Mellan systerskap och behandling : Omförhandlingar inom ett förändrat stödfält för våldsutsatta kvinnor
Between Sisterhood and Treatment : Renegotiations in a Changed Support Field for Abused Women
Författare
Summary, in Swedish
Stöd till våldsutsatta kvinnor har historiskt sett varit en uppgift för ideellt arbetande kvinnor på kvinnojourer. De senaste två decennierna har kommunernas ansvar för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld förtydligats. Runt om i landet har kommuner gjort satsningar för att höja kompetensen kring våld i nära relationer och för att förbättra samverkan. I vissa fall har personer med ett övergripande ansvar för frågan anställts. Flera kommuner har initierat specialiserade mottagningar för våld i nära relationer, ibland riktade till kvinnor och män som både våldsutsatta och förövare. Inrättandet av dessa kommunala enheter bryter av mot kvinnojourernas etablerade arbetssätt och problemförståelser.
Det övergripande syftet med denna doktorsavhandling är att undersöka arbetet med våldsutsatta kvinnor inom detta ”stödfält” och fördjupa kunskapen om interna spänningar samt kopplingar mellan lokala stödpraktiker och olika sätt att förstå våld. Med hjälp av ett etnografiskt inspirerat fältarbete har flera typer av empiriskt material samlats in. Empirin bygger på 24 intervjuer, enskilda och i grupp, med 32 personer från fem kvinnojourer och tre specialenheter, deltagande observationer på en kvinnojour och en specialenhet samt dokument. Dessutom har ett enkätmaterial samlats in. Enkäten distribuerades till 320 verksamheter: kvinnojourer, brottsofferjourer och kommunala enheter. 207 besvarade enkäter kvarstod efter att ofullständiga svar tagits bort.
Studien visar att frågan om våld mot kvinnor har institutionaliserats i svensk politik och att två våldförståelser – en strukturell könsmaktsförståelse och en relationell familjevåldsförståelse – präglar frågans framväxt. Jourkvinnor inom lokala jourer hade en tung administrativ arbetsbörda och ägnade förhållandevis lite tid åt opinionsbildning. De arbetade nära socialtjänsten och arbetsuppgifter som traditionellt inte förknippas med ideella organisationer – exempelvis journalföring och orosanmälningar om barn – föreföll okontroversiella. Kärnvärden såsom anonymitet för kvinnor, systerskap och oberoende jourer utmanades. Behandling i form av samtal framstod som den främsta insatsen på de kommunala specialenheterna och bland behandlarna fanns ett avståndstagande från praktiskt stödarbete. Det gjordes en åtskillnad mellan ”professionell samtalsbehandling”, underbyggd av olika arbetsmetoder och manualer, och kvinnojourernas arbete som framställdes som centrerat kring praktiskt omhändertagande och boende. En liknande åtskillnad gjordes mellan den egna könsintegrerade ansatsen och stödverksamheter för bara kvinnor. Inom specialenheterna framträdde vissa grupper av stödsökande som mer ideala än andra i relation till verksamheternas inriktning. Två, stundtals motstridiga, stödideal genomsyrade arbetet med våldsutsatta kvinnor på stödfältet: ett kvinnoemancipatoriskt och ett behandlingsfokuserat. Det kvinnoemancipatoriska stödidealet handlade om att frigöra kvinnor genom att tro på deras livsberättelser, avlasta dem från skuld och främja det egna beslutsfattandet. Det behandlingsfokuserade stödidealet syftade till att kvinnor skulle ta ansvar för sina relationer, skydd av barn och för att förändra sitt beteende. Vidare visar studien att vissa kvinnor riskerade att exkluderas från stödinsatser på stödfältet medan andra inte ansågs lämpliga att arbeta som jourkvinnor. Den övergripande analysen pekade mot att stödfältet präglades av en relationell familjevåldsförståelse, snarare än en könsmaktsanalys, och att stödfältet kommit att slukas upp av socialtjänsten.
Det övergripande syftet med denna doktorsavhandling är att undersöka arbetet med våldsutsatta kvinnor inom detta ”stödfält” och fördjupa kunskapen om interna spänningar samt kopplingar mellan lokala stödpraktiker och olika sätt att förstå våld. Med hjälp av ett etnografiskt inspirerat fältarbete har flera typer av empiriskt material samlats in. Empirin bygger på 24 intervjuer, enskilda och i grupp, med 32 personer från fem kvinnojourer och tre specialenheter, deltagande observationer på en kvinnojour och en specialenhet samt dokument. Dessutom har ett enkätmaterial samlats in. Enkäten distribuerades till 320 verksamheter: kvinnojourer, brottsofferjourer och kommunala enheter. 207 besvarade enkäter kvarstod efter att ofullständiga svar tagits bort.
Studien visar att frågan om våld mot kvinnor har institutionaliserats i svensk politik och att två våldförståelser – en strukturell könsmaktsförståelse och en relationell familjevåldsförståelse – präglar frågans framväxt. Jourkvinnor inom lokala jourer hade en tung administrativ arbetsbörda och ägnade förhållandevis lite tid åt opinionsbildning. De arbetade nära socialtjänsten och arbetsuppgifter som traditionellt inte förknippas med ideella organisationer – exempelvis journalföring och orosanmälningar om barn – föreföll okontroversiella. Kärnvärden såsom anonymitet för kvinnor, systerskap och oberoende jourer utmanades. Behandling i form av samtal framstod som den främsta insatsen på de kommunala specialenheterna och bland behandlarna fanns ett avståndstagande från praktiskt stödarbete. Det gjordes en åtskillnad mellan ”professionell samtalsbehandling”, underbyggd av olika arbetsmetoder och manualer, och kvinnojourernas arbete som framställdes som centrerat kring praktiskt omhändertagande och boende. En liknande åtskillnad gjordes mellan den egna könsintegrerade ansatsen och stödverksamheter för bara kvinnor. Inom specialenheterna framträdde vissa grupper av stödsökande som mer ideala än andra i relation till verksamheternas inriktning. Två, stundtals motstridiga, stödideal genomsyrade arbetet med våldsutsatta kvinnor på stödfältet: ett kvinnoemancipatoriskt och ett behandlingsfokuserat. Det kvinnoemancipatoriska stödidealet handlade om att frigöra kvinnor genom att tro på deras livsberättelser, avlasta dem från skuld och främja det egna beslutsfattandet. Det behandlingsfokuserade stödidealet syftade till att kvinnor skulle ta ansvar för sina relationer, skydd av barn och för att förändra sitt beteende. Vidare visar studien att vissa kvinnor riskerade att exkluderas från stödinsatser på stödfältet medan andra inte ansågs lämpliga att arbeta som jourkvinnor. Den övergripande analysen pekade mot att stödfältet präglades av en relationell familjevåldsförståelse, snarare än en könsmaktsanalys, och att stödfältet kommit att slukas upp av socialtjänsten.
Avdelning/ar
Publiceringsår
2017-02-16
Språk
Svenska
Fulltext
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Lund University
Ämne
- Other Social Sciences
- Social Work
Nyckelord
- Våld i nära relationer
- våldsutsatta kvinnor
- kvinnojour
- socialtjänsten
- stöd
- samtal
- behandling
- violence in intimate relationships
- abused women
- women's shelter
- social services
- support
- counselling
Status
Published
Handledare
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISBN: 978-91-89604-57-5
Försvarsdatum
10 mars 2017
Försvarstid
10:15
Försvarsplats
Edens hörsal (auditorium), Paradisgatan 5H, Lund
Opponent
- Viveka Enander (PhD)