Sentential Object Complements in Modern Standard Arabic
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
Satser i objektsposition i modern standardarabiska.
MODERN STANDARDARABISKA
Arabiska talas idag av ca 200 miljoner människor från Marocko och Mauretanien i väster till Irak och Oman i öster. De talade varianterna av språket skiljer sig åt ganska mycket, men man har ett gemensamt skriftspråk. Den moderna varianten av skriftspråket kallas ofta modern standardarabiska och den skiljer sig från den klassiska arabiskan i såväl ordförråd som syntax (struktur). Förändringarna i ordförrådet är mest påtagliga, och många har tagit för givet att de syntaktiska skillnaderna är så små att man inte behöver ta hänsyn till dem när man studerar det arabiska skriftspråket. Flera av de studier i modern standardarabiska som har gjorts är därför inte begränsade till en viss period i språkets utveckling utan hämtar material från såväl klassisk som modern tid.
I takt med att läskunnigheten har ökat har mängden skönlitteratur fullkomligt exploderat. Dagens författare kommer från alla kategorier i samhället och har, till skillnad från författarna vid förra sekelskiftet, inte alltid en klassisk skolning i grammatik. Dessutom används språket i alla tidningar, i många radio- och tv-utsändningar, i politiska tal och i bruksanvisningar till tvättmedel och videoapparater etc. Det är därför rimligt att anta att de klassiska reglernas grepp om språket försvagats och att språket genom denna rika användning förändrats även till sin struktur. För att ta reda på hur modern standardarabiska skiljer sig från den klassiska arabiskan behöver vi göra studier som bara grundar sig på litteratur från modern tid. Sedan kan vi jämföra resultaten med förhållandena i klassisk litteratur.
Den här avhandlingen bygger på litteratur som publicerats under 50- och 60-talen. Jag har läst drygt 1000 sidor skönlitterär text och ur denna text valt ut ett slags satser som jag undersökt närmare, sk. komplementsatser.
KOMPLEMENTSATSER
I satsen "Ebba läser en bok" är 'Ebba' subjekt och 'en bok' objekt till predikatet 'läsa'. Vi kan också använda satser som subjekt och objekt. Sådana satser kallas för komplementsatser och är ett slags underordnade satser (bisatser):
1. [Att läsa en bok] stimulerar fantasin.
2. Ebba läser [att körsbärsträden blommar i Japan]
I det första exemplet står satsen "Att läsa en bok" som subjekt till predikatet 'stimulera', och i det andra exemplet har vi en sats "att körsbärsträden blommar i Japan" som objekt till predikatet 'läsa'. Satsen "att körsbärsträden blommar i Japan" har samma funktion i den överordnade satsen som 'en bok' har i det allra första exemplet jag gav: "Ebba läser en bok".
Komplementsatser kan se lite olika ut:
3. Ingrid sa [att hon skulle resa till Damaskus].
4. Kristina hörde [att Ingrid skulle resa].
5. En förkylning hindrade Kristina [att resa].
6. Kristina bad Ingrid [köpa tyger].
I exempel 3 och 4 är komplementsatserna fullständiga satser som innehåller både subjekt och objekt. Dessa satser skulle kunna fungera självständigt som huvudsatser:
7. Hon skulle resa till Damaskus.
8. Ingrid skulle resa.
I exempel 5 och 6 saknas subjektet och komplementsatserna är ofullständiga satser:
9. resa
10. köpa tyger
Subjektet till 'köpa' och 'resa' är underförstått och behöver inte nämnas i komplementsatsen eftersom det överensstämmer med objektet i huvudsatsen 'henne' respektive 'Kristina'. En annan skillnad mellan komplementsatserna i exempel 3-5 och komplementsatsen i exempel 6 är att de förra inleds med 'att', en subjuktion som markerar var komplementsatsen börjar. Exempel 6 saknar subjuktion.
På liknande sätt har arabiskan flera olika typer av komplementsater. I min avhandling har jag kartlagt vilka olika typer av komplementsater i objektsposition som finns i modern standardarabiska, och beskrivit dem. Jag har också studerat vilken roll betydelsen hos huvudsatsens predikat har för vilken typ av komplementsats som används. Tre klasser av huvudsatspredikat har undersökts: predikat som uttrycker manipulation (tex. `amara, 'beordra' och `ajbara, 'tvinga'), kognition (tex. ra`â, 'se' och ´alima, 'veta', 'få veta), och yttrande (tex. qâla, 'säga' och `ajâba, 'svara'). Studien visar att valet av komplementsatstyp i arabiskan i ganska hög grad bestäms av betydelsen hos huvudsatspredikatet. De allra flesta huvudsatspredikat har ett ganska begränsat betydelseomfång en ganska begränsad semantisk räckvidd, och kombineras bara med en eller ett par typer av komplementsats. Sambandet mellan semantiken betydelsen hos huvudsatspredikatet och syntaxen formen hos komplementsatsen är systematiskt och "utnyttjas" av språket. Sålunda finns det ett litet antal predikat som kan skifta betydelse beroende på vilken typ av komplementsats de kombineras med. På detta sätt kan både små och stora betydelseskillnader åstadkommas. Ett och samma predikat kan användas för att uttrycka såväl manipulation som yttrande. Genom att välja olika typer av komplementsatser kan man också uttrycka om en sinnesförnimmelse eller en manipulation är direkt eller inte. Liknande förhållanden gäller för svenskan. Jämför exempel 11 där rekommendationen är direkt med exempel 12 där ordern förmedlas via någon annan:
11. Läkaren rekommenderade patienten [att vila].
12. Läkaren rekommenderade [att patienten skulle vila].
Arabiskan använder sig framför allt av två subjuktioner, två motsvarigheter till svenskans 'att', för att inleda komplementsatser. För att tala om när man ska använda den ena eller den andra av dessa subjuktioner brukar läroboks- och grammatikboksförfattare för var och en av dem ge exempel på en rad olika huvudsatspredikat som följs av respektive subjunktion. Ofta slutar man uppställningen med påpekandet att det också finns ett antal predikat som kan följas av den ena eller den andra. Vincent Cantarino, som gjorde en undersökning av syntaxen i arabisk litteratur från förra sekelskiftet, kom fram till att språket började utveckla ett mer systematiskt bruk av de båda komplementerarna, men att man ännu inte kommit dithän att klara regler kunde ges. Det enda som man brukar vara överens om är att den ena subjunktionen används för utsagor om faktiska förhållanden, medan den andra används när något är osäkert, önskat eller framtida. Den undersökning jag presenterar i avhandlingens sista kapitel visar att språket, bara några decennier efter den period Cantarino undersökte, har kommit fram till ett tämligen systematiskt bruk av dessa subjunktioner. Manipulativa predikat väljer den ena medan yttrandepredikat tar den andra. Kognitiva predikat använder båda, men det är vissa specifika kategorier bland de kognitiva predikaten som föredrar den ena subjuktionen och andra kategorier av predikat som väljer den andra. Studien visar också vilka huvudsatspredikat som tar komplement utan subjunktion och ger förslag till förklaringar till varför ett visst predikat väljer den ena eller den andra komplementtypen.
Satser i objektsposition i modern standardarabiska.
MODERN STANDARDARABISKA
Arabiska talas idag av ca 200 miljoner människor från Marocko och Mauretanien i väster till Irak och Oman i öster. De talade varianterna av språket skiljer sig åt ganska mycket, men man har ett gemensamt skriftspråk. Den moderna varianten av skriftspråket kallas ofta modern standardarabiska och den skiljer sig från den klassiska arabiskan i såväl ordförråd som syntax (struktur). Förändringarna i ordförrådet är mest påtagliga, och många har tagit för givet att de syntaktiska skillnaderna är så små att man inte behöver ta hänsyn till dem när man studerar det arabiska skriftspråket. Flera av de studier i modern standardarabiska som har gjorts är därför inte begränsade till en viss period i språkets utveckling utan hämtar material från såväl klassisk som modern tid.
I takt med att läskunnigheten har ökat har mängden skönlitteratur fullkomligt exploderat. Dagens författare kommer från alla kategorier i samhället och har, till skillnad från författarna vid förra sekelskiftet, inte alltid en klassisk skolning i grammatik. Dessutom används språket i alla tidningar, i många radio- och tv-utsändningar, i politiska tal och i bruksanvisningar till tvättmedel och videoapparater etc. Det är därför rimligt att anta att de klassiska reglernas grepp om språket försvagats och att språket genom denna rika användning förändrats även till sin struktur. För att ta reda på hur modern standardarabiska skiljer sig från den klassiska arabiskan behöver vi göra studier som bara grundar sig på litteratur från modern tid. Sedan kan vi jämföra resultaten med förhållandena i klassisk litteratur.
Den här avhandlingen bygger på litteratur som publicerats under 50- och 60-talen. Jag har läst drygt 1000 sidor skönlitterär text och ur denna text valt ut ett slags satser som jag undersökt närmare, sk. komplementsatser.
KOMPLEMENTSATSER
I satsen "Ebba läser en bok" är 'Ebba' subjekt och 'en bok' objekt till predikatet 'läsa'. Vi kan också använda satser som subjekt och objekt. Sådana satser kallas för komplementsatser och är ett slags underordnade satser (bisatser):
1. [Att läsa en bok] stimulerar fantasin.
2. Ebba läser [att körsbärsträden blommar i Japan]
I det första exemplet står satsen "Att läsa en bok" som subjekt till predikatet 'stimulera', och i det andra exemplet har vi en sats "att körsbärsträden blommar i Japan" som objekt till predikatet 'läsa'. Satsen "att körsbärsträden blommar i Japan" har samma funktion i den överordnade satsen som 'en bok' har i det allra första exemplet jag gav: "Ebba läser en bok".
Komplementsatser kan se lite olika ut:
3. Ingrid sa [att hon skulle resa till Damaskus].
4. Kristina hörde [att Ingrid skulle resa].
5. En förkylning hindrade Kristina [att resa].
6. Kristina bad Ingrid [köpa tyger].
I exempel 3 och 4 är komplementsatserna fullständiga satser som innehåller både subjekt och objekt. Dessa satser skulle kunna fungera självständigt som huvudsatser:
7. Hon skulle resa till Damaskus.
8. Ingrid skulle resa.
I exempel 5 och 6 saknas subjektet och komplementsatserna är ofullständiga satser:
9. resa
10. köpa tyger
Subjektet till 'köpa' och 'resa' är underförstått och behöver inte nämnas i komplementsatsen eftersom det överensstämmer med objektet i huvudsatsen 'henne' respektive 'Kristina'. En annan skillnad mellan komplementsatserna i exempel 3-5 och komplementsatsen i exempel 6 är att de förra inleds med 'att', en subjuktion som markerar var komplementsatsen börjar. Exempel 6 saknar subjuktion.
På liknande sätt har arabiskan flera olika typer av komplementsater. I min avhandling har jag kartlagt vilka olika typer av komplementsater i objektsposition som finns i modern standardarabiska, och beskrivit dem. Jag har också studerat vilken roll betydelsen hos huvudsatsens predikat har för vilken typ av komplementsats som används. Tre klasser av huvudsatspredikat har undersökts: predikat som uttrycker manipulation (tex. `amara, 'beordra' och `ajbara, 'tvinga'), kognition (tex. ra`â, 'se' och ´alima, 'veta', 'få veta), och yttrande (tex. qâla, 'säga' och `ajâba, 'svara'). Studien visar att valet av komplementsatstyp i arabiskan i ganska hög grad bestäms av betydelsen hos huvudsatspredikatet. De allra flesta huvudsatspredikat har ett ganska begränsat betydelseomfång en ganska begränsad semantisk räckvidd, och kombineras bara med en eller ett par typer av komplementsats. Sambandet mellan semantiken betydelsen hos huvudsatspredikatet och syntaxen formen hos komplementsatsen är systematiskt och "utnyttjas" av språket. Sålunda finns det ett litet antal predikat som kan skifta betydelse beroende på vilken typ av komplementsats de kombineras med. På detta sätt kan både små och stora betydelseskillnader åstadkommas. Ett och samma predikat kan användas för att uttrycka såväl manipulation som yttrande. Genom att välja olika typer av komplementsatser kan man också uttrycka om en sinnesförnimmelse eller en manipulation är direkt eller inte. Liknande förhållanden gäller för svenskan. Jämför exempel 11 där rekommendationen är direkt med exempel 12 där ordern förmedlas via någon annan:
11. Läkaren rekommenderade patienten [att vila].
12. Läkaren rekommenderade [att patienten skulle vila].
Arabiskan använder sig framför allt av två subjuktioner, två motsvarigheter till svenskans 'att', för att inleda komplementsatser. För att tala om när man ska använda den ena eller den andra av dessa subjuktioner brukar läroboks- och grammatikboksförfattare för var och en av dem ge exempel på en rad olika huvudsatspredikat som följs av respektive subjunktion. Ofta slutar man uppställningen med påpekandet att det också finns ett antal predikat som kan följas av den ena eller den andra. Vincent Cantarino, som gjorde en undersökning av syntaxen i arabisk litteratur från förra sekelskiftet, kom fram till att språket började utveckla ett mer systematiskt bruk av de båda komplementerarna, men att man ännu inte kommit dithän att klara regler kunde ges. Det enda som man brukar vara överens om är att den ena subjunktionen används för utsagor om faktiska förhållanden, medan den andra används när något är osäkert, önskat eller framtida. Den undersökning jag presenterar i avhandlingens sista kapitel visar att språket, bara några decennier efter den period Cantarino undersökte, har kommit fram till ett tämligen systematiskt bruk av dessa subjunktioner. Manipulativa predikat väljer den ena medan yttrandepredikat tar den andra. Kognitiva predikat använder båda, men det är vissa specifika kategorier bland de kognitiva predikaten som föredrar den ena subjuktionen och andra kategorier av predikat som väljer den andra. Studien visar också vilka huvudsatspredikat som tar komplement utan subjunktion och ger förslag till förklaringar till varför ett visst predikat väljer den ena eller den andra komplementtypen.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2002
Språk
Engelska
Publikation/Tidskrift/Serie
Studia Orientalia Lundensia, Nova Series
Volym
2
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Almqvist & Wiksell International
Ämne
- Languages and Literature
Nyckelord
- Arabic
- Modern Standard Arabic
- Linguistics
- Lingvistik
- Grammar
- semiotics
- semantics
- Grammatik
- Baskien samt sumeriska
- semantik
- syntax
- semiotik
- Languages and literatures of Asia Minor
- Caucasian languages and literatures
- `an and `anna.
- syntactic-semantic correlations
- subordinate clause
- functionalistic linguistics
- sentential object complements
- corpus-based study
- complement-taking predicates
- complementizer
- complementation
- complementiser
- Basque
- Sumerian
- Språk och litteratur från Mellanöstern och Kaukasien
Status
Published
Handledare
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 0281-4528
- ISBN: 91-22-01966-9
Försvarsdatum
18 maj 2002
Försvarstid
10:15
Försvarsplats
Edens hörsal, Paradisgatan 5.
Opponent
- Clive Holes (Prof)