Staden som upplevelserum

På svenska Under perioden mellan 1955 och 1995 präglades det svenska stadsbyggandet av rationalitet och funktionsuppdelning. En bieffekt blev att staden som upplevelselandskap utarmades. I många snabbt växande svenska städer kom de "riktiga stadskvarteren" att ligga som små öar omgärdade av ett allt större modernt bebyggelselandskap. Mängder av verksamheter, invånare och besökare fortsätter dock att föredra de kvarvarande äldre stadskvarteren. Mot slutet av 1990 görs emellertid en del trevande försök att åter försöka bygga traditionella stadskvarter.