skilda nivåerna i organisationen. I samtal med personalen fram¬kommer att samarbetet med arkitekten var givande för många. Många var inledningsvis tvek-sam¬ma till förslaget men flera ändrade sig under arbetets gång. Det finns en stor variation bland per¬sonalen i hur man uppfattar förändringen, en person kan också hysa flera uppfattningar. Även om arbetet med ombyggnaden inte fortsätter så har arbetet med Kulturstråket påverkat perso¬na-len och för de flesta, även för de som inte är positiva till Kulturstråksprojektet, är det positiva er-fa¬renheter. Samtal på arbetsplatsen om bibliotekets uppgift och betydelse uppger alla som viktigt.

När folkbibliotek utvecklas, exempelvis i riktning mot kulturhus, och förändras så påverkas i sin tur bibliotekarieidentiteten. Konflikter mellan olika förståelser av folkbibliotek och därmed av ar-be¬tet att vara bibliotekarie framträder, vilket är tydligt i materialet som redovisats för arbetet vid de två biblioteken. Starkt polariserade uppfattningar kring projektet finns endast vid biblioteket i Ängelholm men även vid biblioteket i Arlöv, där det råder enighet inom personalen om att pro-jek¬tet är positivt för verksamheten, väcker de förändringar som projektet inneburit i verksam¬het-en frågor kring vad ett bibliotek är och vad man som bibliotekarie ska arbeta med samt hur man ska prioritera mellan olika arbetsuppgifter.

Institutionell teori i kombination med begrepp från Gilles Deleuze och Félix Guettari möjliggör en kritisk men inte dystopisk analys av samtida folkbiblioteksutveckling. Deleuze och Geuttari är en del av den posthumanistiska eller ontologiska vändningen där fokus riktas inte mot hur värl-den är utan hur den ständigt och oupphörligen görs eller uppförs. Ett förslag till ett nybildat ord, av relevans för det som undersöks i denna studie, som jag vill föra fram är att utforska vad som sker om vi i stället för att tala om bibliotek som substantiv talar om det som verb, att biblioteka. För¬slaget innebär en förflyttning av uppmärksamhet från ett konstant tillstånd, som eventuellt är hotat och måste försvaras, till ett kontinuerligt uppförande, görande, tillblivande.

När vi ser bibliotek som kreativa och produktiva institutioner så kan vi använda Deleuze och Guettaris begrepp arrangemang för att förstå hur bibliotek fungerar i relation till omvärlden (Gerolami 2015, s 168). Biblioteket kan då få och ta en betydligt mer framträdande social roll. Genom att formulera bibliotek som ett arrangemang bedöms biblioteket i relation till de kopp-lingar som görs till andra arrangemang. Eftersom kopplingarna förändras över tid blir tyngdpun¬k-ten olika vid olika tidpunkter och risken att domineras av några få externa starka röster blir min-dre. Om biblioteket förstås som en helhet med en central kärna kan ett tappat fokus bli ödes-digert. Men med en förståelse av biblioteket som ett mångnukleärt arrangemang där inte en central kärna utan flera kärnor finns förändras bilden.

I mina möten med bibliotekarier har jag mött en variation av förståelser av både yrket och institu-tionen de arbetar inom. De förändringar som de möter i arbetet påverkar uppfattningarna av det. En av bibliotekarierna uttrycker att det är viktigt att tvingas tänka nytt och sätter då ord på den dy¬na¬mik som finns i yrket mellan tradition och förnyelse. Att verka i den dynamiken och för-ändra sin förståelse eller möjligen hysa flera förståelser samtidigt innebär påfrestningar men ses också som något givande av flera. Det är paradoxer att förhålla sig till som kan vara smärtsamma och även fyllda av glädje över arbetet. Dessa skillnader i förståelser är en fördel och en tillgång, något som ska beredas plats i diskussionen bland dem som är bibliotekarier menar jag.

Vidare framträder tydligt i en posthumanistisk analys av bibliotek att det inte går att koppla bort uppdragsgivarna från förståelsen av institutionen. En förutsättning för att kunna biblioteka är medel för verksamheten. Uppdragsgivarna i offentlig verksamhet är politikerna och de behöver inte vara, och är förmodligen inte, professionellt verksamma inom bibliotekssektorn.

För att de biblioteksanställda ska kunna uppföra bibliotek på bästa sätt behöver de politikers stöd och uppdrag att utföra sitt arbete samt allmänhetens förtroende och sin egen tilltro till att de kan utföra det arbetet. Det kräver ett kontinuerligt ifrågasättande och en avstämning mot det omgiv-ande samhället och en lyhördhet att vara trogen bibliotekets roll i samhället och för samhället som den kreativa och produktiva kraft de kan vara. Det torde även kräva att reflektera över i vilken mån de politiska besluten är de bästa för att tillförsäkra allas rätt till bibliotek.

Det är en professionell uppgift att utveckla men också en professionell uppgift att inte lånas till andras uppgifter. Med en förståelse av bibliotek som verb menar jag att denna dialog behöver göras både i ord och handling, i relation till det kontinuerliga uppförandet av bibliotek. Avväg-ningar mellan olika positioner behöver göras kontinuerligt och är inte uttryck för individers för-måga att anpassa sig. Dialogen är en del av det professionella utförandet och att hålla denna dia-log i relation till utförandet igång är bibliotekschefens uppgift, menar jag.

Att förstå bibliotek som ett verb innebär att medarbetarna behöver förhålla sig till utvecklingen och sina egna ställningstaganden. Detta förhållningssätt och hur förhållningsättet kommer till uttryck i göranden och dialog är det sätt som den professionella rollen kommer till uttryck på. Att diskutera och delta i dialogen och utförandet av bibliotek är sätt att utöva sin professionella roll på samtidigt som det ska göras i den riktning som ges av ledningen.

På många sätt är bibliotekens framtid en allvarlig fråga och en viss lekfullhet kan vara ett sätt att besvara den, inte för att förminska allvaret utan som ett sätt att samla kraft och praktisera mot-stånd mot strömningar som tenderar att förminska folkbibliotekens och folkbibliotekariers samhälleliga roll.

Avdelning/ar