Häktning får inte användas som ett universalmedel
Författare
Summary, in Swedish
Under senare tid har det från olika håll påtalats att det finns allvarliga brister i det svenska häktningssystemet. Debatten har varit livlig och främst gällt det faktum att vi i svensk rätt inte har någon bortre gräns för hur lång tid en misstänkt kan vara häktad. Det har också hävdats att restriktionerna i samband med häktning ofta är alltför hårda och att de tillämpas på ett slentrianmässigt sätt. Man har särskilt uppmärksammat att sådana brister i systemet kan få allvarliga konsekvenser för bland annat personer med psykisk ohälsa och för unga som placeras i häkte. Denna omfattande kritik, som – i vart fall när det gäller de långa häktningstiderna – tycks vara samstämmig, har kommit från så vitt skilda håll som FN:s tortyrkommitté, företrädare för kriminalvården, advokatsamfundet och journalister. Häktningen är den mest ingripande tvångsåtgärd som står till buds vid en brottsutredning. Den bör användas med eftertänksamhet och i enlighet med tydligt uttalade syften. Häktning får inte användas som ett universalmedel för allehanda ändamål, låt vara att sådana ändamål i sig kan vara lovvärda. Det är därför viktigt att det avsätts resurser för att såväl forskare som lagstiftare ska kunna beredas tillfälle att finna lösningar på de uppmärksammade problemen.
Publiceringsår
2014-12-26
Språk
Svenska
Sidor
5-5
Publikation/Tidskrift/Serie
Dagens Nyheter
Dokumenttyp
Tidningsartikel
Förlag
Dagens Nyheter
Ämne
- Law (excluding Law and Society)
Nyckelord
- Häktning
- Straffprocessrätt
- Criminal law
- Criminal procedure
Status
Published
Forskningsgrupp
- Law and Vulnerabilities
- Human Rights Law
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISSN: 1101-2447