Flätflickans revansch. Med Kulla-Gulla och Pippi Långstrump i huvudrollerna.

Författare

Hanna Johansson

Summary, in Swedish

Maria Österlund skriver i sin avhandling Förklädda flickor: könsöverskridning i 1980-talets svenska ungdomsroman (2005) att ”[f]risyren spelar en avgörande roll i flickskildringen som en markör för vilken sorts flicktyp karaktärerna tillhör”. Flätflickan är en flicktyp som länge har figurerat i barn- och ungdomslitteraturen. Flätflickan är en variant av den så kallade duktiga flickan, vilken är en litterär flickkaraktär som nuförtiden ofta beskrivs på ett negativt sätt då hon ofta har fått figurera i så kallade rådgivningsböcker. Den duktiga flickan, samt flätflickan, har därmed fått reflektera en verklighetsförankrad önskad flickroll som har ansetts bistå samt stödja en, för flickor, begränsande könsmaktsordning.
I min uppsats ämnar jag arbeta mot ett mer nyanserat sätt att se och tolka flätflickan, är hon exempelvis ’bara’ en variant av den duktiga flickan, eller är hon något mer? Mitt förhållningssätt till flätflickan som flicktyp kommer att vara både ifrågasättande och kritiskt. De primära verktyg som jag kommer att använda mig av i mitt försök att renovera begreppet är de litterära karaktärerna Kulla-Gulla, från Martha Sandwall-Bergströms Kulla-Gullaböcker (publicerad mellan 1946–1987), och Astrid Lindgrens Pippi Långstrump (1945–1948). Dessa två karaktärer har vid första anblick två saker gemensamt: deras frisyrer och det faktum att båda två är flickor. Under uppsatsen har jag för avsikt att ställa Kulla-Gulla och Pippi mot den flätflicksdefinition som finns att tillgå i uppsatsens metod- och teoridel, med mål att utmana den nuvarande uppfattningen om flätflickor.
”- Tjohej, nu kommer jag! Pippi gled utför, och hennes röda flätor flaxade omkring henne.” Och med de orden tycker jag att det är dags att fortsätta med uppsatsen!

Avdelning/ar