In English
Kort historisk bakgrund
Etiska regler/riktlinjer med generella, ibland universella anspråk har
utgjort självklara inslag i kulturer och religioner långt tillbaka i
tiden. De har baserats på grundläggande principer som motiverat och
sanktionerat de moraliska värderingarna och dessas praktiska
konsekvenser. De har varit avsedda att skapa en gemensam referensram för
berörda antingen det rört sig om medborgare i stater, medlemmar i
trossamfund eller dem som tillhört gillen och sammanslutningar.
Genomgående har de haft en övergripande principiell utformning i syfte
att ge allmän vägledning om hur man skulle leva i relation till
omvärlden. Tolkningen i konkret tillämpning fick däremot var och en
själv stå för.
Den mest kända och citerade regeln
genom tiderna är säkerligen den gyllene regeln. Den äldsta formuleringen
tillskrivs Konfucius ca 500 år f Kr. Tillfrågad av en av sina lärjungar:
”finns det ett enda ord som kan tas som rättesnöre för ett helt livs
vandel?” skall Konfucius ha svarat: ”Ömsesidigheten. Vad du själv inte
vill tillfogas, skall du inte tillfoga andra”. Likalydande formuleringar
i olika varianter finns i den judiska traditionen med konkretisering i
de tio budorden, i den hellenistiska traditionen liksom i hinduism och
buddhism – alla från ungefär samma tid – och senare i islam. Den oftast
citerade utformningen är den positiva formuleringen i bergspredikan i
Nya testamentet: ”allt vad ni vill att människorna skall göra er, det
skall ni också göra för dem”.
Innehållsansvarig: Eva Fredenholm
Frågor om webbplatsen: Webbgruppen
Ansvarig enhet: Kommunikationsavdelningen
Uppdaterad: 2010-02-22
