Grupptryckets tragik – om skildringen av kollektiva mekanismer i moderna svenska blockbusters

Författare

Erik Hedling

Redaktör

Erik Hedling
Ann-Kristin Wallengren

Summary, in English

Det sena 90-talets tre mest populära filmer, ”Jägarna” (1996), ”Fucking Åmål” (1998) och ”Hälsoresan” (1999) skildrade samtliga ett Sverige i ekonomiskt och moraliskt förfall, ett land genomsyrat av "onda" kollektiva mekanismer. Att den populära 90-talsfilmen skildrade vårt land i sådana termer kan rimligen ha att göra med att den ekonomiska tillbakagången i Sverige hade varit drastisk och att många svenskar med sannolikhet uppfattade detta som ett tecken på det kollektiva välfärdssamhällets och den traditionella svenska modellens gradvisa sammanbrott. Från att på 1970-talet ha varit ett av världens rikaste länder hade Sverige halkat ner i EU:s botten. Denna tendens, att förneka den i socialdemokratisk ideologiproduktion djupt förankrade gruppmentaliteten för att istället bejaka en ny individualism, står att finna också i de senaste fem årens tre populäraste svenska filmer: ”Grabben i graven bredvid” (2002), ”Ondskan” (2003) och ”Såsom i himmelen” (2004). Både ”Ondskan” och ”Såsom i Himmelen” handlar om samhällen präglade av uttalad kollektiv misär. Dessa filmer försöker emellertid prestera något av en lösning på problematiken genom att betona olika slags individuella initiativ.

Avdelning/ar