Coronakrisen är unik, men samtidigt finns det paralleller att dra till andra kriser runt om i världen. Tonläget i debatten har stundtals varit väldigt högt och kritiken har många gånger varit stark.
Riskforskarna Christian Uhr och Misse Wester är båda aktiva vid avdelningen för riskhantering och samhällssäkerhet. Båda har mångårig erfarenhet av att studera kriser och med detta ledning, samverkan, beslutsfattande och riskkommunikation. Förenklat fokuserar Christian Uhr på professionella aktörer medan Misse Wester framför allt koncentrerar sig på hur vanliga människor beter sig i krissituationer.
Tillbaka till 1980-talet
Skärningspunkten i deras forskning är när proffsen möter befolkningen. Misse Wester säger att hon är förvånad över hur högljudd debatten har varit denna gång, något som inte märkts på många år under exempelvis terrorattacker eller skogsbränder.
– Detta tar oss tillbaka till 1980- och 1990-talens kriser, där det finns en tanke om att man tror medborgarna vill att staten talar om för oss hur vi ska göra och att man vill ha enkla budskap som är svarta eller vita. Men riskforskningen visar att folk kan ta in mer, det behöver inte vara svartvitt utan utvecklingen fram till nu har gått mot att utveckla bättre kommunikation och mer målgruppsanpassade budskap. Vi utsätts för risker varje dag och det är märkligt om vi bara skulle kunna ha en sak i huvudet samtidigt. Men varför det är så är för tidigt att säga.
Det finns ingen enkel kausalitet att stora kriser får långtidseffekter på förtroendet
Uppenbart är att sociala medier spelar en allt större roll för att sprida bilder av hur situationen sköts, ofta framställt på ett dramatiskt sätt. Bilden blir lätt att myndigheterna inte gör någonting och att förtroendet är kört i botten.
– Man måste vara försiktig och inte tolka sociala medier och högljudda debattörer som att de är representativa för alla medborgare. I Sverige har man i genomsnitt högt förtroende för samhällsinstitutioner. En sak som är viktig att tänka på är att den rådande situationen ganska lätt kan utnyttjas av länder som har andra geopolitiska intressen än Sveriges. Att så frö till misstro mot myndigheter, men framför allt den politiska nivån, är en enkel och billig operation som vi vet pågår, säger Christian Uhr.
– Det finns ingen enkel kausalitet att stora kriser får långtidseffekter på förtroendet, säger Misse Wester.
"För mycket tyckande"
Hon är nöjd med hur Folkhälsomyndigheten har hanterat situationen hittills. Vid alla kriser finns en liten risk att det slutar med en katastrof, men Folkhälsomyndigheten har hela tiden varit evidensbaserade, trots stundtals massiv kritik.
– Problemet är att om du lyckas med ditt förebyggande arbete så får ingen reda på det. Men när något händer så har alla åsikter om hur arbetet ska skötas. Du får skit hur du än gör – men riskhantering borde bygga på evidens, säger Misse Wester.
Frågan är hur man som forskare ska agera under en pågående kris. Misse Wester tycker att det är okej att framföra kritik om den är befogad och väl underbyggd, till exempel om en myndighet skulle agera på ett sätt som helt går emot etablerad forskning. Christian vill ogärna kritisera experters beslut som är fattande under osäkerhet innan man haft tid att utvärdera det som hänt, vilket oftast är möjligt först i efterhand.
– Jag kan kommentera rena sakfel, men det är för mycket tyckande som inte på något sätt bidrar till den operativa hanteringen. Det finns alltför många som står på läktaren och ropar på allt som är fel med än det ena och än det andra. Men de bidrar inte till så mycket mer än att skapa ett allt hetsigare medieklimat. Det är klart att de i efterhand eventuellt kan åtnjuta tillfredsställelsen av att säga ”att de minsann hade rätt”. Deras agerande är ju tämligen riskfritt, säger han.
Etablerad media har stort ansvar
Samtidigt tycker han att etablerad media har ett stort ansvar för att sprida korrekt information, något han inte alltid tycker har varit fallet. Christian Uhr menar att detta fenomen har identifierats vid tidigare kriser. Ett väldokumenterat case är orkanen Katrina som drabbade New Orleans 2005, där flera stora mediehus fallerade i sin källkritik och spred rykten som i efterhand visade sig vara helt felaktiga.
– Många svenska myndighetsbudskap har de senaste dagarna dessutom fultolkats för att hitta en lockande dramaturgi. Det är lite för mycket känslor och för lite evidens, säger han.
