Powered mobility device use: participation and accessibility
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
Alla människor ska kunna vara delaktiga i samhället och mobilitet är viktigt för att
kunna förflytta sig i bostaden och i samhället i stort. Mobilitet gör det möjligt att vara
delaktig i olika aktiviteter som till exempel sociala aktiviteter och fritidsaktiviteter.
Den åldrande befolkningen ökar och eftersom förflyttningssvårigheter ökar med
stigande ålder, ökar även antalet förflyttningshjälpmedel som elrullstolar och
elskotrar. Ofta börjar personer med förflyttningssvårigheter att använda enklare
hjälpmedel som käpp, rollator och/eller manuell rullstol. Om det blir svårt att klara
förflyttning med sådana hjälpmedel så kan elrullstol eller elskoter vara lämpliga. En
elrullstol styrs oftast med en joystick och kan användas både inomhus och utomhus
medan en elskoter har styre och oftast används utomhus. Båda typerna av hjälpmedel
är batteridrivna. Vid behov av elrullstol/elskoter görs en individuell bedömning,
vilken oftast utförs av en arbetsterapeut. Vidare är det är vanligt att elrullstol/elskoter
kombineras med andra åtgärder som till exempel bostadsanpassning.
I Sverige är förskrivning av hjälpmedel reglerad i hälso- och sjukvårdslagen. Under
2005 levererades 28 elrullstolar/elskotrar per 10 000 invånare i Sverige. Ett ökat
antal elrullstolar/elskotrar medför i sin tur ökade kostnader för samhället. Det är
därför viktigt att elrullstol och elskoter kan användas till det som de är avsedda
att göra, dvs. att underlätta förflyttning men även att göra det möjligt att klara
vardagliga aktiviteter.
Tidigare forskning har visat att användning av elrullstol/elskoter till stor del gör det
möjligt att kunna förflytta sig och att kunna vara delaktig i vardagliga aktiviteter
men att vissa byggnader i samhället inte är tillgängliga. Vidare så finns det brister i
kunskapen om självständighet i mobilitet när man får elrullstol/ elskoter. Dessutom
behövs mer kunskap om tillgänglighet och även om anpassning av bostäder vid
användning av elrullstol och elskoter vilket i sin tur är viktig kunskap för att
möjliggöra delaktighet. Elrullstol och elskoter har till stor del studerats som ett och
samma hjälpmedel. Därför behövs mer forskning där dessa olika typer av hjälpmedel
studeras som separata hjälpmedel.
66
Avhandlingens övergripande syfte var att öka kunskapen om användning av
elrullstol och elskoter relaterat till delaktighet och tillgänglighet i olika miljöer och
bland olika grupper av användare. Ett annat syfte var att bidra till kunskapsbaserade
interventioner. Avhandlingsarbetet består av fyra delarbeten som baseras på data
från flera olika forskningsprojekt.
Syftet med den första delstudien var att utvärdera effekterna av elrullstol/elskoter
bland dem som börjar använda sådana hjälpmedel. Data samlades in vid tre tillfällen
och 34 personer (23 män och 11 kvinnor där medianåldern var 74 år) följdes under
cirka ett år. Utvärderingen gjordes med hjälp av strukturerade intervjuer utifrån
instrumentet NOMO 1.0. De effekter av förflyttningshjälpmedel som fångas med
detta instrument är förändringar avseende förflyttningsförmågan som sådan och
med hänsyn till vardagliga aktiviteter samt deltagande i samhällslivet, så kallat
förflyttningsrelaterad delaktighet. I denna studie gjordes den första bedömningen
innan deltagarna hade börjat använda sin elrullstol/elskoter, medan den andra
bedömningen gjordes efter fyra månaders användning och den tredje uppföljningen
gjordes efter 1 års användning av elrullstol/elskoter. Resultatet visade att behov
av hjälp av annan person vid förflyttning minskade vid förflyttning utomhus och
inomhus i andra byggnader än bostaden. Vidare visade resultaten att deltagarna
upplevde att det hade blivit enklare att förflytta sig. 80 % av deltagarna ansåg att
förväntningarna på hjälpmedlet hade uppfyllts. Resultaten visade också att före
deltagarna fick hjälpmedlen önskade de kunna använda dem för att komma ut, ta
sig till naturen och city, besöka familj och vänner och för sociala aktiviteter.
Syftet med delstudie två var att beskriva erfarenheter av tillgänglighet och
användning av elrullstol/elskoter i en longitudinell studie av bostadsanpassningar.
Delstudien var en fallstudie där fyra personer (en man och tre kvinnor) som hade
fått bostadsanpassning för 10 år sedan intervjuades om sina erfarenheter om
tillgängligheten i bostaden och om de bostadsanpassningar de fått. Därutöver
gjordes bedömningar av tillgängligheten i bostaden, definierad som individens
funktionsnedsättningar och hinder i miljön. Tillgänglighetsproblemen bedömdes
med instrumentet Housing Enabler. Först bedömdes individens funktionella
kapacitet och därefter förekomsten av miljöhinder i den aktuella bostaden. Sedan
beräknades graden av tillgänglighetsproblem, baserade på kombinationen av
funktionell kapacitet och miljöhinder. Resultaten visade att deltagarna hade fått
försämrad fysisk förmåga och använde mer avancerade förflyttningshjälpmedel.
Två deltagare använde elrullstol både inomhus och utomhus medan en deltagare
använde elskoter utomhus och en hade fått elskoter men hade inte börjat använda
den. Användning av mer avancerade förflyttningshjälpmedel medförde att
deltagarna hade fått ytterligare bostadsanpassningar genomförda. Resultaten visade
också att deltagarna strävade efter att kunna leva ett aktivt och socialt liv. Vidare
visade resultaten att de trots att de hade fått bostadsanpassningar inte kunde utföra
alla vardagliga aktiviteter i bostaden. Bland de miljöhinder som genererade mest
67
tillgänglighetsproblem inomhus i bostaden var hyllor/väggskåp i köket som var
högt placerade, grunda trappsteg/trappsteg med ojämnt djupt samt avsaknad av
stödhandtag i hygienutrymme.
Den tredje delstudien syftade till att beskriva hur kvinnor och män upplever
användning av elrullstol respektive elskoter i vardagliga aktiviteter i bostaden och
i samhället i stort. I fyra olika fokusgrupper diskuterade 16 deltagare (8 män och
8 kvinnor där medianåldern var 64 år) sina erfarenheter av att använda elrullstol
respektive elskoter. Resultatet visade att de till stor del själva klarade förflyttning
genom att använda dessa hjälpmedel. De beskrev också att buss och tåg och även
vissa byggnader som restauranger och bibliotek inte är tillgängliga för elrullstol
respektive skoter medan de däremot var tillgängliga för manuella rullstolar. Detta i
sin tur visar att existerande standarder för tillgänglighet behöver revideras för att göra
det möjligt att kunna använda även elrullstol/elskoter. Vidare visade resultaten att
det finns behov av att förbättra samarbetet mellan de som är involverade i åtgärder
som elrullstol/elskoter och anpassning av bostäder. Slutligen visade resultaten att
träningen för att kunna använda elrullstol respektive elskoter behöver utvecklas och
anpassas till den enskilde individen.
Syftet med den fjärde delstudien var att beskriva autonomi inomhus och utomhus
samt fysiska miljöhinder i bostaden bland elrullstols - och elskoteranvändare. Syftet
var också att studera aspekter av person och miljö samt förhållandet till autonomi. I
studien deltog 48 personer över 50 år (33 män och 15 kvinnor och där medianåldern
var 64 år) med ryggmärgsskada sedan minst 10 år. Tillgänglighetsproblem i bostaden
bedömdes även här med Housing Enabler. Resultaten visade att deltagarna upplevde
mindre begränsningar i autonomi inomhus än utomhus. Mest begränsningar i
autonomi upplevdes när det gällde att kunna åka på semester och resor när man ville
samt delta i sociala aktiviteter. De deltagare som hade levt med ryggmärgskada längre
tid upplevde bättre autonomi än de som hade levt med ryggmärgsskadan kortare
tid. Resultaten visade också att sämre autonomi upplevdes bland de deltagare som
hade miljöhindret hyllor/väggskåp högt placerade i köket. Vidare, sämre autonomi
upplevdes bland de deltagare som hade miljöhindret dörrar som inte stannar i öppet
läge/stängs snabbt.
Sammanfattningsvis visar resultaten i avhandlingen att elrullstol och elskoter
underlättar förflyttning och även att kunna vara delaktig i samhället. Resultaten
visar också att för att kunna använda dessa hjälpmedel i bostaden och kunna klara
vardagliga aktiviteter så behöver bostaden ofta anpassas. Det finns behov av ett
förbättrat samarbete mellan personer som är involverade i hjälpmedelsåtgärder som
elrullstol/elskoter och de som är involverade i anpassning av bostaden. Det finns
också behov av att anpassa standarder för tillgänglighet i byggnader, allmänna platser
samt buss och tåg för att dessa ska vara tillgängliga även för personer som använder
elrullstol/elskoter. Det är viktigt att arbetsterapeuter som har specifik kunskap inom området person, aktivitet och miljö och personer som använder elrullstol och
elskoter involveras i detta förändringsarbete.
Alla människor ska kunna vara delaktiga i samhället och mobilitet är viktigt för att
kunna förflytta sig i bostaden och i samhället i stort. Mobilitet gör det möjligt att vara
delaktig i olika aktiviteter som till exempel sociala aktiviteter och fritidsaktiviteter.
Den åldrande befolkningen ökar och eftersom förflyttningssvårigheter ökar med
stigande ålder, ökar även antalet förflyttningshjälpmedel som elrullstolar och
elskotrar. Ofta börjar personer med förflyttningssvårigheter att använda enklare
hjälpmedel som käpp, rollator och/eller manuell rullstol. Om det blir svårt att klara
förflyttning med sådana hjälpmedel så kan elrullstol eller elskoter vara lämpliga. En
elrullstol styrs oftast med en joystick och kan användas både inomhus och utomhus
medan en elskoter har styre och oftast används utomhus. Båda typerna av hjälpmedel
är batteridrivna. Vid behov av elrullstol/elskoter görs en individuell bedömning,
vilken oftast utförs av en arbetsterapeut. Vidare är det är vanligt att elrullstol/elskoter
kombineras med andra åtgärder som till exempel bostadsanpassning.
I Sverige är förskrivning av hjälpmedel reglerad i hälso- och sjukvårdslagen. Under
2005 levererades 28 elrullstolar/elskotrar per 10 000 invånare i Sverige. Ett ökat
antal elrullstolar/elskotrar medför i sin tur ökade kostnader för samhället. Det är
därför viktigt att elrullstol och elskoter kan användas till det som de är avsedda
att göra, dvs. att underlätta förflyttning men även att göra det möjligt att klara
vardagliga aktiviteter.
Tidigare forskning har visat att användning av elrullstol/elskoter till stor del gör det
möjligt att kunna förflytta sig och att kunna vara delaktig i vardagliga aktiviteter
men att vissa byggnader i samhället inte är tillgängliga. Vidare så finns det brister i
kunskapen om självständighet i mobilitet när man får elrullstol/ elskoter. Dessutom
behövs mer kunskap om tillgänglighet och även om anpassning av bostäder vid
användning av elrullstol och elskoter vilket i sin tur är viktig kunskap för att
möjliggöra delaktighet. Elrullstol och elskoter har till stor del studerats som ett och
samma hjälpmedel. Därför behövs mer forskning där dessa olika typer av hjälpmedel
studeras som separata hjälpmedel.
66
Avhandlingens övergripande syfte var att öka kunskapen om användning av
elrullstol och elskoter relaterat till delaktighet och tillgänglighet i olika miljöer och
bland olika grupper av användare. Ett annat syfte var att bidra till kunskapsbaserade
interventioner. Avhandlingsarbetet består av fyra delarbeten som baseras på data
från flera olika forskningsprojekt.
Syftet med den första delstudien var att utvärdera effekterna av elrullstol/elskoter
bland dem som börjar använda sådana hjälpmedel. Data samlades in vid tre tillfällen
och 34 personer (23 män och 11 kvinnor där medianåldern var 74 år) följdes under
cirka ett år. Utvärderingen gjordes med hjälp av strukturerade intervjuer utifrån
instrumentet NOMO 1.0. De effekter av förflyttningshjälpmedel som fångas med
detta instrument är förändringar avseende förflyttningsförmågan som sådan och
med hänsyn till vardagliga aktiviteter samt deltagande i samhällslivet, så kallat
förflyttningsrelaterad delaktighet. I denna studie gjordes den första bedömningen
innan deltagarna hade börjat använda sin elrullstol/elskoter, medan den andra
bedömningen gjordes efter fyra månaders användning och den tredje uppföljningen
gjordes efter 1 års användning av elrullstol/elskoter. Resultatet visade att behov
av hjälp av annan person vid förflyttning minskade vid förflyttning utomhus och
inomhus i andra byggnader än bostaden. Vidare visade resultaten att deltagarna
upplevde att det hade blivit enklare att förflytta sig. 80 % av deltagarna ansåg att
förväntningarna på hjälpmedlet hade uppfyllts. Resultaten visade också att före
deltagarna fick hjälpmedlen önskade de kunna använda dem för att komma ut, ta
sig till naturen och city, besöka familj och vänner och för sociala aktiviteter.
Syftet med delstudie två var att beskriva erfarenheter av tillgänglighet och
användning av elrullstol/elskoter i en longitudinell studie av bostadsanpassningar.
Delstudien var en fallstudie där fyra personer (en man och tre kvinnor) som hade
fått bostadsanpassning för 10 år sedan intervjuades om sina erfarenheter om
tillgängligheten i bostaden och om de bostadsanpassningar de fått. Därutöver
gjordes bedömningar av tillgängligheten i bostaden, definierad som individens
funktionsnedsättningar och hinder i miljön. Tillgänglighetsproblemen bedömdes
med instrumentet Housing Enabler. Först bedömdes individens funktionella
kapacitet och därefter förekomsten av miljöhinder i den aktuella bostaden. Sedan
beräknades graden av tillgänglighetsproblem, baserade på kombinationen av
funktionell kapacitet och miljöhinder. Resultaten visade att deltagarna hade fått
försämrad fysisk förmåga och använde mer avancerade förflyttningshjälpmedel.
Två deltagare använde elrullstol både inomhus och utomhus medan en deltagare
använde elskoter utomhus och en hade fått elskoter men hade inte börjat använda
den. Användning av mer avancerade förflyttningshjälpmedel medförde att
deltagarna hade fått ytterligare bostadsanpassningar genomförda. Resultaten visade
också att deltagarna strävade efter att kunna leva ett aktivt och socialt liv. Vidare
visade resultaten att de trots att de hade fått bostadsanpassningar inte kunde utföra
alla vardagliga aktiviteter i bostaden. Bland de miljöhinder som genererade mest
67
tillgänglighetsproblem inomhus i bostaden var hyllor/väggskåp i köket som var
högt placerade, grunda trappsteg/trappsteg med ojämnt djupt samt avsaknad av
stödhandtag i hygienutrymme.
Den tredje delstudien syftade till att beskriva hur kvinnor och män upplever
användning av elrullstol respektive elskoter i vardagliga aktiviteter i bostaden och
i samhället i stort. I fyra olika fokusgrupper diskuterade 16 deltagare (8 män och
8 kvinnor där medianåldern var 64 år) sina erfarenheter av att använda elrullstol
respektive elskoter. Resultatet visade att de till stor del själva klarade förflyttning
genom att använda dessa hjälpmedel. De beskrev också att buss och tåg och även
vissa byggnader som restauranger och bibliotek inte är tillgängliga för elrullstol
respektive skoter medan de däremot var tillgängliga för manuella rullstolar. Detta i
sin tur visar att existerande standarder för tillgänglighet behöver revideras för att göra
det möjligt att kunna använda även elrullstol/elskoter. Vidare visade resultaten att
det finns behov av att förbättra samarbetet mellan de som är involverade i åtgärder
som elrullstol/elskoter och anpassning av bostäder. Slutligen visade resultaten att
träningen för att kunna använda elrullstol respektive elskoter behöver utvecklas och
anpassas till den enskilde individen.
Syftet med den fjärde delstudien var att beskriva autonomi inomhus och utomhus
samt fysiska miljöhinder i bostaden bland elrullstols - och elskoteranvändare. Syftet
var också att studera aspekter av person och miljö samt förhållandet till autonomi. I
studien deltog 48 personer över 50 år (33 män och 15 kvinnor och där medianåldern
var 64 år) med ryggmärgsskada sedan minst 10 år. Tillgänglighetsproblem i bostaden
bedömdes även här med Housing Enabler. Resultaten visade att deltagarna upplevde
mindre begränsningar i autonomi inomhus än utomhus. Mest begränsningar i
autonomi upplevdes när det gällde att kunna åka på semester och resor när man ville
samt delta i sociala aktiviteter. De deltagare som hade levt med ryggmärgskada längre
tid upplevde bättre autonomi än de som hade levt med ryggmärgsskadan kortare
tid. Resultaten visade också att sämre autonomi upplevdes bland de deltagare som
hade miljöhindret hyllor/väggskåp högt placerade i köket. Vidare, sämre autonomi
upplevdes bland de deltagare som hade miljöhindret dörrar som inte stannar i öppet
läge/stängs snabbt.
Sammanfattningsvis visar resultaten i avhandlingen att elrullstol och elskoter
underlättar förflyttning och även att kunna vara delaktig i samhället. Resultaten
visar också att för att kunna använda dessa hjälpmedel i bostaden och kunna klara
vardagliga aktiviteter så behöver bostaden ofta anpassas. Det finns behov av ett
förbättrat samarbete mellan personer som är involverade i hjälpmedelsåtgärder som
elrullstol/elskoter och de som är involverade i anpassning av bostaden. Det finns
också behov av att anpassa standarder för tillgänglighet i byggnader, allmänna platser
samt buss och tåg för att dessa ska vara tillgängliga även för personer som använder
elrullstol/elskoter. Det är viktigt att arbetsterapeuter som har specifik kunskap inom området person, aktivitet och miljö och personer som använder elrullstol och
elskoter involveras i detta förändringsarbete.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2014
Språk
Engelska
Publikation/Tidskrift/Serie
Lund University Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
Volym
2014:96
Fulltext
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Active and Healthy Ageing Research Group, Lund university
Ämne
- Gerontology, specializing in Medical and Health Sciences
Nyckelord
- autonomy
- environmental barrier
- focus groups
- housing adaptation
- housing enabler
- independence
- mobility
- mobility-related participation
- occupational therapy
- powered scooter
- powered wheelchair
- spinal cord injury
Status
Published
Projekt
- Home, Health and Disability along the Process of Ageing
Forskningsgrupp
- Active and Healthy Ageing Research Group
Handledare
- Susanne Iwarsson
- Åse Brandt
- Eva Månsson Lexell
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 1652-8220
- ISBN: 978-91-7619-025-8
Försvarsdatum
26 september 2014
Försvarstid
13:00
Försvarsplats
Hörsal 1, Health Sciences Centre, Barav 3, Lund
Opponent
- Margareta Lilja