Här är några vanliga föreställningar Lena Lindström slår hål på:
- Komplext språk. Präriehundar använder varningsläten för att beskriva små skillnader i annalkande personers utseende, såsom färgen på tröjan eller om den som kommer tidigare burit på ett vapen. De kan också beskriva helt nya föremål såsom röda trianglar. Bin talar med rörelser för att berätta var det finns mat eller boplats. En hel kupa kan fatta kollektivt beslut om vart de ska flytta genom att dansa tillsammans.
- Föreställa sig framtiden. Djur är fast i nuet, sägs det. Men en studie från Furuviksparken utanför Gävle ger en annan bild: den numera världskända schimpansen Santino knackar på kvällarna loss betongklumpar med sten och gömmer dem i egentillverkade gömställen. När besökarna kommer nästa dag plockar han snabbt fram klumparna och kastar på åskådarna. Denna kognitiva förmåga, att spontant planera inför kommande händelser, hade tidigare betraktats som unik för människor.
- Intelligens. Andra djur löser de problem som de har behov av att lösa i sin vardag, precis som vi. Logisk och spatial intelligens, en typ av intelligens som brukar imponera på oss människor, delar vi med bland annat kråkor. Ett exempel på social intelligens finns hos får, som kan känna igen minst 50 andra får och människor och minnas deras ansikten i två år. Grisar kan skapa mentala representationer av sina flockkamrater och identifiera enskilda individer via antingen bild, röst eller doft.
- Hjärnstorlek. Kaskeloter har de största hjärnorna som någonsin funnits på jorden. I relation till sin kroppsvikt har spetsekorrar och myror störst hjärna. Människohjärnor har inte heller mest hjärnbark, flest nervceller eller störst neurontäthet.
- Moral. Flera djur utför sociala bestraffningar om de sociala koderna inte följs. Hundar är ett exempel. De har en tydlig leksignal och om någon bryter koderna som gäller för leken, till exempel börjar slåss på riktigt istället för på lek, så blir den hunden inte inbjuden till lek nästa gång. På liknande sätt utvecklar många fiskar en ömsesidig tillit när de spanar på rovfiskar i par. Den som fegar ur kan inte räkna med någon solidaritet tillbaka. Det finns också många exempel på att djur utkräver hämnd, ibland långt i efterhand, mot människor som gjort dem illa. Och det finns många fler exempel på medkänsla, empati och rättvisekänsla.
Dåligt underbyggda förslag
Under årens lopp har det presenterats oräkneliga kandidater till ”humaniqueness”, som försöken att hitta en unik förmåga som förklarar vår egenuppfattade särställning ibland kallas för.
– De finns hur många förslag som helst, men de är ofta extremt dåligt underbyggda. Det går nästan inte att läsa en enda fackbok som inte slänger in ett ”bara vi människor”… någonstans – ofta utan att författaren har någon inblick alls i etologi eller kognitionsforskning, säger Lena Lindström.
– Det är talande att det finns så stor variation i förslagen och att vi obekymrat byter ut dem efterhand som de motbevisas, anser hon.
Ovetenskapligt förhållningssätt
Fram till 1960-talet ansågs det exempelvis avgörande att endast människor använder verktyg. Idag är listan på verktygsanvändande djurarter lång och ingen anser att den förmågan är särskilt viktig längre.
Istället för att hela tiden fråga oss vilken den avgörande skillnaden är, borde vi fråga oss om det finns någon avgörande skillnad.
– Att på förhand ha en föreställning att det finns en avgörande skillnad och sedan försöka hitta den är ett ovetenskapligt förhållningssätt.
Men finns det då inget speciellt med just människan? Jo självklart, precis som med alla andra arter. Alla har sina specialiteter eftersom vi anpassats till olika miljöer med olika slags utmaningar.
– Vi människor är exempelvis bra på kommunikation över generationer och stora avstånd, säger Lena Lindström.
Stora individuella skillnader
Omvänt har många djur färdigheter som vi människor bara kan drömma om. Såsom skrikor som kan gömma mat på hundratals olika ställen – och komma ihåg gömställena flera år framöver. Skrikan minns till och med om någon annan fågel såg när maten gömdes. I så fall kanske hen flyger tillbaka och flyttar maten så att den inte blir stulen.
Dessutom finns stora individuella skillnader mellan individer av samma art. Det vet alla som lärt känna katter eller hundar, och det gäller också för andra arter.
Slutsatsen är att det verkar svårt att hitta en mental förmåga som skiljer de flesta människor från alla andra djur, enligt Lena Lindström.
– Framförallt finns ingen sådan egenskap som gör att vi kan dra en moralisk gräns mellan oss människor och alla andra, säger hon.
- Lena Lindström har examen i etnologi och kognitionsvetenskap och skriver nu på en avhandling i psykologi om självmedvetande.
- Artikeln baseras på ett föredrag av Lena Lindström som hölls på introduktionsföreläsningen till den tvärvetenskapliga kursen Kritiska djurstudier med rötter i bland annat djurrättsrörelsen.
