Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Mobile Performances : A Philosophical Account of Linguistic Undecidability as Possibility and Problem in the Theology of Religion

Författare:
Publiceringsår: 2007
Språk: Engelska
Sidor:
Dokumenttyp: Doktorsavhandling
Förlag: Centre for Theology and Religious Studies, Lund University

Sammanfattning

Popular Abstract in Swedish

Under en termin vid universitetet i Lausanne skrev jag det som kom att bli en forskarförberedande uppsats i religionsfilosofi om John Hick (f. 1922) och hans religiösa pluralism. Hicks religiösa pluralism handlar om att kristendomen inte kan eller bör betrakta sig som "den enda sanna religionen". Det blev allt klarare för mig under arbetets gång att frågor om religiös pluralitet eller mångfald och om relationerna mellan olika religioner, inte bara är något som rör människor som praktiserar en viss religion. Det är inte enbart en fråga för troende kristna, praktiserande muslimer eller utövande hinduer. Religion är inte och kan inte vara strikt privat?religion har i högre eller lägre grad betydelse för samhällsliv och mellanmänskliga relationer. Därför är det viktigt att studera och lägga sig i vad olika religiösa riktningar menar sig stå för och vad de lär ut. Inte minst är detta viktigt beträffande vad som sägs om relationen till människor med annan religiös hemvist. Detta förstärks naturligtvis av det faktum att förhållandet mellan olika religiösa traditioner inte alltid är gnisselfritt.



Den fråga som har legat till grund för denna studie är ganska enkel: hur kan man bedöma andra religioner, fälla omdömen om dem och ta ställning till dem när medlen att göra detta saknas? Vad menar jag med detta, att medlen saknas? Flera saker vore tänkbara. En sådan är naturligtvis att vi som människor är ofullkomliga och vår kunskap därmed ofullständig. Detta är på sätt och vis självklart. Om vi tillstår att vi som människor inte är fullkomliga måste vi också tillstå att våra omdömen och ställningstaganden är, eller kan vara, bristfälliga. För mig är dock avsaknaden av medel att göra bedömningar, fälla omdömen och ta ställning en fråga av en delvis annan art. Jag menar att när vi formulerar något, för oss själva eller för andra, ensamma eller tillsammans med andra, är dessa formuleringar med nödvändighet i princip rörliga, eller mobila. Påståendet bygger helt enkelt på att ställningstaganden, bedömningar och omdömen måste formuleras och så snart de formuleras sker det i språket. En springande punkt i min studie är hävdandet att språklig mening är och måste vara rörlig eller mobil. Denna mobilitet innebär att det i princip alltid går att ifrågasätta, omformulera och ompröva bedömningar och ställningstaganden. Om meningen i det som formuleras är mobil måste betydelsen i princip gå att förstå annorlunda. Detta, menar jag, aktualiseras i högsta grad i diskussioner om religiös pluralitet och relationer mellan religioner.



Den första uppgiften i avhandlingen är så att visa på att frågan om mobilitet och stabilitet är en viktig punkt i utformningen av teologiskt tänkande rörande andra religioner. För att visa på detta har jag valt att läsa två kristna teologer tämligen ingående. Den ena av dem, Paul F. Knitter (f. 1939), kallar sig själv pluralist vilket innebär att han som kristen inte vill se kristendomen som den enda rimliga eller enda sanna religiösa vägen. Andra religiösa traditioner kan inte omedelbart avfärdas som mindre sanna, mindre rimliga eller mindre goda, hävdar Knitter. Den andre, Harold Netland (f. 1957), kallar sig exklusivist vilket betyder att han menar att man som kristen måste se kristendomen som den enda sanna religionen. Det ligger så att säga i sakens natur, hävdar Netland, att om man är kristen måste man tro att kristendomen är den rätta vägen och att detta utesluter andra vägar. Utifrån en läsning av Knitter och Netland och deras uppfattningar av religiösa sanningsanspråk pekar jag på att en underliggande förutsättning för deras respektive ställningstaganden finns i deras respektive förståelse av språklig mobilitet och stabilitet. Syftet med avhandlingens första kapitel är helt enkelt att visa på att frågan om språklig mobilitet/stabilitet är en nyckelfråga. Det är inte nödvändigtvis den enda intressanta frågan, men en av de avgörande punkterna för att förstå skilda teologiska hållningar angående relationen till andra religioner.



Nästa steg i avhandlingen handlar om språklig rörlighet. Eftersom min uppfattning om språklig mobilitet inte delas av alla ägnar jag ganska stort utrymme åt att argumentera för min linje. Först visar jag på de uppenbara problemen med att hävda språklig stabilitet. Jag börjar med några exempel och ger några teoretiska indikationer på problem med språklig stabilitet. Allt eftersom fördjupas den diskussionen och jag avslutar med att hävda att språket med nödvändighet är mobilt. Det skulle inte kunna fungera för mänsklig kommunikation annars. I denna argumentering spelar den schweiziske språkvetaren Ferdinand de Saussure (1857-1913) och i än högre grad den i algerisk-franske filosofen Jacques Derrida (1930-2004) en stor roll. I detta avsnitt utgör även den franske filosofen Paul Ric?ur (1913-2005), och den i Japan verksamme irländske filosofen och teologen Joseph O?Leary (f. 1949) viktiga kuggar. Småningom byggs argumentet ut och generaliseras. Det är inte bara så att mänskligt språk saknar en absolut förankring i ett centrum. Hela idén om att det skulle finnas ett ovedersägligt centrum som på ett absolut vis styr det övriga?det perifera?är en omöjlighet, hävdar jag med stöd av Derrida. Ett centrum är avhängigt periferin. Ett centrum kan inte vara ett rent centrum utan påverkas av omgivande periferi. Ett centrum förändras av det som finns i periferin.



Två frågor väcks utifrån detta resonemang om avsaknad av absolut centrum och därmed av stabil språklig mening. Den första är om inte alla typer av distinktioner och beskrivningar blir till nonsens om språket är mobilt; finns det något över huvud taget som har någon betydelse eller blir varje yttrande ett gungfly? Den andra frågan handlar om huruvida de ställningstaganden vi gör?inte minst i fråga om moraliska och andra typer av värderingar?tappar värde och inte blir annat är subjektiva yttringar, godtyckliga och relativistiska.



Den första frågan ter sig relativt okomplicerad. I många sammanhang klarar vi oss bra utan att fastslå ett definitivt centrum, exempelvis som en absolut och stabil språklig mening. Det är till och med så att fasthållande vid ett centrum och en given stabilitet skulle hindra framsteg, utveckling, nya upptäckter, forskning, och förändring. Tvärtom vad som i förstone verkar vara fallet, utgör språklig rörlighet en förutsättning för att kunna finna nya beskrivningar av olika företeelser, uttrycka ny syn på olika saker och därmed göra framsteg. Språklig mening kan inte vara helt igenom stabil ty då funnes inget utrymme för att tänka och säga något nytt och annorlunda med mindre än att använda helt och hållet nya former för detta. Det vore absurt, otänkbart och omöjligt.



Stötestenen verkar vara frågan om omdömen som rör värden. På många punkter är det gott och rimligt att vi inser behovet av att kunna omformulera våra beskrivningar. På andra punkter känns detta dock besvärande. Vi vill och måste i vissa frågor kunna ta definitiv ställning. Det finns så att säga inget förhandlingsutrymme när det gäller vissa moraliska rättigheter och skyldigheter. Kruxet är således att om språklig mening är rörlig tycks det innebära att inga ?goda värden? kan fasthållas. Ondska blir då ett relativt begrepp. Inga handlingar är genuint onda och det finns inget mänskligt agerande att ta definitivt avstånd från. Detta tycks såväl förståelsemässigt som moraliskt svårsmält. Det verkar helt enkelt både obegripligt och moraliskt frånstötande.



I avhandlingen för jag fram tanken på att vi laborerar med två nivåer i vårt tänkande. Å ena sidan har vi i praxis uppfattningar som vi håller att vara absolut sanna och icke ifrågasättbara. Vi ger oss in i vetenskapligt arbete, politiska debatter och religiöst engagemang med den fasta övertygelsen att en rad saker helt enkelt är på det sätt som dessa engagemang kräver. I det sammanhanget är den språkliga meningen stabil och betydelsen fast. Å andra sidan har vi en reflekterande sida där vi kan dra oss tillbaka och tillstå att saker kunde betraktas annorlunda, och att det som tas för givet inte måste tas för givet. I det sammanhanget är också den språkliga meningen mobil. Här lutar jag mig på den tyskfödde amerikanske filosofen Nicholas Reschers (f. 1928) argumentering. Det finns även kognitionsvetenskaplig forskning som stöder den bilden.



Frågan om hur vi fäller omdömen, bedömer och tar ställning har egentligen bara snuddats vid så långt. Resonemanget har gått ut på att visa att vi ytterst saknar medel för att fälla definitiva omdömen. Nu verkar det som vi i väldigt många situationer kan bortse från detta. Även om vi saknar medel att fälla definitiva omdömen är situationen kanske så stabil att omdömena och ställningstagandena kan betraktas som vore de definitiva. Därför menar jag att oavsett vilken nivå av säkerhet beträffande omdömen och ställningstaganden vi anser att vi kan räkna med finns frågan kvar om hur goda omdömen och riktiga ställningstaganden kan göras.



Det har framkastats att det kanske är så att våra val och våra omdömen kan förklaras av vilken bakgrund vi har, eller vilken kunskap vi besitter. Det är, hävdar jag, en lockande men problematisk tanke. Haken med detta är vad jag i avhandlingen sammanfattar i frågan ?leder sant till rätt?. Om linjen följdes fullt ut att vi i princip skulle fälla rätt omdömen, och göra korrekta ställningstaganden hade vi riktig information och kunskap, menar jag medför två problem. Det första problemet handlar om att det avgörande som du och jag, det vill säga varje mänskligt subjekt, måste fälla och ta ansvar för, reduceras. Ytterst vore vi då inte ansvariga subjekt. Om allt, verkligen allt, kunde hänföras till tillämpning av regler försvunne det handlande subjektets ansvar. Med andra ord, om det vore så att det enda som behövdes för att fälla ett gott omdöme, göra en riktig bedömning och ta korrekt ställning till andra religioner skulle vara en fråga om kunskap behövdes ingen mänsklig omdömesförmåga.



Det andra problemet är besläktat med det första. Om det funnes en överordnad struktur som svarade för det absolut rätta omdömet och det definitivt goda ställningstagandet måste det vara baserat på en uppfattning av det mänskliga subjektet som i grund och botten ett enda subjekt. Det funnes då inte en mångfald subjekt med olika önskningar, behov, rädslor och drömmar. Alla kunde då ytterst sammanfattas i en enda neutral rationalitet. Det skulle medföra att det kroppsliga, det egenartade, det individuella, och det historiska bleve ovidkommande. Det skulle också medföra att om någon kan låta sig identifiera som det typiska mänskliga subjektet finge denne en radikalt upphöjd position. Detta menar jag har varit fallet med mannen. Begrepp som man och manligt har burit karakteristika för det neutrala förnuftet medan begrepp som kvinna och kvinnligt har identifierats med det tillfälliga, icke-konstanta jordiska och driftmässiga, alltså oförnuft.



Hela denna argumentering för jag i avhandlingens slutkapitel samman med frågan om hur vi kan ta ställning till andra religioner. Jag hävdar att om det är så att ansvariga subjekt måste ta ställning utan att förlita sig på givna regler så måste teologisk reflektion kring relationen till andra religioner ta i beaktande en mångfald av subjekt. Ett sätt att göra detta på är, menar jag, att ställa frågan om hur vi kan bedöma andra religioner ur ett problembaserat perspektiv. Frågan är då inte hur olika lärosystem förhåller sig till varandra och på vilka punkter den ena läran tycks stå i motsättning till eller i överensstämmelse med andra läror, utan utgångspunkten blir de frågor mänskliga subjekt har.



Avhandlingen avslutas med ett förnyat resonemang kring hur vi fäller omdömen och tar ställning. Dessa hävdar jag är resultat av tolkningar och sådana är å ena sidan inte förutbestämda?de kan alltid omprövas?men å andra sidan inte heller helt godtyckliga. Det finns åtminstone två faktorer som hindrar godtycke. Den ena är att våra tolkningar sker mellan subjekt. Detta innebär att inte vilken tolkning som helst är möjlig eftersom den är beroende av andras acceptans. Inte vilken ståndpunkt som helst är möjlig enär den i någon mån måste accepteras av andra. Den andra faktorn kan sammanfattas i historia och yttre ramverk. Det finns vid ett givet tillfälle yttre betingelser och historiska faktorer som gör att inte vilket ställningstagande som helst eller vilken ståndpunkt som helst är möjliga. I denna den sista delen av avhandlingen spelar några olika tänkare olika roller. Tydligast framträder kanske den tidigare nämnde Paul Ric?ur och den tyska filosofen Ruth Sonderegger (f. 1967) verksam i Nederländerna. Derrida finns hela tiden med. Därutöver är jag framför allt beroende av filosofen Emmanuel Lévinas (1906-1995) född i Litauen men verksam i Frankrike, och den belgisk-franska filosofen Luce Irigaray (f. 1930).



Jag avslutar avhandlingen med tre påpekanden. Det första påpekandet är att även om min studie rör kristna teologers reflektion över relationen till andra religioner finns det inget som i princip hindrar att samma eller liknande resonemang som jag för skulle kunna föras i andra religiösa kontexter. Det andra påpekandet är att även om frågan rör relationen till den andra handlar det kanske i minst lika hög grad om hur vi förstår vår egen tradition. Till sist menar jag att huvudfrågan är hur vi kan bedöma, fälla omdömen om och ta ställning till?kritisera, ta avstånd från eller bejaka?i allmänhet. Kanske ligger en viktig intellektuell uppgift framför oss, nämligen att undersöka hur vi kan göra bedömningar och ta ställning även om verktygen saknas, det vill säga även om de sätt vi har att formulera oss på med nödvändighet är mobila.
How to judge religions other than one's own when the means are lacking due to linguistic mobility? In the present thesis this question is mainly analysed in a Christian setting through a reading of the theologians Paul Knitter and Harold Netland. It is, however, claimed that the same question could be asked in other religious settings, also with regard to one's own tradition, and could be treated as a general question?how to judge, evaluate, and criticise religion if the means to do that are lacking?



The thesis starts by maintaining that the question of linguistic mobility/stability is an issue in theology. Furthermore, it shows how the means to make judgements are lacking in principle. An argument is formulated that no stable centre for meaning can be established. Negatively, it is argued that a perception of language which relies on ideas of stability is indefensible. Positively, it is argued that language has to be mobile in order to function. Subsequently, it is shown that linguistic mobility does not impede making descriptions of the world that function in our dealings with it. The claim is that linguistic entities have to be mobile in order to give space for newness in interpretation and understanding. The problematic aspect is that a stable meaning of the linguistic entities seems to be required when evaluative judgements are made, i.e. when right/wrong has to be affirmed. Now an idea of two levels of the discourse seems to allow for stability on a practical level and mobility on a reflective level.



There is another problem regarding how to make judgements. The question is whether knowing and information automatically provide good judgements. Does true entail just? It is argued that this is not the case; judgements ultimately have to be made by human subjects, as responsible beings, not by impersonal principles. This is particularly important in ?non-trivial? judgements. A consequence is held to be that, when evaluating religions, a plurality of perspectives should be counted on, as there are different subjects, each of them with their needs and desires. That makes the author suggest an explicit problem-orientated approach in formulating theology of religion. This leads to the question of whether all judgement is arbitrary, entailing subjectivism. In this thesis it is claimed that judgements are interpretative acts made by responsible human subjects, but regulated in several respects; in particular, they are regulated by intersubjectivity, and by history and framework.

Disputation

2007-09-29
10:15
Hörsalen, Språk- och litteraturcentrum (Helgonabacken 12), Lund
  • Pamela Sue Anderson (Professor)

Nyckelord

  • Philosophy, Ethics and Religion
  • O?Leary
  • Netland
  • Knitter
  • Derrida
  • Theology of religion
  • Religious diversity
  • Philosophy of language
  • Linguistic Mobility/Stability
  • Evaluation of religions
  • Interreligious relations
  • Ric?ur
  • Religious Studies and Theology
  • Religion och teologi

Övriga

Published
  • Catharina Stenqvist
  • ISBN: 978-91-628-7253-3

Box 117, 221 00 LUND
Telefon 046-222 00 00 (växel)
Telefax 046-222 47 20
lu [at] lu.se

Fakturaadress: Box 188, 221 00 LUND
Organisationsnummer: 202100-3211
Om webbplatsen