Arbete i kyla vid mjölkproduktionsanläggningar: Kartläggning och studie av termiska arbetsmiljöproblem
Work in dairy-farms during the cold season: Survey and field study of the thermal environment
Författare
Summary, in Swedish
Målet med projektet var att analysera problem med arbete i kyla i mjölkproduktionsanläggningar vad gäller förekomst, frekvens och skaderisk samt att föreslå åtgärder för förbättringar.
Projektet bestod av två delar:
Del 1. En fältstudie, som genomfördes dels i Uppsalatrakten, dels i Västerbottens län.
Del 2. En enkätstudie, riktad till Lantbrukshälsans medlemmar i norra regionen.
Fältstudierna omfattade 7 anläggningar i Uppsalaområdet och 6 anläggningar i
Västerbotten. Av anläggningarna i Uppsalaområdet hade fyra kall lösdrift, en varm
lösdrift och två uppbundna kor. I Västerbotten hade fem kall lösdrift och en varm
lösdrift. Totalt studerades
20 personer under mjölkningsarbete och djurskötsel. Flertalet av dem var egna
lantbrukare respektive familjemedlemmar.
Vid fältstudierna gjordes både fysiologiska och fysikaliska mätningar. Dessutom
gjordes observationer av arbetet så att olika data kan kopplas samman med
arbetsmomenten.
De fysiologiska mätningarna omfattade hudtemperatur på olika delar av kroppen
och hjärtfrekvens. Vidare vägdes försökspersonerna och deras kläder före och efter
studien för att man skulle få någon uppfattning om svettning etc. De fysikaliska
mätningarna gällde luft- och yttemperatur samt lufthastighet i de utrymmen där
arbete utfördes samt utomhus. I Västerbotten studerades arbetstyngden genom
mätning av syreförbrukningen.
Frågeformulär utsändes till ca 140 mjölkproducenter i Norrbotten och Västerbotten
anslutna till Hälsa Sverige, med förfrågningar om eventuella svårigheter och besvär
som kan hänföras till kyla. Flera av frågorna gällde en uppskattning av hur kylan
inverkade
på arbetet. Många frågor gällde också klädseln inklusive handskar och
fotbeklädnad.
Som väntat visade det sig att kylan kan medföra stora påfrestningar på personalen
vid arbete i de studerade mjölkproduktionsanläggningarna vid kallt (respektive
mycket kallt) väder. Problem med kyla bör dock ses i ett större sammanhang.
Lantbrukare som arbetar med mjölkproduktion är utsatta för flera fysiska och
psykiska faktorer i arbetsmiljön, såsom väta, organiskt damm, belastningsbesvär
och stress. Vintertid kan kylan utgöra
ett problem som adderas till de övriga och som därmed ökar belastningen på
individen.
Klimatet i mjölkgropen kännetecknades av låg lufttemperatur, som var lägst vid
golvet, fukt, ofta drag och låga yttemperaturer. Händer och fingrar blev ofta kalla
vid mjölkning. Händerna var ofta bara 20-25 °C. Fingertemperaturen blev särskilt
låg vid mjölkning. I flera fall var den under 16 °C nästan hela arbetspasset. Fingertemperaturer
ända ner till
6 °C respektive 9 °C uppmättes vid slutet av mjölkningen i mjölkgrop med varm
respektive kall samlingsfålla.
Fot- och tåtemperaturerna minskade i många fall till oacceptabelt låg nivå. Som
anledning till att fötterna blev kalla angavs oftast problem med skyddsskor. Detta
problem hade sannolikt samband med att ofodrade gummistövlar använts i stor
omfattning när man arbetar i våt miljö. Det näst vanligaste problemet var svettiga
eller våta fötter.
Ett viktigt sätt att skydda sig mot kyla är att använda ändamålsenliga kläder.
Kläder av bomull, som suger åt sig fukt och väta lätt, användes av många. Ytterst
är ett material
med vattenavvisande egenskaper ett bättre alternativ i kall och våt omgivning.
Bomull
är inte heller lämpligt närmast kroppen vid arbete som innebär svettning. Fukten
från kroppen sugs upp i bomullen och stannar kvar vid huden. Det ger obehag och
känns
kallt då tyngre arbete med svettning övergår till ett lugnare tempo. Det finns många
syntetiska material i handeln som inte absorberar fukt. Fukten från huden kan i ett
plagg av sådant material röra sig bort från huden och vidare ut till andra klädlager.
Kroppen känns då både behagligare och varmare.
Både enkätsvar och observationer tydde på att kylan upplevdes som ett mindre
problem i gårdar med kall lösdrift, trots att många av gårdarna som ingick i
undersökningen låg i norra Sverige, som har låga vintertemperaturer. Vid kall
lösdrift anpassas sannolikt arbetet och skyddet mot kyla till låga temperaturer och
temperaturväxlingarna blir färre, vilket leder till mindre obehag av åtminstone
den anledningen. Den större erfarenheten av arbete i kyla gör förmodligen att
lantbrukarna organiserar sitt arbete på ett sätt som minimerar problemen med
kyla. Arbetet på gårdar med uppbundna djur innebär många växlingar mellan
inomhus- och utomhustemperatur. Just temperaturväxlingar angavs vara en vanlig
orsak till obehag.
Baserat på resultaten från undersökningen har rekommendationer utarbetats. Det
gäller en lång rad åtgärder för att motverka kalla händer och fötter, drag m.m.
samt hur man bör klä sig.
Projektet bestod av två delar:
Del 1. En fältstudie, som genomfördes dels i Uppsalatrakten, dels i Västerbottens län.
Del 2. En enkätstudie, riktad till Lantbrukshälsans medlemmar i norra regionen.
Fältstudierna omfattade 7 anläggningar i Uppsalaområdet och 6 anläggningar i
Västerbotten. Av anläggningarna i Uppsalaområdet hade fyra kall lösdrift, en varm
lösdrift och två uppbundna kor. I Västerbotten hade fem kall lösdrift och en varm
lösdrift. Totalt studerades
20 personer under mjölkningsarbete och djurskötsel. Flertalet av dem var egna
lantbrukare respektive familjemedlemmar.
Vid fältstudierna gjordes både fysiologiska och fysikaliska mätningar. Dessutom
gjordes observationer av arbetet så att olika data kan kopplas samman med
arbetsmomenten.
De fysiologiska mätningarna omfattade hudtemperatur på olika delar av kroppen
och hjärtfrekvens. Vidare vägdes försökspersonerna och deras kläder före och efter
studien för att man skulle få någon uppfattning om svettning etc. De fysikaliska
mätningarna gällde luft- och yttemperatur samt lufthastighet i de utrymmen där
arbete utfördes samt utomhus. I Västerbotten studerades arbetstyngden genom
mätning av syreförbrukningen.
Frågeformulär utsändes till ca 140 mjölkproducenter i Norrbotten och Västerbotten
anslutna till Hälsa Sverige, med förfrågningar om eventuella svårigheter och besvär
som kan hänföras till kyla. Flera av frågorna gällde en uppskattning av hur kylan
inverkade
på arbetet. Många frågor gällde också klädseln inklusive handskar och
fotbeklädnad.
Som väntat visade det sig att kylan kan medföra stora påfrestningar på personalen
vid arbete i de studerade mjölkproduktionsanläggningarna vid kallt (respektive
mycket kallt) väder. Problem med kyla bör dock ses i ett större sammanhang.
Lantbrukare som arbetar med mjölkproduktion är utsatta för flera fysiska och
psykiska faktorer i arbetsmiljön, såsom väta, organiskt damm, belastningsbesvär
och stress. Vintertid kan kylan utgöra
ett problem som adderas till de övriga och som därmed ökar belastningen på
individen.
Klimatet i mjölkgropen kännetecknades av låg lufttemperatur, som var lägst vid
golvet, fukt, ofta drag och låga yttemperaturer. Händer och fingrar blev ofta kalla
vid mjölkning. Händerna var ofta bara 20-25 °C. Fingertemperaturen blev särskilt
låg vid mjölkning. I flera fall var den under 16 °C nästan hela arbetspasset. Fingertemperaturer
ända ner till
6 °C respektive 9 °C uppmättes vid slutet av mjölkningen i mjölkgrop med varm
respektive kall samlingsfålla.
Fot- och tåtemperaturerna minskade i många fall till oacceptabelt låg nivå. Som
anledning till att fötterna blev kalla angavs oftast problem med skyddsskor. Detta
problem hade sannolikt samband med att ofodrade gummistövlar använts i stor
omfattning när man arbetar i våt miljö. Det näst vanligaste problemet var svettiga
eller våta fötter.
Ett viktigt sätt att skydda sig mot kyla är att använda ändamålsenliga kläder.
Kläder av bomull, som suger åt sig fukt och väta lätt, användes av många. Ytterst
är ett material
med vattenavvisande egenskaper ett bättre alternativ i kall och våt omgivning.
Bomull
är inte heller lämpligt närmast kroppen vid arbete som innebär svettning. Fukten
från kroppen sugs upp i bomullen och stannar kvar vid huden. Det ger obehag och
känns
kallt då tyngre arbete med svettning övergår till ett lugnare tempo. Det finns många
syntetiska material i handeln som inte absorberar fukt. Fukten från huden kan i ett
plagg av sådant material röra sig bort från huden och vidare ut till andra klädlager.
Kroppen känns då både behagligare och varmare.
Både enkätsvar och observationer tydde på att kylan upplevdes som ett mindre
problem i gårdar med kall lösdrift, trots att många av gårdarna som ingick i
undersökningen låg i norra Sverige, som har låga vintertemperaturer. Vid kall
lösdrift anpassas sannolikt arbetet och skyddet mot kyla till låga temperaturer och
temperaturväxlingarna blir färre, vilket leder till mindre obehag av åtminstone
den anledningen. Den större erfarenheten av arbete i kyla gör förmodligen att
lantbrukarna organiserar sitt arbete på ett sätt som minimerar problemen med
kyla. Arbetet på gårdar med uppbundna djur innebär många växlingar mellan
inomhus- och utomhustemperatur. Just temperaturväxlingar angavs vara en vanlig
orsak till obehag.
Baserat på resultaten från undersökningen har rekommendationer utarbetats. Det
gäller en lång rad åtgärder för att motverka kalla händer och fötter, drag m.m.
samt hur man bör klä sig.
Publiceringsår
2002
Språk
Svenska
Publikation/Tidskrift/Serie
JTI Lantbruk & Industri
Dokumenttyp
Rapport
Förlag
JTI
Ämne
- Production Engineering, Human Work Science and Ergonomics
Status
Published
Report number
290
Forskningsgrupp
- Thermal Environment Laboratory
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 1401-4963