MOLECULAR PROFILING OF UROTHELIAL CARCINOMA

Författare

David Lindgren

Summary, in Swedish

Popular Abstract in Swedish

Varje år nydiagnostiseras cirka 2 000 personer med blåscancer i Sverige. Blåscancer drabbar främst män och är för närvarande den femte vanligaste cancerformen bland män efter prostata-, hud,- lung- och koloncancer. Risken att insjukna i blåscancer ökar med ålder och merparten av nydiagnostiserade patienter är över 60 år. Blåscancer är en heterogen sjukdom med avseende på sjukdomsförlopp. Fler än hälften (ca 75 %) av alla patienter har ytliga tumörer, d v s tumörer som endast växer i urinblåsans ytskikt. Av dessa ytliga tumörer uppvisar de flesta (ca 60 %) låg grad av cellförändring och även om dessa patienter ofta får återfall så är tumörutvecklingen sällan aggressiv och överlevnaden är över 95 % efter 5 års uppföljning. Resterande del av ytliga tumörer uppvisar högre grad av cellförändring och i denna patientgrupp är risken hög att tumören skall växa in i, eller igenom, blåsmuskulaturen (muskelinvasiv sjukdom). Ungefär en fjärdedel av alla blåscancerpatienter har redan utvecklat muskelinvasiv tumör vid diagnostillfället. För denna grupp är prognosen dålig och ungefär hälften avlider av tumörmetastaser, ofta redan inom två år.

Cancer uppstår och utvecklas som en följd av successiva förändringar (mutationer) i en cells arvsmassa (gener). I denna flerstegsprocess krävs att flera av cellens kontrollmekanismer sätts ur spel vilket slutligen leder till okontrollerad cellväxt ? en tumör bildas. Trots att många studier har genomförts i syfte att kartlägga de genetiska förändringar som orsakar blåscancer så är kunskapen fortfarande relativt begränsad. Att vidare utforska varför tumörerna uppstår och varför vissa tumörer utvecklas snabbare och mer aggressivt än andra är därför av stor betydelse.

Vi har i våra studier använt oss av så kallad microarray-teknologi. Microarray är en teknik som studerar uttrycksnivåerna av tusentals gener för varje tumörprov. Man kan således med denna teknik få en övergripande bild av vilka gensystem som är påverkade i blåscancer. Vår övergripande målsättning var att med denna metod utforska de genetiska mekanismer som ligger bakom blåscancers uppkomst samt vilka förändringar som sker vid tumörutveckling från ytlig till muskelinvasiv cancer. Identifiering av sådana förändringar kan både ge förklaring till det spridda sjukdomsförloppet som observeras hos patienter och dessutom ge möjlighet till ny diagnostik, d v s en möjlighet att identifiera de patienter som har större risk för aggressiv sjukdom.

Till grund för denna avhandling ligger fyra delarbeten. I de två första arbetena (Artikel I och II) studerades genuttrycket i tumörprov från totalt 163 patienter. Vi kunde identifiera ett antal genetiska förändringar som skiljer de mer godartade från de mer aggressiva tumörformerna. Resultat från tidigare studier har antytt att två specifika gener, FGFR3 och TP53, kan vara av betydelse får uppkomst av blåscancer. Av dessa så verkar genen FGFR3 vara viktig för uppkomst av ytliga tumörer och genen TP53 för uppkomst av muskelinvasiva tumörer. I våra studier fann vi ytterligare bevis för betydelsen av dessa gener. I Artikel I identifierade vi även en grupp av gener med betydelse för tumöråterfall. Som tidigare nämnts så har patienter diagnostiserade med muskelinvasiv sjukdom mycket dålig prognos. Vi undersökte därför specifikt denna patientgrupp och fann ett antal gener som vars förändrade uttryck kunde förutsäga överlevnad hos patienter (Artikel II). Denna kunskap innebär att man tidigt kan identifiera aggressiv tumörväxt och på så sätt urskilja de patienter med sämst prognos och som skulle dra nytta av en mer intensiv behandling.

Som tidigare nämnts så är tumöråterfall vanligt bland blåscancerpatienter. I Artikel III studerade vi därför förhållandet mellan återfallstumörer inom samma patient. Våra resultat gav ytterligare stöd till tidigare framförda teorier om hur en tumör sprids och ger upphov till återfall. Studien visade bland annat att alla tumörer hos en och samma patient uppvisar snarlika genuttrycksförändringar. Detta tyder på att tumörerna är besläktade med varandra och att de har utvecklas från en och samma genetiska förändrade ursprungscell.

Ett vanligt sätt att aktivera gener som bidrar till tumörutveckling är kopietalsförökning. Denna relativa förökning av en gens kopietal kan leda till ökat genuttryck och således ökad genaktivitet. I Artikel IV studerade vi sådana förändringar i tumörer från 38 patienter med blåcancer. Vi kunde visa att kopietalsökning av gener som CDKAL1, E2F3, SOX4, YWHAQ och YWHAZ, leder till förhöjt genuttryck och därför kan vara av betydelse för utveckling av aggressiv cancer.

Sammanfattningsvis så har våra studier av blåscancer bidragit med värdefull information om vilka genetiska system som är förändrade i blåscancer och hur blåscancer utvecklas. Vi har dessutom kunnat koppla ett antal förändringar till specifika undergrupper av tumörer, information som kan vara av betydelse för framtida molekylär diagnostik eller behandlingsformer.

Avdelning/ar