Participation and Independence in Old Age - Aspects of home and neighbourhood environments
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
Det övergripande syftet med denna avhandling var utforska de allra äldstas upplevelser av delaktighet och självständighet med speciellt fokus på hemmet och närmsta omgivningen.
Dagens debatt om åldrandet handlar mestadels om kvaliten i vård och omsorg, dess kostnader men också om bristande omsorg. Även boendefrågor debatteras, men då är det oftast bristen på s k särskilt boende som diskuteras. De allra äldsta som bor kvar hemma och kanske inte kan röra sig i någon större utsträckning utanför hemmet debatteras i media men är nästan helt osynliga i forskningen. Äldre som bor kvar hemma konsumerar både mer och oftare vård av olika slag jämfört med dem som bor i särskilt boende. Rätten att bo kvar i det egna hemmet ? kvarboendeprincipen - är en viktig princip i svensk äldreomsorg, men kunskapen är begränsad om de allra äldstas egna upplevelser om det dagliga livet i det egna hemmet. Vi vet dock att grundläggande mänskliga behov är att känna sig delaktig och självständig i vardagen. I takt med att allt fler blir allt äldre och dessutom också mer aktiva ute i samhället är det viktigt att undersöka hur de allra äldsta själva upplever delaktighet och självständighet i hemmiljön och den närmsta omgivningen. Tidigare forskning när det gäller de allra äldstas upplevelser är mycket begränsad.
Avhandlingsarbetet omfattar material från två projekt. Delstudie ett baseras på ett projekt med fokus på äldre personers prioriteringar vad gäller besök i offentliga lokaler i närheten av bostaden. Urvalet bestod av 39 personer mellan 75-84 år; samtliga bodde inom ett geografiskt avgränsat innerstadsområde i en medelstor skånsk stad. De övriga tre delstudierna baseras på den svenska delen av det europeiska projektet ENABLE-AGE, vars huvudsyfte var att undersöka hemmiljöns betydelse for delaktighet, autonomi och välbefinnande bland de allra äldsta. I Sverige deltog totalt 397 ensamboende personer i åldern 80-89 år.
Syftet med den första delstudien i avhandlingen var att undersöka vilka offentliga lokaler äldre personer önskade besöka, hur ofta, samt vad de tyckte om sin närmsta utomhusmiljö. Fler problem rapporterades utomhus längs gångstråk än inomhus i de olika offentliga lokalerna. Exempelvis rapporterades problem med ojämn beläggning pga gatsten, lutande trottoarer och för få bänkar längs gångstråken. Även förekomst av ett eller flera trappsteg, avsaknad av ledstänger och tunga dörrar in till offentliga lokaler upplevdes som hinder. Resultaten visade att de offentliga lokaler som ansågs viktiga att besöka var t ex. varuhus, post, och apotek, dvs ställen som är viktiga att kunna ta sig till för att självständigt klara vardagen. Andra ställen som ansågs viktiga var t ex. sporthall och studiecirkellokaler, ställen där man ofta upplever gemenskap med andra dvs delaktighet.
Olika sätt att uppleva delaktighet fördjupades i delstudie två. Kvalitativa djupintervjuer med fokus på de allra äldstas upplevelse av delaktighet i hemmet och den närmsta omgivningen genomfördes. Deltagarna beskrev att de upplevde delaktighet genom att känna att de var en del i ett större sammanhang. Hemmet visade sig vara mycket centralt och så länge delaktighet i aktiviteter upplevdes både utanför och i hemmet fungerade det som utgångspunkt. Ju mer deltagarna kände sig begränsade till hemmet pga sviktande hälsa, desto mer förändrades upplevelsen av delaktighet - från att uppleva delaktighet genom att aktivt delta i olika aktiviteter till att uppleva delaktighet genom att inta rollen som åskådare. I denna process växte hemmet fram som den fasta punkten för delaktighet i dagliga livet. Ur djupintervjuerna växte två dimensioner av delaktighet fram: Utförandeorienterad delaktighet och Samhörighetsorienterad delaktighet. Utförandeorienterad delaktighet upplevdes tex i samband med att man hjälpte till med något. Det kunde vara att ha ansvar för nycklarna till studiecirkellokalen eller att hjälpa grannen att handla. Det var dock viktigt att aktiviteterna utfördes med sådan kvalitet att det tillfredsställde de äldre själva. Den andra dimensionen, Samhörighetsorienterad delaktighet, upplevdes genom att känna samhörighet och gemenskap och att dela upplevelser med andra. Detta skedde dels på en aktiv nivå, som i att träffa familj och vänner eller delta i olika gruppaktiviteter, dels på en mer passiv nivå genom att befinna sig bland andra människor utanför hemmet utan att direkt interagera med dem. Samhörighetsorienterad delaktighet upplevdes dessutom genom intressen såsom att följa yngre generationers liv och leverne. De yngres intressen gjorde att de äldre upplevde sig vara en del av ett större sammanhang och fungerade således som en länk till världen utanför hemmet.
Delstudie tre baserades också på djupintervjuer och hade till syfte att fördjupa kunskapen om de allra äldstas upplevelse av självständighet i relation till hemmiljön. Hemmet visade sig vara starkt sammanlänkat med upplevelsen av självständighet och att vara självständig var högt värderat. Självständighet beskrevs av deltagarna dels som en ständig strävan att klara det dagliga livet, dels som vikten av att ha möjlighet att styra och bestämma över sin vardag. Synen på självständighet förändrades, från att klara sig själv utan hjälp från andra till möjligheten att ta beslut och ha inflytande över det dagliga livet, även om det innebar att man var beroende av andra. Så länge deltagarna upplevde att de hade möjlighet att vara med och fatta beslut om tex mat och dryck, toalettbesök och promenader beskrev de sig själva som självständiga. Resultaten indikerar att självständighet är ett komplext begrepp och att de allra äldstas syn på självständighet tangerar autonomiprincipen. Autonomiprincipen innebär att man har möjlighet att vara med och fatta beslut som rör det egna livet. Att vara beroende av någon annan borde inte behöva innebära att man fråntas sin valfrihet och inte heller ens rätt att vara med och fatta beslut inom ramen för vad man faktiskt kan besluta om.
Syftet med delstudie fyra var att undersöka huruvida det var möjligt att i ett stort datamaterial finna variabler som representerade de två dimensionerna av delaktighet som framkommit i delstudie två samt att statistiskt verifiera dem. Ytterligare ett syfte var att undersöka hur de två dimensionerna av delaktighet var relaterade till de allra äldstas syn på hemmet och närmiljön. Resultaten verifierade de två dimensionerna av delaktighet statistiskt. När det gäller förhållandet mellan delaktighet och olika delar av hemmiljön och den närmsta omgivningen visade det sig att Samhörighetsorienterad delaktighet framförallt upplevdes av dem som bodde nära släkt och vänner och/eller hade tillgång till lokala kommunikationer. Lägre grad av Samhörighetsorienterad delaktighet återfanns bland dem som uppgav att det kulturella utbudet i närmiljön var magert. Att bo nära släkt och vänner hade också betydelse för Utförandeorienterad delaktighet. Att uppfatta det egna hemmet som användbart var också av betydelse, dvs de som bodde nära släkt och vänner och i en miljö som upplevdes användbar hade också lättare för att hjälpa till med barnpassning, lättare trädgårdsarbete, matlagning, etc.
Sammanfattningsvis visade sig hemmet vara mycket betydelsefullt för de allra äldstas upplevelser av delaktighet och självständighet, på många olika sätt. I mötet med de allra äldsta räcker det inte med vetskap om deras olika förutsättningar och förmågor och vilka åtgärder som behöver göras. När man inte längre har kapacitet att utföra saker utan hjälp från andra behöver man för bibehållen känsla av både delaktighet och självständighet, ha möjlighet att ta egna beslut när det gäller den egna vardagen. Det finns betydande insatser att göra för att de allra äldsta ska kunna leva ett aktivt och så självständigt liv som möjligt, inte bara i hemmet utan också i andra miljöer där äldre vill utföra sina vardagliga aktiviteter. Med tanke på att insatser inom kommunal arbetsterapi till största delen fokuserar på äldres bostäder är det viktigt att öka medvetenheten om på vilka sätt delaktighet och självständighet upplevs bland de allra äldsta. Denna avhandling visar att både hemmet och närmiljön är viktiga aktivitetsarenor bland de allra äldsta. I förebyggande och hälsofrämjande arbete som syftar till att främja ett självständigt, autonomt liv bland de allra äldsta är det en stor utmaning att utvidga insater inom kommunal rehabilitering till att inte bara gälla hemmet utan även samhället i stort.
Det övergripande syftet med denna avhandling var utforska de allra äldstas upplevelser av delaktighet och självständighet med speciellt fokus på hemmet och närmsta omgivningen.
Dagens debatt om åldrandet handlar mestadels om kvaliten i vård och omsorg, dess kostnader men också om bristande omsorg. Även boendefrågor debatteras, men då är det oftast bristen på s k särskilt boende som diskuteras. De allra äldsta som bor kvar hemma och kanske inte kan röra sig i någon större utsträckning utanför hemmet debatteras i media men är nästan helt osynliga i forskningen. Äldre som bor kvar hemma konsumerar både mer och oftare vård av olika slag jämfört med dem som bor i särskilt boende. Rätten att bo kvar i det egna hemmet ? kvarboendeprincipen - är en viktig princip i svensk äldreomsorg, men kunskapen är begränsad om de allra äldstas egna upplevelser om det dagliga livet i det egna hemmet. Vi vet dock att grundläggande mänskliga behov är att känna sig delaktig och självständig i vardagen. I takt med att allt fler blir allt äldre och dessutom också mer aktiva ute i samhället är det viktigt att undersöka hur de allra äldsta själva upplever delaktighet och självständighet i hemmiljön och den närmsta omgivningen. Tidigare forskning när det gäller de allra äldstas upplevelser är mycket begränsad.
Avhandlingsarbetet omfattar material från två projekt. Delstudie ett baseras på ett projekt med fokus på äldre personers prioriteringar vad gäller besök i offentliga lokaler i närheten av bostaden. Urvalet bestod av 39 personer mellan 75-84 år; samtliga bodde inom ett geografiskt avgränsat innerstadsområde i en medelstor skånsk stad. De övriga tre delstudierna baseras på den svenska delen av det europeiska projektet ENABLE-AGE, vars huvudsyfte var att undersöka hemmiljöns betydelse for delaktighet, autonomi och välbefinnande bland de allra äldsta. I Sverige deltog totalt 397 ensamboende personer i åldern 80-89 år.
Syftet med den första delstudien i avhandlingen var att undersöka vilka offentliga lokaler äldre personer önskade besöka, hur ofta, samt vad de tyckte om sin närmsta utomhusmiljö. Fler problem rapporterades utomhus längs gångstråk än inomhus i de olika offentliga lokalerna. Exempelvis rapporterades problem med ojämn beläggning pga gatsten, lutande trottoarer och för få bänkar längs gångstråken. Även förekomst av ett eller flera trappsteg, avsaknad av ledstänger och tunga dörrar in till offentliga lokaler upplevdes som hinder. Resultaten visade att de offentliga lokaler som ansågs viktiga att besöka var t ex. varuhus, post, och apotek, dvs ställen som är viktiga att kunna ta sig till för att självständigt klara vardagen. Andra ställen som ansågs viktiga var t ex. sporthall och studiecirkellokaler, ställen där man ofta upplever gemenskap med andra dvs delaktighet.
Olika sätt att uppleva delaktighet fördjupades i delstudie två. Kvalitativa djupintervjuer med fokus på de allra äldstas upplevelse av delaktighet i hemmet och den närmsta omgivningen genomfördes. Deltagarna beskrev att de upplevde delaktighet genom att känna att de var en del i ett större sammanhang. Hemmet visade sig vara mycket centralt och så länge delaktighet i aktiviteter upplevdes både utanför och i hemmet fungerade det som utgångspunkt. Ju mer deltagarna kände sig begränsade till hemmet pga sviktande hälsa, desto mer förändrades upplevelsen av delaktighet - från att uppleva delaktighet genom att aktivt delta i olika aktiviteter till att uppleva delaktighet genom att inta rollen som åskådare. I denna process växte hemmet fram som den fasta punkten för delaktighet i dagliga livet. Ur djupintervjuerna växte två dimensioner av delaktighet fram: Utförandeorienterad delaktighet och Samhörighetsorienterad delaktighet. Utförandeorienterad delaktighet upplevdes tex i samband med att man hjälpte till med något. Det kunde vara att ha ansvar för nycklarna till studiecirkellokalen eller att hjälpa grannen att handla. Det var dock viktigt att aktiviteterna utfördes med sådan kvalitet att det tillfredsställde de äldre själva. Den andra dimensionen, Samhörighetsorienterad delaktighet, upplevdes genom att känna samhörighet och gemenskap och att dela upplevelser med andra. Detta skedde dels på en aktiv nivå, som i att träffa familj och vänner eller delta i olika gruppaktiviteter, dels på en mer passiv nivå genom att befinna sig bland andra människor utanför hemmet utan att direkt interagera med dem. Samhörighetsorienterad delaktighet upplevdes dessutom genom intressen såsom att följa yngre generationers liv och leverne. De yngres intressen gjorde att de äldre upplevde sig vara en del av ett större sammanhang och fungerade således som en länk till världen utanför hemmet.
Delstudie tre baserades också på djupintervjuer och hade till syfte att fördjupa kunskapen om de allra äldstas upplevelse av självständighet i relation till hemmiljön. Hemmet visade sig vara starkt sammanlänkat med upplevelsen av självständighet och att vara självständig var högt värderat. Självständighet beskrevs av deltagarna dels som en ständig strävan att klara det dagliga livet, dels som vikten av att ha möjlighet att styra och bestämma över sin vardag. Synen på självständighet förändrades, från att klara sig själv utan hjälp från andra till möjligheten att ta beslut och ha inflytande över det dagliga livet, även om det innebar att man var beroende av andra. Så länge deltagarna upplevde att de hade möjlighet att vara med och fatta beslut om tex mat och dryck, toalettbesök och promenader beskrev de sig själva som självständiga. Resultaten indikerar att självständighet är ett komplext begrepp och att de allra äldstas syn på självständighet tangerar autonomiprincipen. Autonomiprincipen innebär att man har möjlighet att vara med och fatta beslut som rör det egna livet. Att vara beroende av någon annan borde inte behöva innebära att man fråntas sin valfrihet och inte heller ens rätt att vara med och fatta beslut inom ramen för vad man faktiskt kan besluta om.
Syftet med delstudie fyra var att undersöka huruvida det var möjligt att i ett stort datamaterial finna variabler som representerade de två dimensionerna av delaktighet som framkommit i delstudie två samt att statistiskt verifiera dem. Ytterligare ett syfte var att undersöka hur de två dimensionerna av delaktighet var relaterade till de allra äldstas syn på hemmet och närmiljön. Resultaten verifierade de två dimensionerna av delaktighet statistiskt. När det gäller förhållandet mellan delaktighet och olika delar av hemmiljön och den närmsta omgivningen visade det sig att Samhörighetsorienterad delaktighet framförallt upplevdes av dem som bodde nära släkt och vänner och/eller hade tillgång till lokala kommunikationer. Lägre grad av Samhörighetsorienterad delaktighet återfanns bland dem som uppgav att det kulturella utbudet i närmiljön var magert. Att bo nära släkt och vänner hade också betydelse för Utförandeorienterad delaktighet. Att uppfatta det egna hemmet som användbart var också av betydelse, dvs de som bodde nära släkt och vänner och i en miljö som upplevdes användbar hade också lättare för att hjälpa till med barnpassning, lättare trädgårdsarbete, matlagning, etc.
Sammanfattningsvis visade sig hemmet vara mycket betydelsefullt för de allra äldstas upplevelser av delaktighet och självständighet, på många olika sätt. I mötet med de allra äldsta räcker det inte med vetskap om deras olika förutsättningar och förmågor och vilka åtgärder som behöver göras. När man inte längre har kapacitet att utföra saker utan hjälp från andra behöver man för bibehållen känsla av både delaktighet och självständighet, ha möjlighet att ta egna beslut när det gäller den egna vardagen. Det finns betydande insatser att göra för att de allra äldsta ska kunna leva ett aktivt och så självständigt liv som möjligt, inte bara i hemmet utan också i andra miljöer där äldre vill utföra sina vardagliga aktiviteter. Med tanke på att insatser inom kommunal arbetsterapi till största delen fokuserar på äldres bostäder är det viktigt att öka medvetenheten om på vilka sätt delaktighet och självständighet upplevs bland de allra äldsta. Denna avhandling visar att både hemmet och närmiljön är viktiga aktivitetsarenor bland de allra äldsta. I förebyggande och hälsofrämjande arbete som syftar till att främja ett självständigt, autonomt liv bland de allra äldsta är det en stor utmaning att utvidga insater inom kommunal rehabilitering till att inte bara gälla hemmet utan även samhället i stort.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2006
Språk
Engelska
Publikation/Tidskrift/Serie
Lund University Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
Fulltext
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Department of Health Sciences, Lund University
Ämne
- Occupational Therapy
Nyckelord
- grounded theory
- ENABLE-AGE
- home
- independence
- neighbourhood environment
- occupational therapy
- participation
- very old people
- Medicine (human and vertebrates)
- Rehabilitering (medicinsk och social)
- revalidation
- rehabilitation
- kinesitherapy
- Occupational health
- industrial medicine
- Yrkesmedicin
- arbetsmiljömedicin
- Physical medicine
- Gerontologi
- Gerontology
- Medicin (människa och djur)
- Social sciences
- Samhällsvetenskaper
Status
Published
Projekt
- Home, Health and Disability along the Process of Ageing
Forskningsgrupp
- Sustainable occupations and health in a life course perspective
Handledare
- Susanne Iwarsson
- Judith Sixsmith
- Agneta Malmgren Fänge
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 1652-8220
- ISBN: 91-85559-56-3
Försvarsdatum
15 december 2006
Försvarstid
09:00
Försvarsplats
Vårdvetenskapens Hus, Baravägen 3, Lund
Opponent
- Elizabeth Townsend (Professor)