– Ett talande exempel är att man enbart jagade fullvuxna kronhjortar som ännu inte ingår i reproduktionscykeln. Eftersom de fortplantar sig mer sällan skulle en urskillningslös jakt kunna leda till en utarmning av stammen och sämre jaktresultat om man dödade annat än fullvuxna hjortar, eftersom man då hade behövt döda fler individer för att få samma mängd råmaterial. Däremot verkar man ha jagat vildsvin utan åtskillnad eftersom de har högre reproduktionshastighet, vilket gör stammen mindre sårbar, säger Adam Boethius, doktorand i osteologi vid Lunds universitet.
Förra året publicerades resultat som visade att människorna som en gång bodde vid Norje Sunnansund använde sig av fiskfermentering, vilket innebar att de kunde konservera och lagra stora mängder mat över lång tid. Upptäckten av fiskfermenteringen, som dessutom var det äldsta i sitt slag i världen, gjorde att bilden av nordiska jägare och samlare som i första hand nomader förändrades, eftersom en stor folkgrupp troligen var bofast i området.
Nu visar nya analyser av djurbenen att gnagare drogs till platsen där fisken var lagrad.
– Gnagare brukar söka sig till platser där det finns ständig tillgång på skydd och föda. Det är ytterligare ett bevis på att människorna var bofasta i området, säger Adam Boethius.
Mindre djur som man jagade framför allt för pälsens skull – som ekorre och mård – fångades genom fällor på vintern då djuren var fullvuxna och hade tjockast päls.
Större rovdjur som varg, räv, björn och bäver jagades selektivt, med inriktning på enbart vuxna, kanske för att det var gynnsamt att ha färre av dessa djur i närområdet och för att fullvuxna djur genererar bättre, större och starkare råmaterial, som kunde användas vid redskapstillverkning och till kläder.
Det finns emellertid avvikelser i mönstret. Det fanns mycket få uroxar och älgar, vilket kan tyda på att de jagats urskillningslöst före bosättningen. Och i säljakten tog man inte hänsyn till ålder och kön, eftersom man dödade diande honor och ungar.
– Den övergripande bilden är av en ekonomi med fördröjd avkastning och bosättning under hela året. Selektiv jakt säkerställde fortbestånd av djurstammarna samtidigt som mängden utvunnet råmaterial maximerades. Det fanns inte bara en fast bosatt befolkning på området, utan människorna var också mer komplexa och sofistikerade än vi tidigare trott, sammanfattar Adam Boethius.
Om studien:
Norje Sunnansund grävdes ut 2011 inför byggandet av E22 som nu går över platsen där den gamla bosättningen låg. Det är den enda hittills upptäckta och undersökta bosättningen från jägarstenåldern på den skandinaviska östkusten. Den nu aktuella studien är nummer två av totalt tre artiklar som skrivits om benresterna på platsen.
Publikation: Signals of sedentism: Faunal exploitation as evidence of a delayed-return economy at Norje Sunnansund, an Early Mesolithic site in south-eastern Sweden: http://dx.doi.org/10.1016/j.quascirev.2017.02.024