In English
Spexaren
Namn: Lina Billing
Ålder: 25 år
Läser: Flexkurser på komvux
Kommer från: Osby
Att vara spexare
Jag har alltid tyckt om att stå på scen, agera och sjunga, och när jag började studera i Lund gick jag med i min nations spex; Krischanstaspääxet. På min inprovning visste jag inte alls vad det innebär att vara spexare.
Spex är en speciell form av studentteater. De berör ofta en historisk person och innehåller kupletter – välkända melodier med ny, gärna humoristisk, text – och en hel del skämt. Deras syfte är helt och hållet att roa.
Något mer
Men ”spex” är mer än bara en föreställning; som spexare blir man upptagen i ett internt och slutet sällskap. Det figurerar många skämt och historier inom spexet, som någon utanför inte skulle förstå ett skvatt av. Alla är välkomna, och det brukar bli en härlig samling människor som jobbar och sliter – och festar – tillsammans under flera veckor. Förutom de som syns på scen, finns det ett stort antal ovärderliga personer som bygger, målar, syr, räknar pengar, lagar mat, säljer biljetter eller planerar nästa fests tema – helt ideellt och med gemenskap och färdig produktion som enda lön.
Denna gemenskap är något utöver det vanliga. Något speciellt måste det vara, som får så många studenter att så gott som varje kväll under fem veckor, prioritera spex framför vänner, studier och respektive (många är de förhållanden som gått i graven under en spexperiod).
Små och stora spex
Efter några år i Krischanstaspääxet gick jag även med i Jesperspexet, som är ett av fyra ”stora” spex som håller till på stora scenen i AF-borgen. Det var en ny upplevelse. I ett stort spex är allting så mycket… större! Scenen är större, kulisserna är större och publiken är större. Men samtidigt återfanns exakt samma sak som i ett litet spex – gemenskapen. Den där underbara känslan av att vara del av en familj. Det är vad det innebär att vara spexare.
av Lina Billing
Innehållsansvarig: Louise Larsson
Frågor om webbplatsen: Webbgruppen
Ansvarig enhet: Externa Relationer
Uppdaterad: 2011-05-31
Mitt roligaste lundaminne
"Mitt roligaste minne från Lund måste vara den där gången då jag hade jobbat på sista klubben på Krischan inför sommaren. Vi hade en traditionell sexa efteråt, med tillhörande mat och dryck, och gav oss sedan ut på äventyr. I en skottkärra packades det en back öl, brännbollsracketar och boll, sedan gick vi ner på stan. Under de tidiga morgontimmarna spelade vi brännboll på Stortorget, hade frukostpicknick i Botan och tog oss sedan tillbaka till nationen, där vi spelade något mindre lyckad volleyboll, innan vi till slut somnade gott på några filtar på gräsmattan. Det är sannerligen en natt jag aldrig kommer glömma."
Lina Billing