Att byta ut skadliga kemikalier : substitutionsprincipen - en miljörättslig analys
The substitution of hazardous chemicals - An analysis of environmental law
Författare
Summary, in Swedish
Popular Abstract in Swedish
Avhandlingen behandlar substitutionsprincipen som den är formulerad i utbytesregeln i lagen om kemiska produkter. Denna lagregel tolkas med utgångspunkt i dess kontext i kemikalielagstiftningen. I avhandlingen klarläggs vad utbytesregeln innebär för den som hanterar kemikalier. Myndigheternas förvaltningsrättsliga befogenheter att genomdriva substitutionsprincipen undersöks, liksom olika subjekts kompetens att aktivera regeln. Kunskapen om risker med hantering av kemikalier är begränsad. Genom analys av utbytesregelns och av tillgängliga fakta, och genom en korrekt tillämpning av försiktighetsprincipen, är det dock möjligt att i många situationer nå kunskap som är tillräckligt tillförlitlig för att man skall kunna tillämpa regeln, också med hänsyn till legalitets- och rättssäkerhetsöverväganden. I avhandlingen argumenteras för att EU:s medlemsstater, då sekundärrätt saknas, har kompetens att upprätthålla en nationell ambitionsnivå för miljöskyddet och att i icke obetydlig utsträckning vidta åtgärder i enlighet med denna, t.ex. substitution av skadliga kemikalier, även om sådana åtgärder skulle innebära restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna. Studien visar att utbytesregeln i lagen om kemiska produkter är tämligen väl utformad, men också att genomförandet av regeln är otillräckligt. I avhandlingen diskuteras frågor rörande möjligheten att förbättra utbytesregeln och dess implementering, med syfte att den skall fungera som ett ändamålsenligt styrinstrument i riktning mot hållbar utveckling och hållbar kemikaliehantering.
Avhandlingen behandlar substitutionsprincipen som den är formulerad i utbytesregeln i lagen om kemiska produkter. Denna lagregel tolkas med utgångspunkt i dess kontext i kemikalielagstiftningen. I avhandlingen klarläggs vad utbytesregeln innebär för den som hanterar kemikalier. Myndigheternas förvaltningsrättsliga befogenheter att genomdriva substitutionsprincipen undersöks, liksom olika subjekts kompetens att aktivera regeln. Kunskapen om risker med hantering av kemikalier är begränsad. Genom analys av utbytesregelns och av tillgängliga fakta, och genom en korrekt tillämpning av försiktighetsprincipen, är det dock möjligt att i många situationer nå kunskap som är tillräckligt tillförlitlig för att man skall kunna tillämpa regeln, också med hänsyn till legalitets- och rättssäkerhetsöverväganden. I avhandlingen argumenteras för att EU:s medlemsstater, då sekundärrätt saknas, har kompetens att upprätthålla en nationell ambitionsnivå för miljöskyddet och att i icke obetydlig utsträckning vidta åtgärder i enlighet med denna, t.ex. substitution av skadliga kemikalier, även om sådana åtgärder skulle innebära restriktioner i handeln mellan medlemsstaterna. Studien visar att utbytesregeln i lagen om kemiska produkter är tämligen väl utformad, men också att genomförandet av regeln är otillräckligt. I avhandlingen diskuteras frågor rörande möjligheten att förbättra utbytesregeln och dess implementering, med syfte att den skall fungera som ett ändamålsenligt styrinstrument i riktning mot hållbar utveckling och hållbar kemikaliehantering.
Avdelning/ar
Publiceringsår
1997
Språk
Svenska
Dokumenttyp
Doktorsavhandling
Förlag
Department of Law, Lund University
Ämne
- Law
Nyckelord
- hazardous chemicals
- implementation
- chemical legislation
- substitution
- sustainable development
- environmental law
- miljörätt
Status
Published
Handledare
- [unknown] [unknown]
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISBN: 91-648-0145-4
- ISRN: LUJUDV/JUMR--97/1001--SE
Försvarsdatum
1 januari 1997
Försvarstid
10:15
Försvarsplats
Carolinasalen, Kungshuset, Lundagård, Lund
Opponent
- Erkki Hollo (Professor)