Konkurrensrätt i förändring: modernisering, decentralisering och rättssäkerhet

Författare

Hans Henrik Lidgard

Summary, in Swedish

EG-kommissionen har sedan 1997 arbetat med att revidera den europeiska konkurrensrätten och anpassa den till ny ekonomisk teori. Moderniseringen har lett till att regelverket förtydligats genom det vertikala gruppundantaget (1999), de horisontella gruppundantagen (2001) och bildistributionsundantaget (2002). En revision av 1996 års teknikförordning ligger i tiden.

Även procedurreglerna genomgår genomgripande förändringar, delvis som en konsekvens av moderniseringen, men också som en förberedelse för utvidgningen av EU. I november 2002 antog rådet den ännu namnlösa förordning, som år 2004 ska ersätta förordning 17/62. I ett slag ställs traditionella europeiska konkurrensrättsstrategier på huvudet när kommissionen länkar ihop sig med de nationella konkurrensmyndigheterna för att skapa ett brett nätverk för att upprätthålla en effektiv konkurrens i det framtida Europa.

En tredje omvälvande aktivitet under denna förändringarnas höst har skett inom koncentrationsområdet, när förstainstansen under tämligen uppseendeväckande former gjort tummen ner för kommissionens hantering av företagssammanslagningar. Kommissionen, som tidigare fått medhåll från domstolen i alla koncentrationsärenden, har på kort tid förlorat tre mål i rad. Bakslagen i domstolen är inte oväsentliga och kommissionen har på olika sätt markerat att man tar kritiken på allvar. I december 2002 publicerades ett förslag till revision av 1989 års fusionsförordning, som i viss utsträckning innebär en uppstramning av regelsystemet.

Förändringsprocessen är snabb och omfattande och ger upphov till en hel del frågor, som kommer att sysselsätta doktrinen framöver. En sådan är om förändringarna riskerar att urholka rättssäkerheten i konkurrensprocessen som ett resultat av att kommissionens makt över enskilda och företag blivit alltför stor.

Avdelning/ar