Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Dödsreceptorer ny markör för typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom

Forskare vid Lunds universitet har funnit att förekomsten av dödsreceptorer i blodet är ett direkt mått på risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.
– Vi ser att personer med kända riskfaktorer som högt blodsocker och blodfetter också har förhöjda nivåer av dödsreceptorer, säger professor Jan Nilsson som är ansvarig för studien.

Högt blodsocker och blodfetter utsätter kroppens kärl och insulinproducerande betaceller för stress och är kända riskfaktorer för hjärt- kärlsjukdomar och typ 2-diabetes. Långvarig stress skadar cellerna och kan leda till att dödsreceptorer på cellytan aktiverar ett självmordsprogram i cellen. Ökad celldöd ses vid såväl typ 2-diabetes som åderförkalkning.

– Det som händer när betacellerna skadas är att produktionen av insulin minskar vilket ökar risken för diabetes. I kärlväggen sätter skadorna igång reparationsprocesser som om de inte avslutas normalt leder till utveckling av plack i blodkärlen (ateroskleros). Sprickbildning i sådan plack är den viktigaste orsaken till hjärtinfarkt och stroke, säger Jan Nilsson, professor vid Lunds universitet och överläkare på Skånes universitetssjukhus.

Jan Nilsson
Jan Nilsson, professor i experimentell kardiovaskulär forskning vid Lunds universitet och överläkare på SUS. Foto. Sara Liedholm

Dödsreceptorer aktiveras exempelvis vid infektioner då vita blodkroppar som bekämpat ett virus ska rensas bort. Det är sedan tidigare känt att dödsreceptorer kan mätas i blod, men inte huruvida ökad förekomst var kopplad till ökad celldöd vid typ 2-diabetes och åderförkalkning.

Syftet med studien var därför att undersöka om det går att använda dödsreceptorer som en markör som kan kopplas till en pågående vävnadsskada och om den kan användas för att förutspå risken att utveckla hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes. Resultaten visar att man kan koppla ökad celldöd till förhöjda blodnivåer av tre olika medlemmar av samma ”dödsreceptor-familj” (TNFR-1, TRAILR-2 och Fas).

Sambandet mellan olika riskfaktorer undersöktes - ålder, BMI, blodfetter, blodsocker och blodtryck - och dödsreceptorerna TNFR-1, TRAILR-2 och Fas i blodprover från 4 742 individer som ingår i befolkningsstudien Malmö Kost Cancer. Prover från 1990-talet jämfördes med risken att drabbas av diabetes, hjärtinfarkt och stroke under de kommande 20 åren.

Resultatet visar tydliga kopplingar mellan förekomsten nivån av dödsreceptorerna i blodet och de olika riskfaktorerna. Höga nivåer av dödsreceptorer var vanligt hos diabetiker vilket talar för en ökad cellstress och risk för skador på olika organ. Hos icke-diabetiker var höga nivåer av dödsreceptorer kopplade till ökad risk att utveckla diabetes och att drabbas av hjärtkärlsjukdom. Det här talar för att nivån av dödsreceptorer i blodet avspeglar den skada som riskfaktorer gör på olika organ.

– Däremot kunde vi inte se att nivån av dödsreceptorer är kopplat till risk att utveckla hjärt-kärlsjukdom hos diabetiker, vilket är en paradox. Vi förstår ännu inte riktigt varför, men det skulle kunna vara så att nivån av biomarkörerna, dvs dödsreceptorerna, hos diabetikerna redan slagit i taket, säger Jan Nilsson.

Slutsatsen är att förekomsten av dödsreceptorer i blodet skulle kunna användas som ett mått på en pågående vävnadsskada samt att förutsäga risken att utveckla typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom.

–Det här talar för att vi tidigt skulle kunna få en uppfattning om behandling av riskfaktorer minskar skador på betaceller och kärlvägg genom att följa nivån av dödsreceptorer i blodet, säger Jan Nilsson.

Ingrid Yao Mattisson
Ingrid Yao Mattisson, doktorand experimentell kardiovaskulär forskning. Foto: Sara Liedholm

– Vi hoppas att man ska kunna använda sig av markören i kliniska studier i framtiden eller när man utvecklar nya läkemedel, säger Ingrid Yao Mattisson, doktorand och den som huvudsakligen utfört studien.

Studien har finansierats av: Vetenskapsrådet, Hjärt-Lungfonden, Stiftelsen för strategisk forksning, EUs sjunde ramprogram - FP7 (FP7/2007-2013,grant agreement VIA n°603131).

Sara Liedholm

Intresserad av forskning och samhälle?
Prenumerera på Apropå!

I nyhetsbrevet Apropå varvas senaste nytt från Lunds universitet med kommentarer till aktuella samhällshändelser från några av våra 4800 forskare.

Kontakt

Jan NiIsson, professor i experimentell kardiovaskulär forskning, Institutionen för kliniska vetenskaper Malmö, Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus jan [dot] nilsson [at] med [dot] lu [dot] se, tel: 0733 391230
Ingrid Yao Mattisson, doktorand experimentell kardiovaskulär forskning, Institutionen för kliniska vetenskaper Malmö, Lunds universitet, ingrid [dot] yao_mattisson [at] med [dot] lu [dot] se, tel: 0705464772

Fakta celldöd:

process då celler dör. Det finns två former av celldöd: nekros och apoptos

Apoptos, eller programmerad celldöd, sker på ett kontrollerat sätt efter ett förutbestämt schema, genom att cellen krymper och blir rundare, cellkärnan skrumpnar och fragmenteras och hela cellen slutligen sönderfaller i fragment. Till skillnad från annan celldöd orsakar apoptos i regel inte inflammation eller skador på vävnaderna. Apoptos finns för att städa undan celler i en kontrollerad process som inte ska eller kan användas mer, till skillnad från s.k nekros som kan orsaka inflammation och vävnadsskador.

Externt orsakad apoptos sätts i gång av signaler till cellen genom s.k. dödsreceptorer på cellens yta. Ofta är det celler i immunförsvaret som dödar en cell på detta sätt när den t.ex. blivit virusinfekterad.

Källangivelse Nationalencyklopedin och Ingrid Yao Mattisson

Box 117, 221 00 LUND
Telefon 046-222 00 00 (växel)
Telefax 046-222 47 20
lu [at] lu [dot] se

Fakturaadress: Box 188, 221 00 LUND
Organisationsnummer: 202100-3211
Om webbplatsen