I januari 1962 inbjöd åtta damer, Rectrix Grace Sandblom (rektors fru) och hustrurna till prorektor och samtliga dekaner, till en första sammankomst i Universitetets källarlokaler den 7 februari. ”Universitetsfruarnas” fortsatta samvaro hade nämligen nu blivit planlagd. ”Inträdesavgiften” var 5 kr, och samkvämsavgiften om ”kr. 3:50” skulle tas upp vid ingången.
Den 1 april 1968 ska enligt ytterligare ett inbjudningskort skådespelerskan Gaby Stenberg kåsera om teater, och den efterföljande förtäringen bestående av bröd, ost och vin, kaffe i ”universitetshusets sällskapslokaler” betingade en avgift om ”kr 10:00”.
Enligt ett notisfragment ska måndagen den 27 oktober (sannolikt 1969) kl 19.00 Kulturens intendent Bengt Bengtsson tala om och visa Silver genom tre sekler. En supé i Universitetets Pelarsal skulle serveras till ett pris av 14 kr.
Notisen understryker att fruar till universitetslärare av alla kategorier önskas välkomna.
Varför äger detta initiativ rum just då? Universitetsexpansionen har börjat, den som resulterar i den stora U68-utredningen. 1950 hade studentantalet i Sverige ökat från ca 10.000 till 15.000, 1960 till knappt 35.000. I Lund steg studentantalet från 3.000 1951 till cirka 15.000 femton år senare. Universitetet anpassade sig naturligtvis, lärarna måste bli fler. Det som rimligen varit en överblickbar miljö där ”alla kände alla” med stor social interaktion, säkert inklusive trevliga middagsbjudningar, blev på ganska kort tid något annat. Männen hade sina sociala miljöer bland kollegerna, men fruarna, många av dem nog hemmafruar, blev i den större miljön mer utlämnade.
Samtidigt var 60-talet den tid då en annan social rörelse tog fart med fler kvinnor bland akademikerna, även om det funnits några kvinnliga docenter sedan tidigare. Den första kvinnan som blev professor vid LU, Birgitta Odén, installerades 1965 men hade tio år tidigare utsetts till docent. Det vill säga att samtidigt med att kvinnorna blev kolleger till de manliga akademikerna fanns ett behov av att organisera dem som benämnde sig ”Universitetsfruarna”. Det fetstilade alla i tidningsnotisen låter förstå att det nog främst varit professorskor som identifierat sig som universitetsfruar, vilket säger något om det sociala sammanhanget. Men man ville markera att även lektorskor och andra också skulle känna sig inkluderade.
De två inbjudningskorten och tidningsnotisen har jag hittat i min mors efterlämnade papper. Hon hette Berta Holm och de är de hittills enda fysiska spåren av något som verkar ha varit en livaktig och kvalificerad verksamhet i den universitetshistoriska marginalen, med klara genushistoriska perspektiv. Varken UB i Lund eller KB i Stockholm har några inbjudningskort i sina vardagstryckssamlingar, trots leveransplikten. Universitetsfruarna verkar inte heller ha anmält sin existens till redaktionen för universitetskatalogen. Men verksamheten har funnits och ekonomiska transaktioner har ägt rum.
Någonstans borde det finnas mer att få reda på. Hur länge höll man på, vilka medverkade, hur var uppslutningen? Det vore ju sorgligt om inget mer skulle finnas som berättar om denna epok.
Finns det bland LUM:s läsare några som har mer att bidra med?
