Är utredningens förslag bra för att driva fram förändring?
- Överlag är det ett bra förslag. Vi har ett stort miljöproblem i hur vi använder material, och inte minst plast, speciellt vad gäller engångsanvändning. Detta förslag är såklart inte tillräckligt för att komma åt alla aspekter av plastproblemet, men idag är det svårt och politiskt komplicerat att förändra beteenden. Då kan något som detta ses som en positiv början med syfte att förändra vårt beteende kring just de problematiska engångsprodukterna.
Plast är speciellt eftersom det som material håller mycket längre än en engångsanvändning. Det gör att plast egentligen är väldigt olämpligt som engångsmaterial (men ganska bra för något man vill ska hålla länge). Att plast trots allt används i så stor utsträckning beror till stor del på att det är så billigt att producera. På så vis finns det en poäng med att försöka få upp priset på engångsartiklar av plast för att driva på användningen av andra alternativ och ändra beteendemönster.
Är det inte bättre att helt förbjuda engångsförpackningar av plast? Eller kanske satsa mer på återvinning?
- Det är nog svårt att få industrin och allmänheten att ställa sig bakom ett förbud. Det är en mycket radikalare lösning som också för med sig risker och kan i vissa fall leda till en del problem. Möjligtvis är det också mer politiskt känsligt.
Återvinning spelar en viktig roll i att få plast att cirkulera i högre utsträckning i samhället. Samtidigt finns det stora hinder för att få till mer effektiva system. Ett ensidigt fokus på återvinning är inte heller optimalt då ett minskat engångsanvändande i grunden är en större miljövinst än återvinning som riskerar att uppmuntra ett fortsatt engångsanvändande.
Kommer förslaget ge några effekter vad gäller plastproduktion, användning och nedskräpning?
- Effekterna av en skatt på engångsmuggar och livsmedelsbehållare är lite oklara då det finns få exempel på liknade avgifter på andra håll i världen. Men en skatt är just nu på agendan i flera länder, framförallt runt om i EU, mycket p.g.a. av engångsplastdirektivet (2019/904) som förbinder medlemsstater att ta tag i problematiska engångsartiklar av plast. Men utifrån liknande skatter på t.ex. plastpåsar är det troligt att vi åtminstone ser en viss positiv effekt - med minskad användning av engångsmuggar och livsmedelsbehållare och mindre nedskräpning som följd. Möjligtvis leder detta även till minskade kommunala kostnader för avfallshantering eftersom som den totala mängden blir mindre. Det kommer också att behövas färre insatser för att ta hand om skräp som har hamnat fel.
Andra tänkbara effekter är ökade kostnader hos restaurang och handel för att tillvarata och återanvända förpackningar, vilket dock kan leda till nya jobbtillfällen. Jobb kan dock försvinna på andra håll men kanske framförallt inom produktion av berörda engångsartiklar vilket till stor del ligger utanför Sveriges gränser. En ökad försäljning av flergångsprodukter i kategorierna som t.ex. återanvändbara koppar är andra tänkbara följdeffekter.
Sedan är det viktigt att komma ihåg att den skatt som nu föreslås framförallt är effektiv för att ändra beteenden där det finns tydliga alternativ för konsumenter och producenter, och där konsumenten har tillräcklig kunskap för att göra medvetna val. Statens syfte i det här fallet är ju inte att få intäkter utan snarare att uppfylla EUs övergripande mål i hanteringen av plast, framförallt att minska nedskräpningen.
Vid sidan av plastskatten behövs kompletterande politiska och samhälleliga satsningar, t.ex. ökade möjligheter att återvinna (här kan pantprincipen fylla en viktig roll), med andra medel jobba för en minskad produktion av problematiska engångsartiklar, och mer rigida och uniforma standarder gällande plasttyper och additiv (för att just underlätta återvinningen). En större produktion av biobaserad plast, för att minska plastens klimatpåverkan, och bionedbrytbara plaster kan i vissa fall också vara viktiga delar i detta.
Karl Holmberg arbetar inom det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet, STEPS, Sustainable Plastics and Transition Pathways, som leds från Lunds universitet och finansieras av Mistra, Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning.
Läs mer om EU:s engångsplastdirektiv på europa.eu
