Margareta Sandahl och Charlotta Turner ­leder forskargruppen Green Technology Group. Ett ganska ovanligt ledarskap delat på två i en grupp där postdocs och doktorander från olika världsdelar, kulturer och religioner kommer och går. Från start har de använt sig av gruppdynamiska övningar, men för ett antal år sedan valde de att intensifiera arbetet med gruppen.

– Vi behövde lösa ett specifikt problem, vi hade en person i gruppen som det blev flera infekterade konflikter runt, säger Charlotta Turner.

Sökte hjälp hos organisationskonsult

Det fick forskargruppsledarna att söka hjälp hos en organisationskonsult, knuten till universitetet. Margareta Sandahl och Charlotta Turner fick sedan genom diskussioner om ledarskap och olika övningar lära sig hur man kan förbättra kommunikationen och hantera konflikter. Det specifika problemet löste sig inte, men detta ledde till att ledarduon kunde hantera situationen bättre. Något de lärde sig var spegling.

– Spegling är mycket användbart om man diskuterar med någon som tycker allt är någon annans fel, till exempel den dåliga handledaren, säger Margareta Sandahl. Spegling går ut på att skicka problemen i retur och ställa frågor som ”Vad tror du att du själv kan göra för att lösa det här?” ”Varför tror du att detta inte gick så bra?”

Arbetar med gruppdynamik

De insåg också att de behövde arbeta mer regelbundet med gruppdynamiken.

– En grupp förändrar sig också så fort någon kommer till eller försvinner, så man blir aldrig färdig, säger Margareta Sandahl.

Numera har de en sammansatt kurs för forskargruppen. Gruppen har gått kursen i sin helhet och nu plockar de övningar ifrån den efter behov. Den innehåller bland annat övningar och teorier om värderingar, känslor, kroppsspråk och hur människor agerar utifrån hur de känner.

– De lär sig att det är viktigt att våga lämna ut lite av sig själv. Gör man inte det så kommer kommunikationen inte att fungera, säger Margareta Sandahl.

Doktorander lär sig nätverka

Det är upp till var och en hur mycket de väljer att släppa på fasaden, men alla är ­medvetna om att det behövs för att få andra att lita på dig. I doktorandutbildningen ingår det att man ska lära sig att nätverka och kunna knyta kontakter.

– Att skapa tillit är jätteviktigt när de ska skapa forskningssamarbeten i sin karriär. Det räcker inte att skicka iväg någon på konferens och sedan bocka av att de kan nätverka, säger Charlotta Turner.

Den största skillnaden mellan en mer homogen grupp och en internationell grupp tror båda två är att det finns en större variation av värderingar, något som de menar inte går att ändra på.

– Men det går att rucka på attityder och ändra beteenden, även om värderingarna sitter fästa som i ett rep till en stor sten på havets botten, säger Charlotta Turner.

En övning handlade om vem man skulle välja av tio personer som sökte en doktorandtjänst och som hade exakt samma meriter, men olika egenskaper, livssituation och bakgrund. Någon vägrade att överhuvudtaget vara med.

– Det blev ett jäkla liv, trots att det var en fiktiv övning! Och det visade att vi hade väldigt olika värderingar i botten, säger Margareta Sandahl.

Plockar upp skav i tid

De använder sig också av en viss metod om det uppstår en konflikt i gruppen och försöker plocka upp ”skav” innan det blir stort.

– Konflikter bygger ofta på missförstånd och det är inte ovanligt att någon gråter – men ganska ofta slutar det med en kram, säger Charlotta Turner.

På mötet får den som talar bara prata i jag-form, inte använda ”man” eller ”vi” eller på andra sätt distansera sig från det som sägs. Var och en får framföra sin upplevelse ostört och måste sedan lyssna på den andre utan att avbryta. Ledaren tar tiden och föreslår – om möjligt – en lösning på slutet.

– Men efterhand löser de allt mer själva och det är ju målet – de ska bli starka och klara sig utan oss, avslutar Margareta Sandahl.